ännu en hemmadag...
Ja, sjukdom o misär vill inte släppa taget om min kropp. Och det är så sjukt, för jag är ju egentligen en väldigt, nästan överdrivet ibland, positiv människa, men här på bloggen verkar det som att jag är en enda stor klagomur... Eller tror att världen är min klagomur, kanske...
Men hur som helst. Igår hostade jag sönder mig själv, bokstavligt talat. Bröstkorgen höll på att gå sönder och jag visste inte vad jag skulle göra.. Det var kris och panik i mitt inre kan man säga. Så imorse var jag till doktorn igen, för att försöka få bättre eller starkare hostmedicin. Men han var en sån där vettig person som inte vill skriva ut saker i onödan och dessutom ansåg att jag ska hosta ut min sjukdom. (vilket iofs kan vara bra eftersom han oxå sa att om allt som vill hostas ut inte får komma ut, kan man få lunginflammation...) Så jag fick gå hem igen, med rådet att göra grönt te med vitlök och honung i, det ska tydligen oxå hjälpa mot hosta. Sagt och gjort, och jag pressade även i lite ingefära i min brygd. Och tack gode gud, det verkar fungera. Än så länge, just nu, i denna stund iaf. Jag hostar inte! Halleluja.
Svårt att skriva om nåt annat än sjukdom när det liksom tar över ens liv. Men jag är iaf ledsen över att jag inte kan vara i skolan... Vi skulle börja repa till turnén idag, och jag hoppas att de andra gör det trots att jag är borta, men jag vill oxå vara med! Hoppas verkligen att jag är bättre, o fortsätter att inte hosta av min häxbrygd, för imorn t.o.m fredag har vi Christina Kjellsson som gästlärare, och ska ha skrivarverkstad! Och det är ju en stor anledning till att jag går visskolan, iaf var det det från början när jag sökte, att få tips och inspiration till att skriva mer låtar, skriva oftare och få veta hur man ger sig själv idéer, och inte behöva vänta på gudomlig inspiration för att kunna skriva... Så jag vill väldigt gärna kunna gå i skolan resten av veckan!!!
Dags att vila nu, så att min önskan har en chans att slå in...
