lite av varje
Det här med bloggar, det är ganska intressant ändå. Att skriva hej vilt för vem som helst. Och att så himla många har fastnat för det! Det måste ju dels vara en inbygg exhibitionism i oss, att man egentligen vill bli sedd lite mer än man kanske erkänner, och dels vårt snabba, intensiva samhälle, där man har allt mindre tid för direktkontakt. Via bloggen får man veta lite om sina vänner eller folk längre bort som man oxå vill hålla reda på, och så har man liksom lite kontakt utan att behöva passa in livet och scheman efter varandra i telefonsamtal eller riktiga träffar... Det här är egentligen varken en hissning eller dissning, utan bara ett konstaterande. Jag håller lite koll på båda mina systrar samt ett par vänner på det här sättet.. Det är bara ett märkligt fenomen!
Och så nåt helt annat. Det helt andra som tog över livet ett tag men som ligger längre bak i huvudet nu. Att A är död. Det är så himla konstigt. Här är det så otydligt oxå, jag behöver inte tänka på det för här, där jag är nu, har han ju ändå aldrig funnits. Men så rätt som det är dyker det upp i mitt huvud. Och är fortfarande så ofattbart samtidigt som jag ändå accepterat det. Svårt. Svårt att förstå mina egna tankar och känslor. Jag saknar honom. Jag hoppas att han vet det.
Jag tycker hur som helst hemskt mycket om mitt jobb, det vill jag bara inflika såhär mitt i allt. Det är roligt, omväxlande och spännande. Jag älskar verkligen barn! De är helt grymma att jobba med, man får allt mellan himmel och jord serverat från dem, och det är bara att välja och vraka och spela på lite vad som helst. Kanske låter obegripligt, men det kan liksom bli vad som helst hela tiden, för de kan säga och göra vad som helst, och går med på allt dessutom. Inget är för stort, fel eller konstigt. För de har kvar det där extremt fria flödet i hjärnan, fantasin bara går och går och går. Idag har jag smugit på tengilsoldater i skogen, nästan blivit överlämnad av en som förrådde oss och gick med i Tengils armé, sen plockat löv och gjort gräsmatta av, dansat, sjungit och samtalat om ditten och datten. Och träffat underbara lilla Ida (inte hon i Emil...) som jag även träffade igår. Som hade längtat efter mig! Och kom med en stoooor kram idag. Helt underbart.
Snart ska jag sova. Det här inlägget är precis som det är i mitt huvud nuförtiden. Lite meningslöst, vardagligt och obekymrat hej och hå som kommer och gå som vanligt, och sen större, tyngre tankar helt plötsligt. Kanske är bra med bland
Och så nåt helt annat. Det helt andra som tog över livet ett tag men som ligger längre bak i huvudet nu. Att A är död. Det är så himla konstigt. Här är det så otydligt oxå, jag behöver inte tänka på det för här, där jag är nu, har han ju ändå aldrig funnits. Men så rätt som det är dyker det upp i mitt huvud. Och är fortfarande så ofattbart samtidigt som jag ändå accepterat det. Svårt. Svårt att förstå mina egna tankar och känslor. Jag saknar honom. Jag hoppas att han vet det.
Jag tycker hur som helst hemskt mycket om mitt jobb, det vill jag bara inflika såhär mitt i allt. Det är roligt, omväxlande och spännande. Jag älskar verkligen barn! De är helt grymma att jobba med, man får allt mellan himmel och jord serverat från dem, och det är bara att välja och vraka och spela på lite vad som helst. Kanske låter obegripligt, men det kan liksom bli vad som helst hela tiden, för de kan säga och göra vad som helst, och går med på allt dessutom. Inget är för stort, fel eller konstigt. För de har kvar det där extremt fria flödet i hjärnan, fantasin bara går och går och går. Idag har jag smugit på tengilsoldater i skogen, nästan blivit överlämnad av en som förrådde oss och gick med i Tengils armé, sen plockat löv och gjort gräsmatta av, dansat, sjungit och samtalat om ditten och datten. Och träffat underbara lilla Ida (inte hon i Emil...) som jag även träffade igår. Som hade längtat efter mig! Och kom med en stoooor kram idag. Helt underbart.
Snart ska jag sova. Det här inlägget är precis som det är i mitt huvud nuförtiden. Lite meningslöst, vardagligt och obekymrat hej och hå som kommer och gå som vanligt, och sen större, tyngre tankar helt plötsligt. Kanske är bra med bland
Kommentarer
Trackback
