Hopp till mig!
Ibland får man nåt litet, fint, av livet! En liten sak som gör en glad och hoppfull inför framtiden! Det fick jag igår. Ett ganska kort, men härligt samtal. Ett litet fönster att titta igenom, som visar att det finns hur mycket som helst där ute. Mycket fint. Mycket att se fram emot. En trevlig, fin person kan betyda väldigt mycket för hoppfullheten!
Annat som betyder mycket för humöret är när ens vänner från det gamla, verkliga livet, kommer till en och bor över natten och man får prata och skratta och ha det underbart tillsammans ett litet tag! Tack kära Maria för den visiten, den värmde mig!
Nåt som dessvärre inte är till min belåtenhet är tids- och röstbristen jag har lidit av här i Stockholm. Hade hemskt gärna träffat fler av de jag känner här och umgåtts, men sjukdom och tid har alltså ställt till det. Hm. Bättre lycka nästa gång kanske...
Annars då? Jo tack, jag har det bra. Röstdoktorn sa ju det jag inte ens kunde drömma om, att stämbanden läkt och att jag får sjunga igen. Har fortfarande lite ont i halsen, men det är inte farligt längre iaf. Jag ska ta det lugnt några veckor framöver, men tack käre gode gud att jag inte har några knutor eller bestående men! Tjo!
Nu ska jag sova tror jag. Klockan är ju ändå 21.42 på en lördagkväll. Leva livet, det är min melodi det.
Men först blir det dagens såklart, tro inte att jag glömt. Inte jag inte.
Två av de finaste männen. De har porträtterats här på bloggen förut båda två, men aldrig på samma bild. Här är Tobbe solbränd och fin efter två veckor i Egyptens oförlovande land, John är en blivande far.
Kommentarer
Trackback
