Ett ögonblick

När man ber människan med sämst minne i världen (läs: mig) beskriva ett ögonblick kan det hända att man tar sig vatten över huvudet. Jag vet inte riktigt hur mycket jag har berättat om detta urusla minne jag har, men nu vet ni iaf. Det suger. Men jag ska ändå berätta om ett ögonblick i mitt liv. Jag minns ju några liksom, det är inte som att allt är nollställt. Det är bara det att många saker är djupt begravna och behöver rotas i en del för att komma upp. Perfekt rotning är att någon annan säger: kommer du ihåg det där? Varpå jag svarar: nej.... Och sen är det igång. Så småningom minns jag oftast, men det kan ta en stund. En stund av: jo men vi var ju där och sen gick vi dit och så gjorde vi det där och sen träffade vi den. Och till slut ser jag det för mitt inre öga och säger: jaaaa....
Men nu ska jag alltså minnas själv. Och jag har bestämt mig för att inte ta ett irländskt ögonblick eftersom jag inte längre vill tänka Irland så mycket som jag gör. Och eftersom just den delen av världen fått nästan orimligt mycket tanketid det senaste halvåret så är det lite knepigt att hitta nåt annat. Nåt annat som kanske är intressant att läsa om oxå, och inte bara blir som en enda lång navelstudering av mig själv. Vad ska jag ta vad ska jag ta vad ska jag ta..... Vi håller oss i regionen ändå tror jag, bara lite längre söder- och österut. Och beger oss till min tjugoårsålder.
På den där baren i London sitter vi. Den där vi träffades allra första gången. Jag har bett dig komma dit och träffa mig utan de andra för första gången för att jag måste säga en sak. Vi sitter och pratar ganska länge och har roligt. Sådär roligt som vi sen ska ha jättejättemånga gånger till efter det. Men så börjar tiden rinna ut, jag måste hem till min värdfamilj och ha sista kvällen med dem oxå, för imorn åker jag ju hem till Sverige igen. Efter 10 månader av Londonliv och aupairande ska jag åka hem och söka skolor och blir svensk igen. Eller, jag tänker ju egentligen att jag ska bli tillfälligt svensk, för att jag har fått så mycket liv i mig i London att hit måste jag igen. Sverige får bli en parentes. En skoltid, sen kommer jag igen. Tänker jag då. Hur som helst. Vi sitter och har roligt och skrattar men tiden är snart slut. Så jag måste säga det. Att jag har bett dig komma dit av en speciell anledning. Att jag tycker om dig. Och du säger att du tycker om mig med. Men då säger jag att ja, jag vet, men jag tycker really om dig. I really, really like you. Och du tittar på mig och ler. Och jag säger att jag vill vara med dig men jag har ju en kille hemma i Sverige som jag måste göra rätt mot och inte fel. Och jag vill inte börja det här med dig bak och fram genom att vara otrogen mot nån annan. Så jag säger att jag tycker om dig och hoppas att du tycker om mig tillräckligt mycket för att vilja vänta och se och bli tillsammans sen. Sen måste jag gå och du vill följa mig hem för du vill inte heller skiljas åt riktigt än. Så vi går genom det där slitna men fina bostadsområdet i sydvästra London och mitt emellan baren och hemmet tar du min hand. Och håller i den tills vi är hemma. Sen håller du i mig en stund. Och så vet jag att det här kommer bli bra. Sen. Snart. Jag måste bara krossa ett hjärta hemma i Sverige först. Och vad gör man inte för den där sortens kärlek? Den som man tror ska vara hela livet?
Den gjorde inte det. Varför vet man ju inte alltid riktigt, men jag har fått veta i mitt hjärta att jag har hittat rätt. Och den känslan är evig även om kärleken inte sen blev det. Lugnet i ruset när man vet att man har hittat kärlek.
Och ja, jag har en böjelse för engelsktalande män. Det är hett liksom.

Kommentarer
Postat av: Josefin

Hej kära Erika. Vilket fint inlägg. Jag blev alldeles pirrig av igenkänning. Fint som snus. Har varit dålig på att läsa bloggar över lag senaste tiden och har fått catcha upp lite här nu. Jag hoppas så mycket att du mår bra och att alla i din närhet gör det och fortsätter att göra det. Det förtjänar du så otroligt mycket. Kram /j

2010-12-14 @ 10:49:12
URL: http://www.josefinreinhard.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0