anjaerika

Och just idag är det ju nåt fint i den, för jag köpte en Robynväska igår på konserten som fortfarande ligger kvar!! Don't fuckin tell me what to do-väskan. Jag gillarn. Nycklar, försvarets hudsalva, min superfina cerisa plånbok, läppglans i varienrande färg beroende på dag, just idag beige, mobilen med tillhörande värdelösa hörlurar. Och så biljetten från igår. Den som jag funderar på att typ rama in. Känns som att jag måste konservera känslan jag har från igår, så att jag kan plocka fram den när jag vill och känner att jag är lite låg. Då kommer jag nämligen leva upp och känna att jag kan bära världen på mina axlar och rädda den om den är i nöd. Så grymt var det. Men det vet ni ju nu. Fast jag kan typ inte sluta tjata om det för det ligger längst fram i pannloben hela tiden. Länge lever Robyn. Det känns lite som att jag kompenseras nu för att jag var för liten eller inte född än när storheter som Beatles, Cornelis, Simon & Garfunkel och Hasse & Tage med flera var aktiva. Nu får jag nåt stort. Eller, hon har ju varit stor i mitt liv länge. Men nu är hon så stor för många, som sig bör. Ja, länge, länge, länge leve Robyn.