anjaerika

Jag bokar även biljett hem till Sverige och äntligen är allt säkert, klart och betalt! Jag ska hem de där ynka små dagarna för att vara med på den bästa, finaste dagen. Så otroligt skönt. Jag längtar mig gul och blå och fattar inte varför ett bröllop i östra Småland inte får samma uppmärksamhet som vår kronprinsessas, som ju äger rum just idag. Det här borde vara minst lika stort.

Och så fick jag ju stipendiet. En massa pengar från konstnärsnämnden, så nu kan jag genomföra mitt projekt, börja skissa på exakt hur det ska se ut, och förverkliga en dröm. Det är fantastiskt!

Livets upp- och nergångar, de kommer ofta samtidigt och på varandra. Det är hit och dit och upp och ner. Lycka för en, sorg för en annan. Men det fina i vår kråksång tycker jag ändå är att i allt det här finns vi där för varandra på alla sätt vi kan, och gläds tillsammans, oroar oss tillsammas, håller tummarna och jublar sen när det går bra. Det kan ingen Cypernvistelse med sina uppenbara geografiska närhetsbrister ta ifrån oss eller hindra. Jag är så glad för alla de människor jag har i mitt liv, och jag älskar att jag har vett att uppskatta livet, er och nuet precis som det är. Det är livet. Jag lever nu jag. Bara nu.