Andetag.

Jag behöver ta ett djupt andetag och tänka lite.
Var finns balansen mellan att vara den man är, som är en person som tex automatiskt håller koll på saker, och att slippa bli den som SKA ha koll på allt? Den är svår att hitta. Man lajar på och visar vem man är och så helt plötsligt, av bara farten, så frågar en annan människa vart den ska vara nu. Det vet ju inte jag, och om jag vet det så är det konstigt. Men inte lika konstigt som att en annan person förväntar sig att jag, bättre än den själv, ska veta vart den ska vara. Varför skulle jag veta det? Jag ska ju inte vara där?
Jag behöver ta ett djupt andetag. Detta skall inte få hända. Jag tror inte att det är bra för mig eller någon annan.
För övrigt har min blogg börjat strunta i mina enter-tryckningar och byter aldrig stycke. Jag ber om ursäkt för den textmässiga hoptrycktheten, den är ofrivillig. Nu har jag gjort tre för varje styckebyte, kanske den fattar då? Den som lever får se som gumman sa.
Hon sa även att det är dags för en bild. Här kommer den.
Min fina Katrin. Hade bara en gammal bild, det betyder att vi tar för lite kort när vi umgås. Ska försöka ändra på den saken under några dyrbara dagar i april.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0