Knuffad i Stockholm och nytt jobb.
Igår kom jag till Stockholm och blev knuffad på av en person jag mötte trots att jag försökte vika undan. Stockholm Stockholm, du måste slappna av! Bli lite mjukare, lite varmare. Och sluta skylla på att du är en storstad, för jag har bott i en jättestor stad och där viker folk undan eller ber om ursäkt när de råkar knuffas. Stockholm, ta ett djupt andetag och fundera lite på varför du inte är lika trevlig mot din befolkning eller dina besökare som resten av Sverige. Ta lite kortare steg, lyft blicken och se människorna omkring dig. Det är ju de som är själva staden, själva livet. Var inte så snarstucken, så ska jag börja älska dig, jag lovar!
Detta om detta.
Idag har jag ju som folk kanske kan ha hört talas om börjat på mitt nya jobb! Intrycken hittills är:
1. Det blir en intensiv repperiod.
2. Jag har ont i både kinderna och pannan efter att ha lett och varit trevlig hela dagen. (mina ögonbryn har hängt på av bara farten i allt "jaha"-ande och "vad kul"-ande, därav pannvärken.) Men det är inte på det dåliga sättet, att jag inte ville vara trevlig, men det är ju ändå lite ansträngande, även om det går av sig själv på ett vis. Ni fattar.
3. Vi får god mat.
4. Min chef hälsade mig med: "äntligen är hon här!" när jag kom imorse, och det var ju gött liksom. Han hade tydligen oroat sig lite över att jag skulle ändra mig igen. Men icke! Jo, jag har ju ändrat mig tusen gången men varje gång kommit fram till att jag ändrar tillbaks mig och vill det här. Den tanken förstärktes idag. Gött.
5. Jag är inte äldst men många är unga. Men inte alla!
6. Folk är trevliga och stämningen är mycket god.
Andra bra saker är att lägenheten jag bor i är jättefin, min sambo är mycket trevlig och föreslog helt utan antydningar eller insuinationer från mig igår kväll att vi skulle titta på Twilight. (Detta är alltså sanningen!) En mycket bra ung kvinna som ni förstår. Vi bor på söder och behöver inte byta tunnelbana på vägen till jobbet, skönt. Ingen annan ny verkar heller kunna allt utantill och vår musikansvariga verkar ha överdrivit för att skrämma oss lite så jag behöver inte frukta morgondagen då vi börjar repa på riktigt.
En dålig sak är att jag helt glömde ta bilder idag så det finns inga bevis eller dokumentationer. Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att det var en bra dag.
I mitt hjärta saknar jag ALV och finner det märkligt att jag inte ska dit efter repen här, eller nåt. Det är ju lite så jag tror att det är, att jag kommer vara i Vimmerby ändå i sommar på nåt sätt. Men idag gick det upp lite mer för mig, vilket kanske är rätt naturligt. Och jag blir lite ledsen av det. Men inte jätte. Och jag blir ju glad samtidigt, för allt det nya fina jag kommer få. Och från och med imorn kanske hjärnan kommer vara så överfylld att allt annat ramlar ut. Och nåt annat som är bra, är att även om det är en helt annan sorts underhållning än på ALV, så verkar det vara gjort med hjärta även här, vilket är viktigt för mig.
Hörrni, nu ska jag sjunga överstämman till Europes Carrie! Imorn kanske det blir en bild eller två. Så får ni se att jag inte är lika allvarlig som igår. Fast jag har nog lika stora påsar under ögonen. Det tar på musten att börja nytt jobb. Tack för mig. Jag saknar er. Det gör lite ont i magen att tänka på er.
Detta om detta.
Idag har jag ju som folk kanske kan ha hört talas om börjat på mitt nya jobb! Intrycken hittills är:
1. Det blir en intensiv repperiod.
2. Jag har ont i både kinderna och pannan efter att ha lett och varit trevlig hela dagen. (mina ögonbryn har hängt på av bara farten i allt "jaha"-ande och "vad kul"-ande, därav pannvärken.) Men det är inte på det dåliga sättet, att jag inte ville vara trevlig, men det är ju ändå lite ansträngande, även om det går av sig själv på ett vis. Ni fattar.
3. Vi får god mat.
4. Min chef hälsade mig med: "äntligen är hon här!" när jag kom imorse, och det var ju gött liksom. Han hade tydligen oroat sig lite över att jag skulle ändra mig igen. Men icke! Jo, jag har ju ändrat mig tusen gången men varje gång kommit fram till att jag ändrar tillbaks mig och vill det här. Den tanken förstärktes idag. Gött.
5. Jag är inte äldst men många är unga. Men inte alla!
6. Folk är trevliga och stämningen är mycket god.
Andra bra saker är att lägenheten jag bor i är jättefin, min sambo är mycket trevlig och föreslog helt utan antydningar eller insuinationer från mig igår kväll att vi skulle titta på Twilight. (Detta är alltså sanningen!) En mycket bra ung kvinna som ni förstår. Vi bor på söder och behöver inte byta tunnelbana på vägen till jobbet, skönt. Ingen annan ny verkar heller kunna allt utantill och vår musikansvariga verkar ha överdrivit för att skrämma oss lite så jag behöver inte frukta morgondagen då vi börjar repa på riktigt.
En dålig sak är att jag helt glömde ta bilder idag så det finns inga bevis eller dokumentationer. Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att det var en bra dag.
I mitt hjärta saknar jag ALV och finner det märkligt att jag inte ska dit efter repen här, eller nåt. Det är ju lite så jag tror att det är, att jag kommer vara i Vimmerby ändå i sommar på nåt sätt. Men idag gick det upp lite mer för mig, vilket kanske är rätt naturligt. Och jag blir lite ledsen av det. Men inte jätte. Och jag blir ju glad samtidigt, för allt det nya fina jag kommer få. Och från och med imorn kanske hjärnan kommer vara så överfylld att allt annat ramlar ut. Och nåt annat som är bra, är att även om det är en helt annan sorts underhållning än på ALV, så verkar det vara gjort med hjärta även här, vilket är viktigt för mig.
Hörrni, nu ska jag sjunga överstämman till Europes Carrie! Imorn kanske det blir en bild eller två. Så får ni se att jag inte är lika allvarlig som igår. Fast jag har nog lika stora påsar under ögonen. Det tar på musten att börja nytt jobb. Tack för mig. Jag saknar er. Det gör lite ont i magen att tänka på er.
Kommentarer
Trackback
