Jag har lärt mig en sak

...och det är att om man börjar prata innan halsen är redo för det, när man har tappat rösten, så blir det värre. Det borde man ha kunnat räkna ut men ni som känner mig vet kanske att jag rätt som det är handlar först och tänker sen, samt har oerhört svårt att inte prata, så nu gick det som det gick. Så nu är jag tyst på riktigt. Inte ett pip. Det är mycket märkligt.
Nu ska jag repa på en dans som inte riktigt vill sätta sig i skallen. Ska visa upp den kl 13 idag. Hej och hå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0