anjaerika

Halsen ger inte med sig men doktor Jan (skrev helt missvisande John igår, han heter tydligen Jan) Pettersson gav mig beskedet att jag bara har en arg förkylning och att jag hostat så att mina stämband blivit alldeles förslitna och ledsna. Så det är bara att vila rösten och inte sjunga. Vilket ju är lite trist eftersom jag borde öva hela tiden. Men det går inte helt enkelt. Och det är ju egentligen bra att det inte är nåt annat, som jag måste bli frisk från, men det hade varit så skönt på nåt vis, om det varit nån sjukdom som går över på ett par dagar med rätt medicin. (som om det nånsin händer) Men men. Jag övar mig i att vara tyst. Det är som sagt svårt men tydligen inte omöjligt. Jag har lyckats nästan hela dagen idag.

För övrigt sticker det i mitt hjärta ibland när jag blir påmind. Det är så mycket där inne. Gammalt som inte ger med sig, nytt som nästan är gammalt för att jag är i en ännu nyare stiuation nu, men som ändå är nytt och ligger och liksom drar där framme i hjärnan, och så försöken att bara släppa allt och leva i nuet eftersom inget av det gamla eller nygamla ändå ger mig nånting. Och det här stycket ger antagligen inte er nånting heller, men vad gör man när man vill skriva om sitt innersta men inte vågar för att man inte vet vem som läser vad. Jag har ett förvirrat hjärta, det är det jag vill säga. Jag hoppas att det lugnar sig snart. Men som jag skrivit förut, det där med att glömma, det har jag slutat tro på. Mitt hjärta är för stort för det.

Ojojoj, nu ska jag titta på filmer av koreografier som jag missade igår när jag nästan dog av halsont. Det är inte det lättaste att lära sig dans av en film, ny respekt för er swingar. Ni har det svårt.

Sen kanske min nya vana, att bada varje dag? Inte fel, att läsa en stund i badkaret. Mmmmm.

Dagens:

Såhär liten och underbart söt var Doris i mitten av april förra året. Nu är hon större och lika söt. Och saknad här hos mig. Liksom sin far, sin mor och deras bekantskapskrets. Doris, kom och dansa till Kraftwerk med mig!!!