Paus.
Nu är det paus. Vi slutade tidigt idag så efter middagen har jag ägnat min tid åt att bena ut hur det egentligen är jag ska dansa på ett par ställen och nu är jag trött, så det är paus. Funderar på vad jag ska göra med min paus... Hmmm, vad är det jag brukar fundera på.... (citat: Mangan, Mammas nya kille) Ja vad kan det vara jag brukar fundera på? På sistone är det livet i allmänhet, kärlekens alla vedermödor, om jag ska ta tag i korrekturläsningen igen men det hinner jag ju inte, och så dans dans dans då. Alltid bra att ta till Mangan. Jag gillart. Jag funderar ju även på annat, men det vet ni ju eftersom ni läser det här och kanske har läst ett eller annat tidigare inlägg. Så jag behöver kanske inte rada upp allt jag tänker på just här. Det verkar som att jag använder min paus till att tänka på vad jag brukar tänka på. Konstruktivt. Det är framåtanda det!
Så många tankar som bara tänks, om och om igen. Det är märkligt. Borde man inte vara lite uppfinningsrikare som människa? Borde man inte hitta ett sätt att förnya hjärnan, och i viss mån även hjärtat, om det nu är det man vill? Borde man inte kunna styra och ställa lite mer över verksamheten inombords, och på så sätt få ut lite mera av sina funderarstunder? Jag vet inte jag, men jag känner mig lite trött på tankar som återvänder gång efter annan utan att ha blivit större, starkare, mindre, ljusare eller mörkare. Bara samma liksom. Eller? Är det bara som det känns? Jag vet som sagt inte jag.
Det dansas som sagt för fullt till Freddie M och Brittans röster på mitt jobb om dagarna och kvällarna och jag blir alldeles upp i hejsan. Hoppas att man blir grym snart så att man kan se så där cool ut som det är tänkt. Än så länge ser jag ut som en tönt nämligen, som försöker imitera nån som är häftig. Och det brukar, som ni kanske vet, sällan se mycket ut för världen. Bäst då att vara sitt töntiga jag och vara nöjd. Det är häftigare. Och i vanliga fall nöjer jag mig gärna med det, men i det här fallet, när det är sex & rock n' roll som ska dansas, så funkar inte riktigt mitt egna jag. Så jag tränar på det häftiga. Kanske blir jag bra på det. Vi får hoppas.
Jag tänker på dagen när min säng målades. (för er som missat denna händelse finns den bloggumenterad) Jädrar alltså. Misär på hög nivå. Hur kunde det gå så fel? Jag undrar. Aldrig mer, det säger jag er. Aldrig. Som Ulrika i Västergöl drämde näven i bordet och sa. Nu får det räcka, nu får det vara nog. Aldrig blir jag en hemmafixare. Ja, nu sa Ulrika i Västergöl kanske inte exakt så, men det är så jag säger. Det blev ju inte ens särskilt bra i slutändan.
Dagens bild kära vänner:
Det bästa spelet. Jag har flera. Det kan aldrig bli för mycket yatzy.
Nu är det slut på pausen.
Kommentarer
Trackback
