Nuet.
Man har några olika cirklar i livet. Tex fick jag för ett tag sedan lära mig om oroscirklar och påverkanscirklar. Poängen med dem är att göra sin oroscirkel så liten som möjligt och sin påverkanscirkel så stor som möjligt. Många saker kan man flytta från den ena till den andra genom att bara göra saker man tex oroar sig för, istället för att just oroa sig, och andra saker får man helt enkelt bara flytta bort från oroscirkeln för att de tar energi utan att man kan göra något åt det. Det försöker jag göra med min oro över mamma, bara lägga den åt sidan. Det hjälper inte att oroa sig, det hjälper inte att tänka tänk om-tankarna, utan jag måste stilla mitt lilla inre och bara tänka att snart vet vi och då kan känslorna få komma. Det är inte lätt alls att göra det, men jag försöker.
Sen tror jag ju en hel del på energier runt omkring oss, vilket liksom innebär att jag tror att det jag tänker och fokuserar mycket väl kan bli mera verkligt just för att det fokuseras så mycket på. Så därför vill jag inte tänka det värsta, för då är risken större att det händer. Det kanske är trams och hokus pokus, men inget i världen har väl nånsin blivit sämre att positivt tänkande, så jag försöker praktisera det även nu...
Det goda i livet fortsätter vara gott. En människa som får mig att le och gilla livet lite mer, det känns inte helt fel. Särskilt inte under kvällspromenaderna när man faktiskt inte ens behöver prata hela tiden, utan kan vara tysta tillsammans, eller de små ögonkasten man får när man är inne på baren där han jobbar. Overklighetskänslan sköljer över mig ibland och så tror jag att det inte är sant. Men så känner jag att jag måste leva nu. Jag har bara nu och jag vill ge mig själv ett bra nu. Och det känns som att jag inte riktigt fattat förut, vad det innebär att leva i nuet, men nu har det liksom trillat ner en polett. Här och nu har jag det fint. Så jag njuter. Tack livet, som Arja i ungefärliga ordalag skulle ha uttryckt sig.
Kommentarer
Trackback
