Små och stora ord.
Många människor har kommenterat det förra inlägget, fast på fejjan då, inte här. Det gläder mig! Andra saker som gläder mig är att jag njuter av mitt liv här just nu, att jag längtar hem och till Irland och att det verkar mycket som att jag är längtad efter oxå. Både hemma och västeröver. Det känns bra.
Idag är jag lite trött så min kämparglöd och politiska ådra ligger i bakgrunden och får nog inte komma fram just nu. Men jag önskar att jag kunde vara hemma och demonstrera och manifestera med alla människor som organiserar sig mot det som händer. Synd bara att vi inte insåg allvaret och tog tag i det innan valet, så att vi hade kunnat slippa det här. Även om det är fint att se det enorma motstånd som finns. Det värmer i magen liksom.
Det värmer mig oxå att tänka på mitt kommande projekt! Jag är lite segare i starten än jag hade tänkt från början men det är väldigt svårt att förstå att verkligheten finns när man är här, så jag har haft lite svårt att planera. Men det kommer, det kommer! Det finns mycket att se fram emot i livet, det vill jag lova.
Kom ihåg att varje möte med en annan människa påverkar både henne och dig. Det är så vi kan förändra världen. Och det är stora ord, men egentligen inte. För det sker i det lilla, i våra små liv. Vi ska manifestera, vi ska demonstrera, men vi ska framför allt prata med varandra. Se varandra. Vara människor tillsammans. Och så kommer ångesten över att vara pretentiös, men vad fan, skit samma. Det är ju faktiskt sanningen. Tillsammans. Det är framtiden det.
Kommentarer
Trackback
