Olösta konflikter!

Jag är oerhört dålig på att hantera när människor är arga på mig och jag upplever att jag inte får förklara mig eller att min förklaring inte lyssnas på. Jag har inga problem med att konfrontera/s, argumentera eller ens bråka egentligen. Men när jag vet eller tror att folk går omkring och hyser agg mot mig, och jag inte vet exakt hur eller varför eller hur mycket det är, då kan jag nästan gå sönder. Jag vet inte varför det är så, men det är så svårt för mig att acceptera en konflikt som jag upplever som olöst. Just nu befinner jag mig lite i ett sånt mellanland. Jag tror att jag upprört en person, något jag inte alls hade för avsikt att göra, men får inte någon riktig ordning på om det är så eller inte. Eller hur omfattande upprördheten är. Och därför försmäktar jag stilla här på min båt och hoppas få nåt slags tecken snart på att det inte är så illa som min hjärna föreställer sig nu... Det eller att det ska lägga sig över natten så att jag kan slappna av. Herreje, det här är verkligen det märkligaste med mig tycker jag själv. Att jag blir så ängslig över att vara illa omtyckt så fort jag inte har koll. Men att jag kan härja lite hur som helst om det är en öppen, rak konflikt. Man kan ju bli (minst) lika omtyckt så!

Men som sagt, just nu försmäktar jag på min båt och hoppas på bättring på nåt sätt snart.

Tack för nu. Inte heller idag blev det några kvinnosjukdomar. Längst fram i hjärnan-bloggerskan, ni känner till.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0