anjaerika

Det känns fel att skriva om ånger när ett nytt år precis har börjat... Men jag tänkte fortsätta med listan idag och då var det ämnet. Det här ångrar jag, heter punkten... Jag försöker ju att inte ångra saker så mycket, för det är så okunstruktivt, men nåt kan man alltid skrapa fram ur sitt hjärta. För jag tänker att det är med hjärtat man ångrar saker. Saker som man bara gör och tänker med hjärnan behöver man inte ha så mycket ångest över, men har man handlat med hjärtat och det känns fel, så kan det ju bli ångrande... Som tex när jag gjorde slut med Steve. Jag ångrar egentligen inte att jag gjorde det, men jag ångrar hur jag gjorde det och att det gick så fort. För det tog en evig tid att komma över och fortfarande, än i detta nu, kan det ibland komma över mig att jag inte vet hur det hade gått om jag hade tagit mera tid på mig, låtit saker bero mera, och kanske kämpat lite mer. Och jag vet ju att vi hade vuxit isär på ett sätt som gjorde att det kanske inte hade funkat ändå, men när man har en så stor kärlek som vi hade, så tror jag att den hade mått bättre av att få ta sin tid även i slutet. Men så var det panik över att jag skulle flytta dit, eller fortsätta livet i Sverige istället, och då sa jag bara nej helt enkelt. Och stängde den dörren. Och på ett sätt som sårade honom alldeles för mycket. Ojojoj, att göra andra illa, det skapar ånger och ångest i mig. Mer än när jag gör mig själv illa. Vilket jag ju oxå gör ibland. Oftast gäller det oxå kärlek, för i resten av livet verkar jag vara rätt bra på att sköta saker och ting. Men just i kärlekssvängen blir det svårt.