anjaerika

Det är lite spänt inombords nu, för jag börjar på båten imorn, och känner just nu som att jag har lurat dem. Som att jag inte alls kan allt som de tror att jag kan. Jag repar låtar, försöker svänga på gitarren, men det är ju så tydligt att jag känner mig hemma när jag får plocka lite på gitarren och mysa liksom. Men men, nog tjatat om det, det är som det är och jag hoppas att det ska gå bra. Man får andas mellan varven och tänka att det är utbildning de första två passen ändå. Så det är inte förrän den 28 februari som det smällersmäller för mig. Då ska jag vara där själv, sjunga och underhålla och vara trubaduren liksom. Tjena.

Dagens! En första. Och jag kommer osökt att tänka på den första gången som jag.... lyckades läsa undertexterna till Dallas utan att behöva fråga mamma eller pappa vad det stod! Åh, det var en stor dag i mitt liv vill jag lova! Jag var 7 år och hela familjen satt i soffan, jag minns till och med exakt var jag satt, till vänster om böjen vid hörnet (vi hade alltså hörnsoffa, det hade alla på 80-talet). Det här var ju på den tiden då alla tittade på samma program jämt, för att det inte fanns så mycket att välja på helt enkelt, och på lördagskvällarna vara det Dallas. Och jag hade fram till den dagen alltid behövt fråga mamma eller pappa om några ord, när de bytte text innan jag hunnit läsa klart (fatta vad irriterande för dem, att ha en unge som HELA TIDEN frågar "vad stod det?" "vad sa de?"!!!!!) Men. Så den här lördagskvällen, så upptäckte jag att jag hann läsa allt. Jag behövde ingen assistans! Ljuva liv, då var man stor. Sen läste jag i tio år i sträck ungefär. Man kan säga att det var min passion. Inte just att läsa undertexter på TV-serier, men att läsa i allmänhet.

En lite långsökt bild men den är från Astrid Lindgrens Värld och där uppmanar de barn till läsande, och lottar tex ut en bok varje dag. Just här tar dock Kling tydligen fröken Prusselius på stjärten. Så kan det gå.