anjaerika

Yo. Nu har jag bloggat dåligt igen. Men. Det är såhär att vi hade möhippa för Katrin i torsdags. Så jag har både varit väldigt upptagen med planering (följt av själva utförandet som höll på i ett dygn) och varit helt oförmögen att blogga eftersom jag skriver om det jag tänker, och jag kunde ju inte gärna skriva om den i förväg. Och att ljuga är ju inte riktigt min grej som ni kanske vet, så de blev inget bloggande helt enkelt. Så ligger det till och jag hoppas att ni förlåter mig och att ni sex som slutat läsa kommer tillbaka en dag.

Idag har jag spelat utomhus! På soldäck här på båten, och det var grymt! Värsta semesterfeelingen, jag fick Cypernvibbar hela tiden, från när vi satt vid poolen och sjöng på eftermiddagarna. Hemskt mysigt. Och folk blir ju så glada när man underhåller dem! Mycket bra. Nu ska jag bara få ordning på hesheten som jag inte riktigt vet om den beror på torr luft bara eller torr luft och en liten smygförkylning. Men jag tror dessvärre på den senare. Det är nåt som inte vill bryta ut som bara ligger o gnager liksom. Men men.

Nu kan man säga att jag säger emot mig själv, eftersom jag precis klagade på nåt litet, men nu ska jag klaga på folk som klagar på småsaker. De vet ingenting. Och man gör ju det. Man klagar på de små sakerna i livet, och det är väl egentligen ett bevis på att man har ett ganska bra liv i allmänhet. Men ibland nuförtiden får jag lite skav på sånt klageri. Jag kan känna som att folk borde uppskatta sina underbara liv mera. Och kanske faktiskt ibland tänka lite på att inte klaga på skitsaker till mig, för jag har inte så mycket sympati för de där små sakerna. För det är skitsaker som kommer lösa sig senast imorn. Inga stora, livsomvälvande, svåra saker som gör det tungt att leva. Men så vet jag ju som sagt att man gör ju det. Klagar på det lilla. Och är samtidigt tacksam att folk inte tänker "såhär kan jag inte säga till henne!" om mig. Så jag vet inte vad det är jag vill egentligen. Kanske bara uttrycka just det känslan lite. Att ibland tycker jag att folk bara skulle hålla käften om sina oproblematiska problem och se det underbara som är resten av deras liv istället. Man kan fokusera på det göttiga. Man kan faktiskt det.

Hur som haver så är jag alltså på båten igen, lite tidigare än vanligt. Jobbar lördag till lördag den här veckan istället för måndag till måndag. Så nästa ledighet blir 9 dagar! Och sen! Jobbar jag EN vecka. Innan min SEMESTER! Det är så ovanligt i mitt liv att jag höll på att stava fel. Jag hade betald semester senast år 2001. Då hade jag jobbat 6 månader som telefonist och tjänat in några semesterdagar. Fast fan, jag hade faktiskt några dagar i december 2009 kom jag på nu. Men skit samma. Det är ovanligt i mitt liv och nu får jag det! Hurra för mig! Ledig med lön, vilken grej. Helt sjukt.

Snart är det sovdags för Svensson. Svensson som har ett litet frö av nåt i magen. (Nej, jag är inte gravid. Jag är så långt ifrån gravid man kan vara.) Men nåt göttigt som ligger och gror, som gör mig glad.

Se! Så kan man göra. Man kan glädjas åt det lilla, till och med det lilla som man inte ens vet än vad det är. Det kan man glädjas åt och leva i och njuta av. Det är ett sätt att se på världen och sitt liv. Ett bra sätt tycker jag.