Tack till er tio.

Det är fint ändå, att tio personer går in och läser min blogg varje dag, även när jag inte bloggat på en vecka. Tack ska ni ha! Ni ska veta att jag har försökt under veckan som jag varit på båten, men dels har jag haft det stressigt som sällan förr, för att jag fått byta jobb tillfälligt och vara kryssningsvärd, vilket var ungefär tretusen procent stressigare än mitt jobb, och dels har datorn låst sig varenda gång jag försökt. Men nu har jag återfått mitt riktiga jobb, OCH datorn verkar funka! Hurra!

Jag har inte så mycket intressant att berätta dock, mer än att jag känner väldigt tydligt att stress inte är bra för mig. Det är liksom inte ok för mitt psyke fortfarande. Jag klarar det medan det pågår, men sen när jag slappnar av, som jag gjorde idag för första gången på hela veckan, så brister det. Jag grät på gymmet. Ni vet sådär när det vibrerar i bröstet för att man vill gråta mer än man känner att man kan just då. Lyssnade iofs på en podcast som var svår och jobbig och det kanske var dumt på ett sätt, men samtidigt kan man ju inte inte lyssna på radio för att man kanske börjar gråta av det. Och jag vill ju egentligen helst inte trycka tillbaka gråt när den kommer heller, men samtidigt är det så himla svårt att låta det komma fram här på båten. Ja, jag vet inte vad man ska göra åt det, mer än att försöka att inte stressa så mycket framöver, och njuta av ledigheten som kommer nu. För efter helgen nu, så är jag ju ledig i tre veckor! Och sen jobbar jag bara en vecka, sen är jag ledig i tre till! Helt sjukt. Men sjukt på det där bra sättet.

Hörrni, det här kan bli ett sådär långt inlägg om nästan ingenting så jag tänker att jag kanske ska lägga ner nu och gå ut och se hur folket i danslokalen har det denna fredagnatt kl 01.06 när Framed, vårt kära band för veckan, spelar Walk of life! Framed, som för övrigt är såna där härliga grabbar, såna som man faktiskt stannar i mässen en extra stund med istället för att gå och lägga sig direkt när man slutar, för att det är så gött att tjöta lite. Jag gillart skarpt.

Det var det hela. Tack och hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0