anjaerika

Förstår ni hur glad jag är över att min hjärna fungerar så att jag är tacksam över det jag har istället för bitter över det jag inte har?! Jag fattar att det är ett val jag gör, men det är oxå en del av den jag är, det går ofta av sig självt. Och det gör ju hela skillnaden i hur jag uppfattar livet. Inte så att jag inte sörjer det jag haft som inte längre finns, för det gör jag, det vet ju både ni och jag. Men att jag ändå, i min kärna, ser livet från andra hållet, det är så fantastiskt skönt. Jag är helt övertygad om att det gör mig till en starkare människa som får ut mer av det fina i livet. Uttrycket 'uppåt, framåt' summerar liksom det hela rätt bra.