Underligt
Det är underligt. Att nu, när en vän blivit dumpad och hjärtekrossad har jag inga som helst bekymmer med att kalla dumperskan för en idiot som gjort si och så många fel och att både jag, min dumpade vän och alla andra borde sluta vara vän med henne på Facebook och visa att vi tycker att det hon gjort är fel. (Som att vi har nåt med det att göra, egentligen...) Och det är underligt bara av den enkla anledningen att när jag själv blivit dumpad, de två gånger det hänt de senaste två åren, har jag inte klarat av att bli alls lika arg, tillåta mig själv att bli hatisk eller ta bort fejjanvänskapen. Trots att jag säkert borde ha gjort det eftersom man lätt blir manisk med info om exet när den finns tillgänglig... Men jag har inte kunnat det. När det gällt mitt egna brustna hjärta. Däremot nu, när jag står utanför, ser jag tydligt och klart att det här är en kass situation, hon förtjänar inte hans vänskap alls utan han borde klippa alla band med henne. Konstigt. Att det är lättare att vara snäll mot andras brustna hjärtan än sitt eget.
