Rutiner
Ni vet hur man är när man har en fast rutin med mattider? Att då blir man hungrig exakt på minuten samma tid alla dagar? För att kroppen har vant sig vid det? Så är det att jobba på Stena Saga, fast med veckorutinen och att åka hem. För nu är veckan egentligen slut. Nu går jag egentligen och lägger mig den sista kvällen för veckan och kliver bara upp och städar hytten imorgon, sen är vi i hamn, har avlämningsmöte, och sen tar jag spårvagnen hem och kraschar i min soffa. Och detta är min kropp van vid. Så nu är jag så trött att jag håller på att gå av.
Men, förstår ni. Just den här veckan är inte som andra veckor. För den här veckan är det Barnas Båt, och då är vi inte alls i Göteborgs hamn imorgon bitti, utan i Fredrikshamns. Och inte går det några snabbåtar därifrån för oss att ta oss hem med, och framförallt inte dit för den avlösande personalen att ta sig till Saga med, utan vi får snällt åka med till Oslo, de får snällt åka buss dit, och vi får sedan snällt åka buss hem till Göteborg imorgon kväll. Vilket alltså betyder att jag ska jobba hela dagen imorgon. Och detta faktum känns just nu helt oöverstigligt, eller för att citera en gammal Idoljurymedlem: ORIMLIGT! Hur i hela friden ska jag orka jobba imorn? Jag är ju i princip slut som människa? OCH som artist, vilket alltså är mitt yrke på båten!?
Den som lever får se hur det går. Just nu försöker jag fokusera på att klara av 45 minuter till av karaokelisteskapande ikväll. Det är ett evighetsjobb utan dess like. Men det är ju i alla fall skönt att ha nåt att göra den sista stunden, annars skulle jag nog ha säckat ihop fullkomligt. Nu gör jag det bara litegrann. Sådär så att jag får dålig hållning och blir tre centimeter kortare.
Men på tisdag. Då är jag hemma. Vaknar i min egen säng, blickar ut över Wavrinskys plats och går och handlar frukost av närhandlaren som tycker att jag är vacker i nyvakenfejs, rufsigt hår och mjukisbyxor. På det där ickeäckliga sättet tycker han det. Det där som kommer av att man har handlat på samma affär i åtta år ni vet, och träffat handlaren i alla sina skepnader. Och han kommer fråga: Är du ledig en vecka nu? Och jag kommer svara: Ja, nu är jag ledig. Och vi kommer le mot varann och han kommer veta att jag kommer komma tillbaka inom två timmar för att köpa nåt som jag har glömt eftersom jag inte kunde fokusera på nåt annat än frukosten.
Det blir fint.
Men, förstår ni. Just den här veckan är inte som andra veckor. För den här veckan är det Barnas Båt, och då är vi inte alls i Göteborgs hamn imorgon bitti, utan i Fredrikshamns. Och inte går det några snabbåtar därifrån för oss att ta oss hem med, och framförallt inte dit för den avlösande personalen att ta sig till Saga med, utan vi får snällt åka med till Oslo, de får snällt åka buss dit, och vi får sedan snällt åka buss hem till Göteborg imorgon kväll. Vilket alltså betyder att jag ska jobba hela dagen imorgon. Och detta faktum känns just nu helt oöverstigligt, eller för att citera en gammal Idoljurymedlem: ORIMLIGT! Hur i hela friden ska jag orka jobba imorn? Jag är ju i princip slut som människa? OCH som artist, vilket alltså är mitt yrke på båten!?
Den som lever får se hur det går. Just nu försöker jag fokusera på att klara av 45 minuter till av karaokelisteskapande ikväll. Det är ett evighetsjobb utan dess like. Men det är ju i alla fall skönt att ha nåt att göra den sista stunden, annars skulle jag nog ha säckat ihop fullkomligt. Nu gör jag det bara litegrann. Sådär så att jag får dålig hållning och blir tre centimeter kortare.
Men på tisdag. Då är jag hemma. Vaknar i min egen säng, blickar ut över Wavrinskys plats och går och handlar frukost av närhandlaren som tycker att jag är vacker i nyvakenfejs, rufsigt hår och mjukisbyxor. På det där ickeäckliga sättet tycker han det. Det där som kommer av att man har handlat på samma affär i åtta år ni vet, och träffat handlaren i alla sina skepnader. Och han kommer fråga: Är du ledig en vecka nu? Och jag kommer svara: Ja, nu är jag ledig. Och vi kommer le mot varann och han kommer veta att jag kommer komma tillbaka inom två timmar för att köpa nåt som jag har glömt eftersom jag inte kunde fokusera på nåt annat än frukosten.
Det blir fint.
Kommentarer
Trackback
