Landvetter stängd...
Japp. Landvetter är alltså stängd igen och jag vet återigen inte om jag kommer ta mig iväg till Cypern imorgon. Det lät ju ett tag som att det var på G men... Den som lever får se.
Halv två.
Halv två är tydligen det nya svarta. Tiden då jag surfar, tiden då jag går och lägger mig. Men inte tiden då jag lägger upp en bild på min nya hårfärg för nån sån har jag inte tagit än. Så håll ut, håll till godo, håll er. Det kommer, och när det kommer kommer det vara gött. Inte en överraskning direkt, men ett litet ljus i era liv! Eller så blir det en bild, som vilken som helst.
Jag har ju gett upp lite, och orkar inte riktigt byta till explorer bara för att blogga, eftersom den webläsaren är så sjukt mkt långsammare än chrome, så jag bloggar utan styckebyten och tillåter mig själv att må lite, lite dåligt över det, men försöker annars släppa det. Man får välja och sen vara nöjd helt enkelt. Inte välja och sen klaga. Då är det läge att välja om, oavsett om det gäller ihoptryckt text eller gröt eller fil till frukost, eller lite större saker, som vart man ska jobba, vart man ska bo, med vem man ska bo och sånt.
Jag har haft plåster på fingret. Nu har jag klet där som inte går bort, så det klistrar lite varje gång jag skriver nåt med vänster pekfinger. Och det är ganska ofta det. Sånt är livet.
Livet är även sådant att man inte riktigt vet om planet går till Cypern på fredag, men man tror det. Det verkar som att saker och ting börjar komma igång, så jag har gott hopp. Så imorn är det läge att faktiskt packa. Inte bara tro att allt jag lagt fram och tänkt att jag ska ta med mig på nåt magiskt sätt kommer lägga sig i min resväska och nöjt följa med. Det man inte packar ner kommer stanna i Sverige, det är den enkla sanningen.
Jag har umgåtts med fint folk. Det var gött. Det kändes hemma och lugnt och härligt i hjärtat. Och jag har tänkt en tanke eller två åt ett håll som är lite på låtsas men det gör inget. Jag får det. Vad ska jag annars hänga upp hjärnverksamheten på? Att jag ska flytta utomlands om mindre än två dygn och inte riktigt har fattat det? Nej det förstår ni väl att jag inte kan tänka på det. Det är för stort. Jag tänker på det lilla stora istället. Det göttiga.
Sent om sider.
Hej och förlåt. Jag har haft lite fullt upp sedan jag kom till Götet och har inte riktigt kunnat blogga. Dels för att jag har alla mina saker på ett ställe men sover på ett annat, och dels för att jag alltså inte prioriterat det... Saker som jag istället har prioriterat är att klippa samt färga håret (bild kommer snarast!) samt KÖPA EN ROSA MINILAPTOP!!! Heja mig! Gud en sån tillfredställelse man kan få av materiella ting! Yay!
I övrigt ligger fokus på att träffa folk med jag är här samt att undra hur länge jag kommer vara här. Jag oroar mig inte för det egentligen, men man tänker ju liksom. När ska flygen börja gå? Kommer jag komma ner samtidigt som hotellgästerna och alltså missa dagarna innan, när man skulle repa helt ostört? Eller hur kommer det att bli? Men oro, nej, inte egentligen. För det finns ju inget att göra. Det är bara att andas och låta saker och ting bli som de blir. Finns inget jag kan göra ändå.
Men det jag kan göra för att förbättra mitt liv och välmående har jag gjort, och det bringar mig glädje även såhär i efterhand. Det var inte svårt. Det var roligt och gött. Grattis mig.
Nu är det sovdags trots att jag vet att ni väntar på en bild. Men det blir ingen. Det är för sent. Puss och godnatt.
Vimmerby!
Jag är i Vimmerby! Ingen i min lilla bloggvärld har väl missat det vid det här laget, men lyckan ler och jag är lugn och trygg här, så jag skriver om det ändå! Strax ska jag till parken och titta på rep och vem vet, kanske jag gråter en skvätt oxå. Eller så håller ruset över att träffa de bästa vännerna som finns i sig och melankolin uteblir. Det skulle ju vara det bästa. Och tydligen kan man bestämma över sina känslor. Man känner det man vill, eller behöver, känna. Allt enligt en bok som jag iofs bara läst 30 sidor i än, så det kanske kommer mer förklaringar sen men det låter ju lite sjukt och märkligt, samt kanske lite fantastiskt om det faktiskt fungerar. I föregående mening ligger, som den uppmärksamme kanske märker, även en större innebörd. Jag läser annat än Twilight! Inte bara, men oxå! Man kan kalla det framsteg eller bara annorlunda, men för er som oroat er för mitt mentala tillstånd de senaste månaderna kanske det kommer som ett lugnande besked.
Nu ska jag till systembolaget. Ikväll ska jag dricka lite vin hade jag tänkt nämligen. I, som man säger, goda vänners lag. Samma goda vänner som planerar tripper till Cypern i september. Ni är fina ni. Finast.
Snabbt övergående irritation
Det är nåt fel på mobilbloggandet och detta upprör mig. Jag förstår inte varför det inte fungerar och kan därför inte heller lösa problemet. Så min resebild uteblir, eftersom jag inte heller kan lägga in bilden från mobilen till datorn i detta nu. Men hur som haver är jag på väg till Vimmerby! Det var det min resebild skulle illustrera. Har bara en halvtimme kvar, och sitter och njuter av lilla Sverige som susar förbi utanför fönstret. Det är fint i Sverige vill jag lova. Men det vet ni ju redan att jag tycker.
Spännande liv man lever ändå. Värsta globetrottern som far runt som en liten skottspole och mitt i allt undrar lite hur det ska gå nu när domedagsaskan sprider sig över landet. Kommer vi åka när vi ska? Det vet man inte och inte kan man göra nåt åt det heller så det är väl bara att vänta och se. Jag lever nu jag. På tåget på väg till Vimmerby, med solen som strålar utanför tågfönstret. Då känns Cypern ändå så långt borta att det inte är nån idé att tänka på askmoln som stör logistiken. Det som sker det sker.
Livet hörrni. Det är fint det.
Smitningen.
Japp, då var den här. Dagen då jag ska packa ihop livet, städa och sen flytta. Alltså sitter jag på facebook, bloggar samt streamar lite amerikansk sitcom.
Men det dåliga samvetet gör sig påmint redan nu så jag får nog ta mig i kragen. Ska bara hitta den utlovade bilden för idag.
En mycket fin clown i en mycket fin show!
Men det dåliga samvetet gör sig påmint redan nu så jag får nog ta mig i kragen. Ska bara hitta den utlovade bilden för idag.
En mycket fin clown i en mycket fin show!
Färdigrepad och helt färdig.
Ja det var det det. Nu har man repat färdigt. Vi avslutade med en bang och det var ju härligt! 90-talet kanske svajade en hel del både här och där, men de andra medleyserna kändes som att de satt och att vi hade kul! Sen pratade jag sönder barnföreställningen, men det är ju det jag gör när jag är lite för nervös, spänd och orepad, så det löser sig nog när det närmar sig. Och nu är det alltså klart! Försökte vara cool och mobilblogga förut när vi satt och tog vin/öl som hejdåstund, men nåt var fel så det kom aldrig fram. Alltså blir det nattablogg med juice samt en del ångest framför mig. Juicen för att C-vitamin är ju bra och dessutom gott i juiceform. Ångesten för att jag ska hinna städa hela lägenheten imorn, innan jag ska på begravning. Nånstans där ska jag även lämna min väska på centralen eftersom det inte känns som kutym att ta med sin knallrosa resväska till en annan persons begravning. Med den meningen kan man tro att jag menar att man får ta med sig sin väska till sin egen begravning, men det vet jag inte hur det skulle gå till. Då har man ju inte så mycket att säga till om liksom. Då hänger man nog mest med.
Jag vet inte om ni märker att det är sent. Det gör jag. Sängen, here I come. Och imorn blir det VIMMERBY!!! Där finns mycket kärlek vill jag lova.
Dagens? Nej den får komma sen. Jag är ju värsta grymma bloggaren nu. Jag bloggar ofta och kan slänga ur mig saker som det här. Att jag lägger upp en bild sen. Och jag håller vad jag lovar. Oftast iaf.
Sverige vs. Cypern
Svedala. Ett annat ord för Sverige, helt enkelt. Sverige, det är hemma det. Här bor jag, här trivs jag. Det är gött här. Bussarna kommer i tid och gör de inte det pratar en skrovlig röst ur en högtalare och ber om ursäkt eller åtminstone informerar. Uteblir informationen blir folk upprörda och ringer kundtjänst och får ta en taxi istället. Här köar vi av gammal vana, här brygger vi kaffe till alla när vi kommer till jobbet på morgonen. Här gör vi samma saker give or take ett par grejer, från dag till dag till dag. Här betalar vi mycket skatt och får gå i skolan gratis. Än så länge och förhoppningsvis alltid. Jag gillar mycket skatt. Jag gillar att det är lite förutsägbart här hemma i tryggheten. Jag gillar att veta när min buss ska gå.
Allt detta talar ju emot det som ska hända nu, att jag ska flytta utomlands i ett halvår och med relativt stor säkerhet bli utsatt för mañanaattityd och hejsanhoppsanliv. Men jag ser fram emot det oxå! Det lär ju vara bra för fyrkanten i mig att bli lite uppmjukad och varm, och jag längtar verkligen efter ombytet, äventyret och JOBBET! Shit i himmelen vad kul det ska bli! Och varmt, har man ju hört. Cypernfemtiogradervarmt som ön kallas i folkmun. Jädrar.
Annars då? Lillsyrran sjunger som en ängel men det visste jag ju redan! Ska knuffa till henne åt nåt håll bara, så kommer det gå vägen, det tror jag. Hon har hela paketet, det gäller bara att ta fram det. En stjärna som väntar på att födas. Eller börja lysa eller vad man nu ska likna det med. Hon är grym iaf, och det hoppas jag att de som bestämmer i det hon gör just nu, kommer se.
Dagens bild? Ja den kommer här serru.
Snygga brudar besväras lite av märklig man. Eller, det är bara Sarah som märker honom, men det räcker.
One for the ladies. Och alla andra som tycker om att titta på vackra ting och människor. Det finns tre stycken på bilden, men en som liksom tar andan ur en liten mer än de andra. Jädrar anamma. Se tidigare inlägg för mera info.
Och så bildjävlen som inte vill vända sig och bli åt rätt håll så nu får den vara på sidan. Fantastiska, snygga, härliga Krille som showade och sjöng för oss i måndags! Han var gryyyyym!
Det blev tre bilder. Jag och min kamera är de såtaste av vänner numera förstår ni. Jag dokumenterar allt! Nästan.
Klockan är elva, dags för skönhetssömnen. Påsarna under ögonen börjar ta över mitt ansikte. Inte bra.
Allt detta talar ju emot det som ska hända nu, att jag ska flytta utomlands i ett halvår och med relativt stor säkerhet bli utsatt för mañanaattityd och hejsanhoppsanliv. Men jag ser fram emot det oxå! Det lär ju vara bra för fyrkanten i mig att bli lite uppmjukad och varm, och jag längtar verkligen efter ombytet, äventyret och JOBBET! Shit i himmelen vad kul det ska bli! Och varmt, har man ju hört. Cypernfemtiogradervarmt som ön kallas i folkmun. Jädrar.
Annars då? Lillsyrran sjunger som en ängel men det visste jag ju redan! Ska knuffa till henne åt nåt håll bara, så kommer det gå vägen, det tror jag. Hon har hela paketet, det gäller bara att ta fram det. En stjärna som väntar på att födas. Eller börja lysa eller vad man nu ska likna det med. Hon är grym iaf, och det hoppas jag att de som bestämmer i det hon gör just nu, kommer se.
Dagens bild? Ja den kommer här serru.
Snygga brudar besväras lite av märklig man. Eller, det är bara Sarah som märker honom, men det räcker.
One for the ladies. Och alla andra som tycker om att titta på vackra ting och människor. Det finns tre stycken på bilden, men en som liksom tar andan ur en liten mer än de andra. Jädrar anamma. Se tidigare inlägg för mera info.
Och så bildjävlen som inte vill vända sig och bli åt rätt håll så nu får den vara på sidan. Fantastiska, snygga, härliga Krille som showade och sjöng för oss i måndags! Han var gryyyyym!
Det blev tre bilder. Jag och min kamera är de såtaste av vänner numera förstår ni. Jag dokumenterar allt! Nästan.
Klockan är elva, dags för skönhetssömnen. Påsarna under ögonen börjar ta över mitt ansikte. Inte bra.
Tre dagar kvar
Det är morgon. Jag filar och donar och ska äta frukost. Det är tre dagar kvar här. Jag ska visa upp en barnshow och en vanlig show (som inte skulle vara en hel show utan en liten grej efter, men som blev en show för att koreograferna fick feeling så vi dansar asset av oss, på ett roligt och jobbigt sätt), titta på några andra shower, gå på en begravning och sedan åka till Vimmerby! Årets bästa beslut om ni frågar mig. Att bege mig till mitt andra hem, för att där är hälften av de jag vill träffa innan jag åker bortbortbort.
Begravningen är Torsten Föllingers. Mannen med saxen, mannen med rösten, mannen som undervisade till den dag han trillade av. Det ska bli fint att gå dit och sitta med.
Dagen, idag alltså, den tror jag på. I gotta feeling som det amerikanska bandet skulle sjungskrikit. Det känns bra i magen idag. Gött.
Tunnelbanan och jag.
Dagen:
1. Sov för lite, vaknade trött.
2. Åkte till jobbet och kollade på show, det var roligt och bra.
3. Åkte vidare och fick ledarskapsutbildning. Sjukt intressant och bra och jag älskade kvinnan som hade den. Jag ska oxå bli så bra. På det där som hon var bra på. Att vara bra och kunna och säga som det är på det bästa sättet liksom.
4. Åkte tunnelbana åt fel håll.
5. Åkte tunnelbana åt rätt håll.
6. Fick middag och en härlig kväll hos Anna som har två barn i magen.
7. Åkte tunnelbana åt rätt håll, en liten stund.
8. Åkte tunnelbana åt fel håll.
9. Ni har kanske gissat det redan, men jag bytte alltså och åkte åt rätt håll igen.
10. Kom hem.
Ja det var det det.
Snart dags.
I soffan. Jag ska städa snart men det är svårt när man är så tung liksom. Behöver sitta lite och vila tror jag. Chatta lite på fejjan, ta det lite piano. Efter en hektisk dag är det inte mer än rätt. Jag har börjat agera kontaktförmedling och hoppas på snara resultat. Som en liten parentes här i tröttheten. Jag tycker att fina människor jag känner ska lära känna varandra och bli ihop. Skulle passa fint.
Idag körde vi High School-kvällen på jobbet med kläder och hela köret, och det gick väl ändå över förväntan tror jag. Iaf för mig. Hade lite bråttom efteråt så jag hann inte riktigt kolla upp hur de andra kände.. Det var ju en del småmissar, och jag upptäckte att stämman på sista låten sitter så långt ifrån en smäck som nåt kan, men det är ju bara att repa så är det lugnt. Vi var även ute och cyklade lite på stageingen i en duett, men hej och hå, det är som det är. På det stora hela känner jag mig ändå nöjd. Det var första genomdraget med allt, och det var inget haveri! Yay för oss!
Idag körde vi High School-kvällen på jobbet med kläder och hela köret, och det gick väl ändå över förväntan tror jag. Iaf för mig. Hade lite bråttom efteråt så jag hann inte riktigt kolla upp hur de andra kände.. Det var ju en del småmissar, och jag upptäckte att stämman på sista låten sitter så långt ifrån en smäck som nåt kan, men det är ju bara att repa så är det lugnt. Vi var även ute och cyklade lite på stageingen i en duett, men hej och hå, det är som det är. På det stora hela känner jag mig ändå nöjd. Det var första genomdraget med allt, och det var inget haveri! Yay för oss!
Och! Den stora nyheten för dagen är ju att jag ska till Vimmerby på fredag! Bokade biljett imorse! Så jag får se alla mina fina, fina innan jag åker bort. Alla som är där alltså. Det är ju en del som är kvar i Götet än, men dem får jag ju se när jag kommer dit. Gud så bra det känns. Känns även fint att det är så. Att de är mig så kära, dessa människor. Ljuva liv. Det vill jag lova.
Nu är det städdags, innan det är tupplursdags, innan det är schlagerbarsdags. Ingen bild. Kanske sen. Livet är hektiskt vet ni.
Mycket nu.
Jag har bråttom i mitt liv. Mycket att göra, många tankar att tänka. Många steg att ta samt repa in. Stämmor att helt plötsligt sjunga istället för att mima, och luft att få ner i magen och inte bara längst upp i lungan. En teammedlem att få tillbaka ifrån sjukdom och ett lugn att hämta nånstans ifrån så att jag kan sova godare och drömma mjukare.
Det är mycket nu.
Jag vill stanna tiden lite nu och bara andas. Jag vill få lite mer av nuet, senet har kommit så fort! Snartet är nuet och imorgon smäller det med kostym och ljud och allt och jag har det lite rörigt i hjärnan förstår ni. Men jag jagar inte upp mig. Jag bara känner stressen och försöker andas igenom den. Jag lever bara nu. Kan inte oroa mig för morgondagen för mycket, den kommer när den kommer och blir som den blir. Jag lever nu och gör mitt bästa. Jag lever nu och har det gott mitt i allt.
Och nu:
U2 i somras. Det var gött det. Och jag minns det med ro och glädje. Heja mig!
Det är mycket nu.
Jag vill stanna tiden lite nu och bara andas. Jag vill få lite mer av nuet, senet har kommit så fort! Snartet är nuet och imorgon smäller det med kostym och ljud och allt och jag har det lite rörigt i hjärnan förstår ni. Men jag jagar inte upp mig. Jag bara känner stressen och försöker andas igenom den. Jag lever bara nu. Kan inte oroa mig för morgondagen för mycket, den kommer när den kommer och blir som den blir. Jag lever nu och gör mitt bästa. Jag lever nu och har det gott mitt i allt.
Och nu:
U2 i somras. Det var gött det. Och jag minns det med ro och glädje. Heja mig!
Hopp till mig!
Ibland får man nåt litet, fint, av livet! En liten sak som gör en glad och hoppfull inför framtiden! Det fick jag igår. Ett ganska kort, men härligt samtal. Ett litet fönster att titta igenom, som visar att det finns hur mycket som helst där ute. Mycket fint. Mycket att se fram emot. En trevlig, fin person kan betyda väldigt mycket för hoppfullheten!
Annat som betyder mycket för humöret är när ens vänner från det gamla, verkliga livet, kommer till en och bor över natten och man får prata och skratta och ha det underbart tillsammans ett litet tag! Tack kära Maria för den visiten, den värmde mig!
Nåt som dessvärre inte är till min belåtenhet är tids- och röstbristen jag har lidit av här i Stockholm. Hade hemskt gärna träffat fler av de jag känner här och umgåtts, men sjukdom och tid har alltså ställt till det. Hm. Bättre lycka nästa gång kanske...
Annars då? Jo tack, jag har det bra. Röstdoktorn sa ju det jag inte ens kunde drömma om, att stämbanden läkt och att jag får sjunga igen. Har fortfarande lite ont i halsen, men det är inte farligt längre iaf. Jag ska ta det lugnt några veckor framöver, men tack käre gode gud att jag inte har några knutor eller bestående men! Tjo!
Nu ska jag sova tror jag. Klockan är ju ändå 21.42 på en lördagkväll. Leva livet, det är min melodi det.
Men först blir det dagens såklart, tro inte att jag glömt. Inte jag inte.
Två av de finaste männen. De har porträtterats här på bloggen förut båda två, men aldrig på samma bild. Här är Tobbe solbränd och fin efter två veckor i Egyptens oförlovande land, John är en blivande far.
Gårdagen, dagen och morgondagen.
Imorgon är det återbesök! Och inte vilket återbesök som helst utan Erikas återbesök hos doktor Gunnar Björck! Jag hoppas att han säger "sjung för glatta livet, kvinna! Från och med nu är du fri att bruka din röst på valfritt sätt, och sång kan endast och allena främja ditt tillstånd." Tror ni att detta kommer ske? Hoppet är fritt och en underbar sak att ha, så jag kör på det.
Annars kan man säga att jag har sett exakt hur mycket som krävs för att ro hem vår Circusshow, och det är inte lite. Allt man har och sen ganska mycket till, oavbrutet från start till slut. Det ska bli gött när man har den i fickan. Vilket jag hoppas kommer vara samma dag som vi har premiär på den. Jag vill!!!!
Som ni märker går livet fortfarande från det ena till det andra. Gårdagen var lättare än jag trott, kanske för att all ångest kom dagen innan. Och nu känner jag energin igen. Den lätta, fina, lugnande som jag kan luta mig mot när det är svårt. Tack för det. Jag uppskattar känslan av att bli omfamnad, den som du ger när du är här.
Dagens:
Ett litet litet smakprov. Hjalmar på jobbet kallar vi bilden. Snart i färg på ett hotell nära dig. Om du bor på Rhodos vill säga.
En tung dag.
En tung dag. Så många tankar som jag helst skulle sluppit. Minnen jag inte vill ha. Eller, så kan man kanske inte säga egentligen. Men jag vet inte hur jag ska beskriva det bättre. Jag vill inte minnas för jag vill inte att det ska ha hänt. Den här sortens tankar har jag inte haft på länge, utan de ljusa, fina, de som är minnen av en människa och inte av en död, är de jag kunnat fokusera på, de som kommit till mig. Idag kom det mörka med full kraft. Och jag kan inte känna det helt och hållet för det finns inte tid, inte energi, till det. Så mitt huvud värker och jag har gråtit återhållsamma tårar här och där under dagen. Jag längtar efter de gamla, fina vännerna som vet allt och som bara håller om mig eller sitter bredvid mig. Som jag inte behöver förklara för. Jag saknar er hos mig.
Och jag saknar dig S, som jag allra mest vill finnas bredvid och hålla i och om nu. Jag gör det härifrån, med all min kärlek. Du är den starkaste människan i världen tror jag.
Samma gamla vanliga.
Före show är man trött. Efter show är man trött. Före sömn är man trött. Efter sömn är man trött. Efter allt, före allt, jämt jämt jämt pratar man om, och känner, att man är trött. Detta har nu pågått i cirka 5 veckor och förväntas fortsätta i sisådär två veckor till. Då blir det en veckas paus innan det drar igång igen nere på Cypern. För då blir det rep-sömn-rep-sömn-rep-premiär-sömn-rep-show-sömn och ja, ni förstår mönstret. Vi kommer jobba en del såhär i början. Det är ju lätt värt det men jag längtar efter att inte vara trött. Fast jag är ju glad iofs. Jag älskar det och njuter av att jobba, hela tiden! Så jag kan ta tröttheten.
Och! Idag när vi showade sjöng jag! Egentligen fick jag inte, men jag kunde inte hålla mig. Och det gick bra! Har lite ont i halsen nu så resten av veckan ska jag låta bli, men rösten är iaf tillbaka! Hurra för mig!!
Ett helt inlägg om bara trötthet och röst. Stackars er.
Ett fint minne.
Idag, nu ikväll, är det precis ett år sedan jag klev in i ett vardagsrum i östra Göteborg och hälsades av en härlig ung man med meningen:
"Erika är här! Hurra!"
Det är ett år sedan jag bestämde mig för att gå på födelsedagsfesten som hölls där, gå dit trots att jag egentligen var för trött för att jag hade tävlat i improviserad sång och dessutom skulle jobba dagen efter. Men det var nära dit och det var Marias födelsedag och jag ville så gärna se alla fina människor som var där.
Det är ett år sedan jag såg hans stora, vackra, varma leende för sista gången, hörde hans säregna, smittsamma och lättigenkända skratt, fick en kram av honom och gladdes åt att han och hans flicka, den finaste av vänner som jag har, hade matchande outfits kvällen till ära. Jag log åt och värmdes av kärleken i hans ögon när han såg på henne och jag unnade dem allt.
Det är ett år sedan idag och jag är så tacksam för den kvällen. Den var enkel, härlig, varm och fylld av kärlek. Det bästa sista minne jag kan tänka mig. Jag gråter tårar här och där idag, ikväll, och förväntar mig fler under dagarna som kommer, för det är svårt att minnas det svarta, tunga, som kom. Men den kvällen är inte svår att minnas. Då, innan. Kvällen som gjorde de kommande dagarna och nätterna lättare att uthärda. När det var vår och vackert och födelsedagsfest bland vänner. Tack för den kvällen.
The running woman
Jag har sprungit! För första gången sen jag kom till huvudstaden har jag tagit mig tid till att jogga och det var underbart! Lite kallt först, jag visste inte alltid exakt vart jag var, och det är ju helt klart jobbigare att springa utomhus än på löpband, eftersom en backe helt plötsligt kan ligga i bakhåll och överfalla en, men det var ändå fantastiskt! Mera! Fick tips på fejjan om Årstaviken, att den ska vara bra att springa runt, så jag ska kolla upp detta och försöka ta mig iväg snart igen.
Annars går jag i datortankar. Tankar som kretsar kring att jag vill köpa en minilaptop och strunta i att reparera fläkten på denna maskin. Den är så tung. En liten är så lätt. Och jag ska resa iväg! Skulle vara så skönt med en lätt liten sak då. Och så är de ju så söta. Vi får se hur jag gör.
Dagens får bli i afton om jag inte repat sönder mitt medvetande. I sånt fall får ni beskåda gårdagens.
Åh, nu kom jag på att jag använder chrome igen. Inga stycken, allt i ett. Fan. Jaja. Nu ska jag till jobbet.
Cougar Town på en dag efter en fest.
Cougar Town - en rolig serie! Och watch-series.com - en bra hemsida! Streaming is the shit! Särskilt en ledig lördag när man ska prata så lite som möjligt för att kompensera för den bullriga miljö man under gårdagskvällen befann sig i.
Förutom seriemaraton har jag varit ute i solen en sväng - den är varm! Luften är äntligen ljum och ljuv istället för kall och elak! Yay! Våren är en grym årstid, känns gött att få uppleva åtminstone en del av den innan jag drar till den eviga sommaren. Eller, sommaren som kommer vara från april till november. Men för en frusen svensk är det ju i princip en evighet.
Förutom seriemaraton har jag varit ute i solen en sväng - den är varm! Luften är äntligen ljum och ljuv istället för kall och elak! Yay! Våren är en grym årstid, känns gött att få uppleva åtminstone en del av den innan jag drar till den eviga sommaren. Eller, sommaren som kommer vara från april till november. Men för en frusen svensk är det ju i princip en evighet.
Nu blir det mera Cougar. Jag måste kanske lära mig hur man gör, det verkar ju som att jag ska till ynglingalandet. Herregud.
Dagens blir äntligen en nytagen bild! Vi hade ju fest med jobbet igår!
Mina två fina norskor, Gabrielle och Karoline, och Sebastian! Både Gabrielle och Sebastian är i mitt team, ljuva liv! Jobb jobb jobb och så en massa roligt, det blir vår sommar det. Ser ni att jag har hittat en ny inställning på kameran?! Det blir kalas av ljuset liksom. Gillart.
Jag ber om ursäkt för hopptrycktheten igen men explorer var så sjukt långsamt att chrome fick göra jobbet trots otillräckligheten på enterfronten.
Tack för mig, nu ska jag tända en gasugn innan mitt maraton fortsätter.
Sent, så sent.
Det är sjukligt sent. Jag har varit ute längre än rösten vill, men har åtminstone druckit oändliga mängder vatten så uttorkningen borde ju utebli enligt mina beräkningar. Vi får hoppas att det räcker. Sova ska jag oxå försöka göra, så länge och gott jag kan.
Min skvallerhjärna går på högvarv. Men som det sägs, what happens on the repperiod stays on the repperiod. Särskilt när det inte händer mig. Har aldrig varit tjejen som INTE kysser och sen tellar. Jag delar med mig av allt. Som är mitt. Det som inte är mitt får nån annan dela med sig av.
Godnatt.
!
Tiden är knapp, jag är trött. Inget nytt under solen dessvärre. Mer än koreografier som man jublar och skräckar lite för, samtidigt. Det blir grymt. Kom till Cypern, där visar jag en ny sida av mig själv i sommar. På flera sätt.
Puss och kram och godnatt.
