Utanför tvättstugan!
Ja där förstår ni, där kan det hända mycket för den som har tur. Här finns nämligen trådlöst internet att tillgå för den med de rätta kontakterna. Och det är alltså jag. Så jag internetar och tvättar, ett under av effektivitet!
Dagarna går här och jag måste hitta flygbiljett till Sverige! För snart är det dags! Yayyayyay! Bröllop i Svedala mellan de finaste av fina vänner, det kan inte bli annat än succé! Och jag är bjuden och anmäld och snart fixad så att allt är löst på jobbet, och då bär det iväg! Imorgon är det en månad kvar och I CAN'T WAIT! Ibland får man ta till engelska för de riktiga kraftuttrycken, det vet ni.
Amanda, en blivande brud samt fru.
Tobbe, blivande gum samt make. Me like.
Solen lyser på kropp och själ, och jag undrar återigen hur jag en gång i tiden kunde tvivla på att det här skulle bli bra?! Men så är jag ju en liten fegis nånstans inne i hjärtat, fast inte en sån fegis som inte gör saker, utan en sån som gör det men oroar sig innan det blivit av för att jag inte vet hur det ska bli. Och nu sitter jag här och undrar om det finns nåt sätt som det skulle ha kunnat bli bättre på? Det tror jag nämligen inte. Livet är så gott här, jag börjar sakta men säkert stressa av, jag har fina människor runt mig hela tiden och får göra fantastiskt roliga saker varje dag. Helt sjukt. Men så tänker jag att det är meningen. Det är meningen att jag ska få den bästa tiden precis just nu, för det är precis vad jag behöver. Tid som är min, där bra saker händer, och där ingen stör och petar mig i sidan och säger att jag inte är värd det allra allra bästa. Kanske är det så att han som gjorde det inte menade det när han gjorde det, men det sänkte mig ändå, och jag behöver komma upp. Och jag är uppe! Jag känner verkligen att jag är där jag vill vara i hjärtat, hjärnan och kroppen.
Vackra vårblomster i Götet 09, kanske inte den bästa bilden av lycka, men datorn är ny och jag har inte så många bilder inlagda än, så den får representera uppåt framåt-feelingen!
Den gröna ön fortsätter att besöka mig i mitt liv och det är väldigt behagligt, lätt och fint. Dag för dag, leende för leende och ögonkast för ögonkast känns det rätt. Här och nu. Vem hade nånsin kunnat tro att jag skulle klara av att leva så mycket i nuet? Inte jag, det vill jag lova.
I detta nu pågår en centrifugering och i detta snart är det slut på tvättid. Så tack för mig för nu.
Kommentarer
Postat av: elin
åh vad det låter fint, och du är så värd allt fint, fina du! jag tittar efter sista minuten och hoppas, väskan kommer att stå packad fredagen vecka 26 så att jag kan åka i all hast under vecka 27 el 28. saknar dig mycket. lööv.
Postat av: Josefin
hej du.
ville bara säga att din blogg är mycket underhållande och att jag är glad att du har det bra. det ör du så värd. Hoppas också att de hittar den där svensken som är borta på cypern snart och att han är välbehållen. kram
Trackback
