anjaerika

2. Jag längtar efter min mamma.

3. Jag missade Amandas födelsedag men grattade henne i efterskott och hoppas att hon har förlåtit mig.

4. Jag fick samtal från Irland igår och detta gjorde mig själaglad.

5. Jag hade en lång politisk diskussion med en engelsman igår och känner mig nöjd och glad över att ha klarat det! Han kunde trots allt inte ett ord svenska utan konversationen fördes på engelska. Yay mig! Och dessutom vann jag. Kan man säga.

6. Jag har lite panik över att mina syskonbarn inte ska känna mig längre nu när jag varit borta så länge! Och eftersom de svarar med ett blaséartat "nä" varje gång jag ringer och pratar i telefon med deras föräldrar och ber att få prata med dem oxå, så späds denna oro på för varje dag som går. Jag måste dit snart.

7. Jag undrar hur det ska gå med mitt projekt. Samtidigt känner jag ett litet lugn i magen som är nytt i mitt liv. Som kommit under sommaren. Som säger att det ordnar sig. Gudarna ska veta att jag inte alltid känner så i alla situationer, men i alla fall när det gäller planering har jag tagit ner det ett hack och hoppas kunna fortsätta med det även hemma. Det är bättre för mitt hjärta.

8. Snart blir det svensk höst. Och jag längtar.

Jag pendlar mellan att vara nyfiken på och otålig inför framtiden. Jag vill veta hur den ska bli! Ibland känner jag mig säker och lugn och tror att det kommer gå fint det här, men så ibland, så skräckar jag till och tror att allt ska gå åt skogen. Och jag är mycket dålig på att styra dessa känslor, och pendlar alltså mellan förväntan och förtvivlan utan känsla av att jag kan göra så mycket åt vilken av dem det är jag har för närvarande. Inte bra. Det är ju jag som lever mitt liv, jag borde ju rimligtvis styra över det. Men så är det det där med att man är känslomänniska och inte kan skilja på, eller ens har nån skillnad mellan, tanken och känslan. Och då blir det karusel och berg-och dalbana av det hela, helt enkelt.

Men! En annan tanke och känsla finns i mig i allt detta! Och det är tacksamheten över mitt underbara team som jag fått jobba med hela sommaren. Verkligen. Jag är så tacksam för att jag fått just de fina människor jag fått, och förundras över hur det kunde bli så bra. Helt rätt, helt enkelt.

Med dagens andra (och nu tredje) helt enkelt avslutas det här. Ha, när man stavar fel blir det som det blir ibland. Avlustas skrev jag först. Det kanske jag borde göra. Avlusta mig. Eller? Den som lever får se.

Funderingar en lördag förmiddag. Nu går jag till gymmet.

Idag är jag lite trött så min kämparglöd och politiska ådra ligger i bakgrunden och får nog inte komma fram just nu. Men jag önskar att jag kunde vara hemma och demonstrera och manifestera med alla människor som organiserar sig mot det som händer. Synd bara att vi inte insåg allvaret och tog tag i det innan valet, så att vi hade kunnat slippa det här. Även om det är fint att se det enorma motstånd som finns. Det värmer i magen liksom.

Det värmer mig oxå att tänka på mitt kommande projekt! Jag är lite segare i starten än jag hade tänkt från början men det är väldigt svårt att förstå att verkligheten finns när man är här, så jag har haft lite svårt att planera. Men det kommer, det kommer! Det finns mycket att se fram emot i livet, det vill jag lova.

Kom ihåg att varje möte med en annan människa påverkar både henne och dig. Det är så vi kan förändra världen. Och det är stora ord, men egentligen inte. För det sker i det lilla, i våra små liv. Vi ska manifestera, vi ska demonstrera, men vi ska framför allt prata med varandra. Se varandra. Vara människor tillsammans. Och så kommer ångesten över att vara pretentiös, men vad fan, skit samma. Det är ju faktiskt sanningen. Tillsammans. Det är framtiden det.

Sedan sist har en hel del hänt. Sverige gick till val i söndags och allt gick åt helvete. Ingen vann, med Fredrik R verkade tro att han gjorde det. Eller, iofs gjorde han ju det på ett sätt eftersom han antagligen får sitta kvar som statsminister och det känns säkert gött för honom, men resten av soppan kan man inte säga mycket gott om. Jävla skitsverige som röstar in SD! Och jävla skit att alltför få människor gör kopplingen att det beror på att vi haft en högerregering de senaste fyra åren som systematiskt ökat klyftorna i vårt samhälle, gjort det svårare att leva för de som redan hade det svårt, och på sätt ökat möjligheten för människor med fel motiv att fiska röster. Det är ju inte så himla konstigt om människor som inte sätter sig in i hela situationen börjar tro att det är "invandrarnas" fel att deras liv suger, när medierapporteringen ser ut som den gör, och informationen om vad som egentligen pågår helt uteblir. Om man inte ser helheten utan bara lyssnar till snabba nyhetsinslag kanske man inte vet VARFÖR det i vissa fall finns en överrepresentation i brottslighet i särskilda stadsdelar, eller bland vissa folkgrupper. Man kanske inte heller tänker över varför denna överrepresentation beskrivs som den gör i media. Man kanske bara slölyssnar på TV4-nyheterna eller skumläser Aftonbladet eller Expressen och låter saken bero så. Och får på så sätt, kanske omedvetet, inställningen att människor med invandrarbakgrund* står för en hel del bestyr och otyg i Sverige idag, och så kan vi inte ha det! "Här sitter jag utan jobb, och betalar skatt för fängelser fyllda med folk som inte ens kommer härifrån. Kanske SD inte har så fel i sina funderingar ändå? Jag tror det blir en röst på dem, det kan inte skada". Utanförskap och fråntagandet av vi-känslan, vikten av solidaritet, i vårt samhälle, i kombination med att media konsekvent och systematiskt snedvinklar brottsligheten i vårt land, gav SD fler röster i valet 2010. Tror jag. Och det är bara en liten åsikt, om en liten bit av det stora problem som den där jävla Alliansen utgör för Sverige.

* För första gången känner jag behovet av en fotnot i min blogg. För att resonemangen blev för långt men jag är inte klar. Med ordet invandrarbakgrund och dess betydelse i media och folkmun idag... Som människa med "invandrarbakgrund" räknas alltså enbart den som är från ett land där människor är mörka och/eller har förslagsvis islam som största religion. Jag, som är halvfinsk skulle knappas pekas ut som "kvinna med invandrarbakgrund" om det rapporterades att jag slagit ner nån på stan.

För övrigt skulle jag vilja fråga Aftonbladet om de nu, i och med sin kampanj Vi gillar olika, kommer tänka över sin nyhetsrapportering noggrannare i framtiden och alltså sluta framställa människor med "invandrarbakgrund" i dålig dager? Kommer de välja att antingen alltid och konsekvent skriva människors härkomst i sina artiklar, eller, ännu bättre, inse att den delen av informationen är fullkomligt överflödig för nyhetsvärdet och alltså aldrig mer nämna varifrån en person som begått, eller misstänks ha begått ett brott, kommer ifrån? Det skulle jag vilja veta. Jag gillar kampanjen och tycker att det är helt rätt att vi får en tvärpolitisk röst för det stora motstånd som finns mot rasismen i Sverige och SD's intåg i riksdagen, men jag skulle vilja att initiativtagarna tar fullt ansvar för det det betyder att de dragit igång det här. Det betyder att alla vi som stödjer kampanjen, måste jobba för att trycka tillbaka rasismen in i det hörn den hör hemma, genom att tänka igenom våra aktioner på alla plan. Det räcker inte med en öppen handflata på baksidan av tidningen, det räcker inte med en facebook-grupp, även om den fick 100 000 medlemmmar på en dag. Krafttag är det enda som räcker nu. Det enda som gäller.

Oj. Många tankar om detta. Det är tur, för Irland har åkt hem och det skulle nog ta över min värld om jag inte hade annat att fundera över. Men det har jag alltså. Och på det jag skrivit här ovanför kan det nog verka som att jag tror att brottsligheten och rapporteringen kring den är den stora boven i dramat där SD blivit huvudpersoner, men så är det inte. Det var bara dit min hjärna styrde tankarna idag, och en liten del av det problem som uppstått, eller snarare uppdagats, i Sverige just nu. Vi måste hitta öppenheten i Sverige. Vi måste försöka radera egoismen som brett ut sig, och återinföra, eller "återförstå" värdet av ett solidariskt samhälle där alla får vara med. Där det viktiga tex är att alla får gå i skola med liknande eller samma förutsättningar, där alla får tand- och sjuvård. Där alla har en framtid och får och kan drömma om den. Och där vi hjälps åt med att nå våra mål. Och där det inte spelar nån roll om jag är från Rosengård eller Täby eller Irak eller Iran eller Stugun eller Stockholm eller någon annan plats på planeten. Där det spelar roll att vi är människor som lever här och nu och som alla förtjänar samma chanser i livet. Det samhället vill jag leva i. Och det gör jag inte nu.