anjaerika

..är det sovdags på Stena Saga, efter en lång dag! En dag som bland annat innehållit följande: en säkerhetsövning kl 9, en promenad i Oslo och upptäckande av en skrämmande underbar butik, en norsk lätt galen man som kommenterat allt jag gjort på scenen på ett härligt uppmuntrande sätt, men hur man är gör blir det lite konstigt när han gör det på fyra olika språk och ser ut som att han har tupé och sen ger mig choklad i slutet men lägger den på stolen bredvid mig för att inte verka som en ful gubbe. Och sist men inte minst en tysk man som bad om min autograf! Han fick min myspaceadress oxå, jag blev så paff att han liksom bara ville att jag skulle skriva mitt namn... Herreje vilket liv! Och nu har jag inte nämnt att jag sjungit med dansbandet i afton och fått flera frågor om jag inte ska släppa skiva (inte för dansbandssången alltså, utan för visorna tidigare under kvällen..) Som tur är ska jag ju det. Släppa skiva alltså. Tur för oss allihopa!

Jag älskar hur jag kan må så bra i mitt inre av att höra en person prata om sin sopiga barndom med nonchalans i rösten, för jag vet vad det betyder. Jag vet att det betyder att den personen har slutat skämmas, har bearbetat det som hänt och sina känslor och gått vidare. Till ett lyckligare ställe, för sig själv och kanske även för den eller de andra som fanns med under barndomen. Det är ljuvligt att lyssna till såna ord, som liksom bara rabblas fram i förbifarten. Jag hör vad de betyder. Och vet var personen är. På samma ställe som jag.

Herregud alltså! Att människor generellt ser symmetri i tex ansiktet som attraktivt är ju nåt man har hört rätt många gånger, men idag fick jag höra, av nåt brittiskt dokumentär/undersökningsprogram, att det dessutom är så att kvinnor ca 24 timmar innan ägglossning samlar på sig vatten, som fördelas i kroppen för att den ska se mer symmetrisk ut! Jädrar i min lilla låda.

Jag läste precis en presentationstext jag har på en musiksida. Där stod det att jag ringer min mamma nästan varje dag. Åh vad jag vill ringa min mamma. Hon fattas så mycket när jag går ner på stan, när jag åker buss, när jag är på väg vart som helst. Jag ringde alltid då, i de där små stunderna mellan massa annat, då hade vi vår vardagsrelation.

Jag har haft en mycket bra kväll. Mycket bra.

Hallå vilken trevlig kväll det blev igår! Jens Bindefeldt Lindvall hade fixat fest hemma hos mig och gästlistan var härlig och diger! Jag hade inte så stor koll på vilka som skulle komma eller när eller hur, men ett gött gäng dök upp och förgyllde min första kväll hemma den här veckan. Tack för det! Jag har alltid lite ångest när det är häng, eftersom det alltid känns som att folk glöms bort eller känner som att de inte är välkomna, men den här gången kan jag ju iaf vara trygg i vetskapen att jag inte ens hade ordnat min egen fest... Det är kanske så man ska göra?! Dessutom vet jag inte om så många fler hade fått plats i min enkla, kvadratmetermässigt sparsmakade boning.. Trevligt var det hur som helst, och det var härligt att få träffa så många som jag inte sett på ett tag.

Hej och ursäkta mitt urusla bloggande, det är ju så det blir när jag är på båten. Det är så mycket att göra hela tiden, och så ont om internet. Fatta att de har spärrat youtube och sånt för att det tar för mycket nät? Bra där. Jag fattar ju att det är för att vi är ute till havs och har ett speciellt nät, men man tänker att det borde vara fixat och trixat vid det här laget att ha bra uppkoppling när megaföretag trafikerar överallt. Men icke! Här låser sig datorer och internet laggar ur så man får en hjärnblödning på kuppen. I alla fall jag. Jag har sjukt dåligt tålamod med seg elektronik.

Jag hinner inte tänka så mycket här, utan har små små ögonblick av översköljning, sen tar jag bort tankarna. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men så är det i alla fall. Och det är väldigt roligt att få sjunga. Och jag är inte riktigt lika kass på gitarr längre! Alltså, jag vet att jag inte varit superkass på ett tag, men att vara trubaduren som spelar och raljerar med guran, det är ju inte min grej. Men det börjar ta sig. Jag vågar mer och kör på liksom. Även om det surar och skorrar och har sig ibland. Skönt att det går framåt!

Men även om jag inte har så mycket tid att tänka, så sticker det till i mig ibland.

Borta. Det är så svårt att förstå. Verkligen förstå.

Nu är jag på båten! Och jag tog ett sånt där outfitfoto förut för att jag var så vårig och fin när jag skulle sjunga, men så funkar inte min mobil så ni får föreställa er mig i en vit klänning med en stor blombrosch och vit liten kofta. Jag var oerhört tjusig!

Dessutom har jag idag fått önskemål på egna låtar! Heja mig! Det kom ur mig av misstag att jag skriver visor (som så mkt annat som kommer ur mig av misstag i mina mellansnack) och lite senare var det en kvinna som önskade en egen låt. Och det bästa var att hon sen önskade fler! Götta kan man säga. Och sen bad hon om min mail och myspace, med orden "jag känner många som sysslar med musik i Oslo!". Kanske blir det inget för att hon var lite full på slutet, men va fan. Glad får man vara ändå!

Shit vad trött jag kommer vara om två och en halv timme när jag slutar. Jag håller ju på att bryta ihop av trötthet nu.

Lite tryck i bröstet ibland har jag haft under dagen, men på det stora hela har det funkat. Och det var underbart att få sjunga och spela. Verkligen underunderbart.

Det är lördag morgon. Klockan är just nu 8.31 och jag är ofrivilligt vaken. Somnade vid 2 inatt och hade sett fram emot att vakna strax innan melodikrysset, göra mig lite kaffe och sen vakna till ordentligt när krysset drog igång. Men tji fick jag. Kl 8 slog jag upp ögonen. Undrar om det är för att solen lyser ute? Det är osedvanligt ljust i mitt sovrum för att vara en Göteborgsmorgon. Men det är ju härligt och bra såklart, att den lyser.

Idag är det fredag! Och jag har en liten spänd känsla i magen, av den bra sorten. Det känns som att det blir en bra dag. Jag ska försöka vila lite, träna lite, sen laga middag till Line och Amanda, två av de göttigaste människorna jag kan tänka mig att hänga med. Och sen ska vi gå på Club Bingo! Detta härliga evenmang som Improverket arrangerar, där man får det bästa av allt; tantaktiviteten bingo, som jag ju älskar, improviserade scener som pris när nån vinner, samt möjlighet att ta sig ett glas rödtjut till om man vill. Herreje, det blir gött det. Och som ni märker så gör jag reklam, men det är ju bara för att jag tycker att det är så bra, så om nån som läser denna blogg och befinner sig i Göteborg så borde ni gå dit! House of WinWin, kl 19.

Jag har börjat hata vita fönsterkuvert på golvet i min hall. Jag vill inte ha fler påminnelser om att det är sant.

Åh, det är så himla skönt att låtsas som ingenting ibland. När man hittar en person som inte vet och som man inte måste eller vill berätta för. Inte för att den inte skulle bry sig, men för att det liksom inte kommer upp. Gött är vad det är. Tänk vad en liten fejjanchat kan göra.

Sen är det oxå gött att bo hos sin extrafamilj och känna sig helt trygg och säker och varm in i hjärtat. Jag känner att jag hör hemma här och det hjälper mig så mycket. Tobbe och Amanda alltså, ni går inte av för hackor. Och det bästa är att jag inte ens behöver lova er att jag ska köpa en jättefin present för det är inte på det viset. Det finns inga villkor, inga regler. Självklart kan, och kanske vill, jag köpa nåt fint till er för att jag får bo här. Men jag vet att ni aldrig skulle önska er det eller tänka tanken. Jag känner att er dörr är så öppen som en dörr bara kan vara. Tack för det. Jag älskar er.

Jag älskar även vår, nya skor, folk som har rätt jobb i denna värld, när solen skiner den där lilla stunden en annars gråmulen dag, och att jag kan repa på både mina och andras låtar och njuta av det. Jag är rädd för hur det ska gå på jobbet men försöker ta det lugnt och tänka att går det så går det. Om inte så får jag pausa längre.

Vår värld är inte uppbyggd så att man ska komma ihåg att livet sker här och nu, och att det viktigaste är den innersta insidan. Den är uppbyggd precis tvärtom. Därför kan det vara lite svårt att minnas hur man lever exakt här och nu och för det som är viktigt. Men man får försöka så gott man kan. Och gråta ögonen ur sig över det man inte längre har men önskar sig tillbaka. Och sen försöka fortsätta leva som hjärtat vill och känna att man har sitt liv. Det är ju inte samma sak, att vara ledsen över nåt man mist, och att inte uppskatta livet. Det är bara lite svårare att se det finaste med livet, när en stor sorg hänger i vägen. Men jag vet ju att det finns där. Och jag längtar som sagt till när sorggardinen flyttas lite åt sidan. När det blir lättare att minnas och inte gör så ont. Så länge försöker jag glädjas åt de pyttesmå sakerna så ofta jag kan. Så att det finns extra glädje och lycka i hjärtat att ta av de stunder som det känns som att det ska gå sönder. Jag tänker mig att det kanske blir lite, lite lättare att ta sig tillbaka då i alla fall.

Undrar när jag ska sluta vara ungdomssnål och skaffa mig ett riktigt antivirusprogram till min dator? Det är tråkigt att hålla på och uppdatera gratisversioner... Här är det fritt fram för alla Mac-användare att lobba för sin sak, jag vet att jag lägger upp för en smash. Men är det ändå inte så att Mac snart kommer vara lika virusangripet som PC, när marknaden blir jämnare och virusfolket kan tjäna nåt på att förstöra för Mac oxå?

Äntligen är jag i Göteborg. Det var en lååååång tågresa ner igår, jag ska aldrig mera åka dagtåg så långt igen, fan vad tråkigt det var. Men, fram kom vi till slut, och blev hämtade på stationen av varsin snäll bilägare. Och så fick jag se min lägenhet! Fast jag sov hos Tobbe och Amanda, kändes bäst så. Inatt tror jag att jag sover hemma, det känns som att det kommer gå bra.