Jag tror att min granne antingen är sångar...
Jag tror att min granne antingen är sångare oxå, eller väldigt gärna vill bli. Varje dag står vi på varsin sida om väggen och skrålar och sjunger.. :)
Från det ena till det andra, fy fan vilken...
Från det ena till det andra, fy fan vilken skit som görs till Melodifestivalen. Herre min gud, låtarna som gick vidare var helt sjukt dåliga.
Just nu
Just nu slår det mig att livet är kort. Inte på det där härliga sättet att jag lever varje ögonblick och tar vara på allt. Utan, livet är kort. Somligas liv tar slut innan de borde. Ibland, som nu, blir det så tydligt att livet är ett vakum just nu, som jag inte kan påverka, utan som bara fortgår och händer. Jag vet ingenting om framtiden och vill väl egentligen inte veta heller. Jag önskar inifrån och ut att det ska gå åt rätt håll snart men det är så himla svårt att fortsätta hoppas ibland. Det tar stopp i min positivitet och då blir det liksom en svart vägg istället. Fan fan fan, vi förtjänar så mycket bättre, så mycket mera än det här. Jag, min fina, lilla mamma, mina systrar och resten av familjen runt omkring förtjänar så oändligt mycket bättre än den här plågsamma ovissheten som ändå bottnar i att vi vet vart det är på väg. Om det ändå kunde gå långsamt i alla fall. Om det kunde vara som det är för andra, såna man hör om?! Såna som lever med sjukdom men klarar sig bra, såna som inte har ont, inte lider, och har många bra år framför sig. Så, allra, allra minst så, borde vi få ha det. Och jag hoppas som sagt att vi ska få det snart. Att det liksom vänder, att vi tar oss runt ett hörn. För här vill jag inte vara. Jag vill inte vara i det här. Det gör ont och gör mig ledsen.
Ja, jag får betalt.
Det är svårt att motivera sig att spela andras låtar när man håller på att skriva en egen. Mycket svårt. Att repa blir liksom lite som ett ok, ett nödvändigt ont, en börda så att säga. Jag vill bara spela och skriva klart min låt. Men jag framhärdar och är vuxen och tar mitt ansvar. Samt får ont i fingertopparna, för nu försöker jag att bara spela stålsträngat, och det är lite besvärligt såhär i början..
Häromdagen, på kursen jag gick nu i veckan, envisades en man med att säga att mitt jobb inte är ett jobb eftersom jag tycker att det är så roligt. Och att det måste ju vara det bästa som finns. Ja, det är det bästa som finns att få jobba med det man verkligen vill. Men det är ju ändå ett jobb. Kanske, kanske, om jag levde på att sälja och spela bara min egen musik, så skulle det inte kännas som ett jobb. Det vet jag inte. Men det är nåt nedvärderande i det, tycker jag, att påstå att mitt jobb inte är jobb. Som att bara för att man har roligt så jobbar man inte?! I fat it not. Och i det blir det ju extra dumt eftersom så många människor blir förvånade över att man får betalt, och att man faktiskt gör det på riktigt, jobbar med musik, show eller teater... Så min frustration över den här mannen är ju egentligen inte bara till honom, utan till alla som tittar förvånat när man talar om att man både utbildat sig och nu alltså får betalt för att göra det.
Det här var ett tråkigt ämne. Men jag har inget roligare. Nu ska jag kolla på Grey's Anatomy. Det blir roligare vill jag lova. Hej så länge.
Ordningen återställd och jag är nylärd.
Hej hörrni. Excuse my dåliga bloggning senaste veckan, ärligt talat så har jag liksom glömt att jag har en blogg. Konstigt. Kom ihåg den när jag var på Irland, men sen har jag glömt. Tills idag, när jag tog ett så fint kort, på morgonen.
Nåt annat som jag har glömt på sistone är ju listan. Och jag ska inte fortsätta med den nu ikväll för jag är trött och har huvudvärk och ska snart sova. Men! Jag vill gärna glädja er med den goda nyheten att jag nu bloggat så frekvent (utom nu nyss alltså) att blogg.se åter har gått om blondinbella.se som första förslag på sida när jag skriver in BL i sidfältet. Och det var ju lite av ett delmål med att blogga mera och göra listan. Jag ska snart ta tag i den igen, så att vi allesammans kan förenas i den ljuva känslan av att ha startat och avslutat något. Det är ju meningen att det ska gå på 30 dagar men 30 till hit eller dit gör väl ingen skillnad?
Annars då? Jo, jag har haft säkerhetsutbildning på StenLine och badat i havet, fast med en dräkt på så jag frös inte så mycket. Har även släckt en brand och släpat tung docka ut ur brinnande rum. Eller, nyss brinnande, nu kolsvart, rum, om vi ska vara exakta. Mkt spännande och lärorikt. Känner mig lite större som människa, nu kan jag lite lite mer om rädda om det skulle hända nåt. Göttigt.
Annat som pågår? Jag skriver på en ny låt! Den första på engelska på 7 år! Måste ha hänt nåt på Irland. Kul men oväntat. Får se vad det blir av den. Jag hoppas på att träna imorgon, och i helgen blir det mera gitarröveri. Jag har börjat spela enbart på stålgitarren här hemma, så att jag ska våga ta steget snart och spela med den på scenen. Det är en mental barriär som jag snart hoppas ta ett skutt över.
Och ni undrar såklart över Irland. Hur gick det, hur känns det? Jag vet inte riktigt. Det var underbart. Verkligen, verkligen underbart, på alla sätt och vis. Men det var oxå en helt annan värld. Mycket mer helt annan än jag trott. Så jag tänker på det och så får vi se vad som händer. Jag har ett oerhört romantiskt hjärta, det har jag. Men frågan är hur långt det räcker? Det är den stora, stora frågan.
Jag får mmsa en bild sen, har inte lagt in några i datorn. Eller så gör jag det imorn, för nu vill jag sova. Jag tycker om er.
Morgon i Göteborg är inte alltid så illa.....
Morgon i Göteborg är inte alltid så illa... Iaf inte imorse, när jag fick sitta inne i den varma bussen och titta ut på det här.
SMS-inlägg
Att folk "ylet" är den här jävla iphonens ...
Att folk "ylet" är den här jävla iphonens fel. O kanske lite att jag inte är så noggrann.. Folk LER såklart.. Ylet, dåligt ord, man fattar ju ingenting.
Hej på er! Irlandsuppdatering: allt ser ut...
Hej på er! Irlandsuppdatering: allt ser ut som på låtsas, som att de visste att jag skulle komma och har satt upp kulisser och tavlor överallt så att bilden jag hade ska stämma. Det är grönt, det är kulligt, folk ylet vart man än går och man dricker guinnes dygnet runt. Jag tror jag stannar här.
Tre timmar i Irland och hittills har jag b...
Tre timmar i Irland och hittills har jag blivit bjuden på tre öl i en bar och tvingats att sjunga karaoke... Och hållit en pojke i handen medan han körde bilen från flygplatsen. Jag har det bra.
Jag går bakom irländare i boardingkön och ...
Jag går bakom irländare i boardingkön och småler för mig själv åt deras härliga dialekt... Halvvägs nu, framme om två timmar..
En mycket trött flicka med mängder av resf...
En mycket trött flicka med mängder av resfeber gör sitt sista pass för veckan. Imorn bär det av, herreje! Tänka sig... Livet, vilken grej!
01.46
Att blogga tio minuter innan man slutar för kvällen, det är det nya nu. Och då blir det ju korta inlägg eftersom man jobbar liksom. Även om det inte är fullt upp direkt så vill man ju göra sitt. Fixa lite, sätta ihop ett quiz till imorn, säga hej till fulla människor med mera med mera. Ni fattar. Men shit vad trött jag är nu alltså. Ska bli gött att komma hem till hytten och sova. Bästa sömnmetoden hittills är att försöka tänka ut hur båten ser ut och hur jag skulle ta mig ut om det hände nåt och branddörrarna gick igen. Somnar direkt, för det är som att räkna får fast omöjligt. Fast jag har ju iofs inga problem med att somna. Jag har ju som vi alla vet betalat min sömnskuld till gud för ca 20 år sedan. Så nu går det som på räls. Godnatt
Inget
Hej! Jag har inget att skriva men hade lite tid så jag ger den till er, kära bloggläsare! Hoppas att ni har en fin vecka och att hela Sverige inte snöar bort, som det ju låter lite som på folks fejjanstatusar... Till sjöss lever man i bubbla och vet knappt om att det finns ett väder. Snart ska jag gå och lägga mig. Eller, om en och en halv timme. Men det blir gött. Yo.
Jag är nästan lika värdelös på att blogga ...
Jag är nästan lika värdelös på att blogga den här veckan oxå, sorry.. Men jag lever och har hälsan och har precis jobbat färdigt för kvällen. Och om fem dygn är jag på Irland! Helt sjukt. Godnatt.
Oj, jag glömde bilden...
Oj, jag glömde bilden...
God morgon! Nu är det måndag och med en ...
God morgon! Nu är det måndag och med en frisyr som var ett försök till volym men blev flur, utan möjlighet att göra om och göra rätt pga tidsbrist, åker jag buss 764 mot järntorget och hälsoundersökning. Man ska ha friskheten intakt för att vara båtbrutta.
Grey's Anatomy
Jag undrar om och när jag kommer kunna gråta lite till Grey's Anatomy igen utan att det kommer en massa andra undanstoppade, ogråtna tårar med på köpet. Det är svårare än man tror att känna det man känner när man känner det.
Nyår och packning
Jag upptäckte precis att jag tog totalt 4 bilder på nyårsafton. En kass på middagsbordet, där man inte ser nånting alls av nåt, en på mig och Amanda, och så två på mig och Alex. Allt detta hände innan kl 17. Sen tog festen tydligen vid, och jag glömde bort min kamera. Men jag tänkte bjuda på mig och Alex iaf, så här två månader för sent. Så kan det gå!
Vi hade fixat och trixat till oss som sig bör på året sista afton!
Idag har jag gjort något enastående. Jag har packat för min Irlandsresa. EN VECKA I FÖRVÄG!!! Det har aldrig tidigare hänt under min livstid att jag packat i förväg. Jag packar i samma sekund som jag öppnar ytterdörren för att gå, och brukar därmed få med mig diverse okänt grejs på alla mina resor. Men den här gången är det annorlunda alltså! Dels för att jag, när jag går av båten nästa måndag, kommer åka hem, byta väska och sedan åka direkt till flygplatsen, och dels för att jag ska resa med enbart handbagage. Och det i sig kräver ju en del eftertanke hos en person som vanligtvis tar med sig ca tio extra outfits utifall att. Så jag har tänkt, planerat och åkt och shoppat det som fattades. Inklusive miniflaskor till schampo, balsam och duschkräm. Allt som man kan spara utrymme och vikt på, är ett plus. För då får man ju ner en extra klänning tex. Det är ju viktigt det där, att ha kläder att välja mellan. Fattar inte hur folk kan ta med exakt så mycket kläder som man BEHÖVER på en resa. Det som spelar roll är ju vad man VILL ha på sig. Som ni märker tänker jag på de stora världsproblemen idag.
Mina rädslor
Åh vad skönt att det åtminstone var plural på det här ämnet! Det är alltså dags för listan igen som ni kanske förstår, den som på nåt sätt tagit lite paus ett tag. Och idag är det mina rädslor. Och eftersom jag haft otroligt många i mitt liv så var det skönt att det var plural.
Jag har varit rädd i mitt liv. För många saker. Många gånger. Känns lite ledsamt att tänka på det faktiskt, att så mycket tid har gått åt till att vara rädd. Men nuförtiden är det inte riktigt samma sak, så man får väl vara glad över att ha jobbat sig igenom många av rädslorna.
Tex var jag sjukligt mörkrädd när jag var liten. (och med det uttrycket kommer avslöjandet att jag alltså blev stor typ i förrgår....) Jag var så där rädd att dörren till mitt rum var tvungen att stå öppen i en viss vinkel, för att inte nåt skulle kunna gömma sig bakom dörren, i hörnet som då skapades bakom den, men oxå så att det var tillräckligt öppet för att jag skulle se ljuset utanför och höra TV'ns surr nerifrån. Men det här med dörren var alltså inte fram till i förrgår, utan när vi bodde i Småland, alltså 1989-91 typ. Och såklart var det inte bara mörkret i sig, utan allt som kunde gömma sig i det, som jag var rädd för. Som för alla barn kanske i och för sig... Bara att det höll i sig lite längre för mig sen... Tex trodde jag ju att jag skulle dö före, under och efter att jag såg Paranormal Activity 2. Sov med lampan på i tre nätter efteråt. Och detta var alltså i november 2010. Om det finns en film jag inte rekommenderar till någon i hela världen så är det den. Fy fan vad rädd jag var. Så där på fel sätt liksom, så att jag ville kräkas lite, gömma mig nånstans och aldrig mer vistas i mörker. Inte bra för själsfriden alls.
Jag har även varit rädd för att ramla och slå mig, alltid, jämt, (målar ofta upp mardrömsscenarier av vad som skulle kunna hända om jag skulle halka omkull. I verkligheten kliver man ju upp och borstar av sig smutsen och skammen och går vidare liksom) för att riva ner saker i porslinsaffärer (nåt jag faktiskt inte gjorde förrän vid 18 års ålder, trots att jag från 5-12 år ålder växte typ en cenitmeter i timmen och alltid var som Bambi på hal is..) Jag har varit rädd för att inte vara omtyckt, för att satsa på det jag verkligen vill göra, för att folk ska tycka att jag är okunnig, för att min sångröst inte duger, för att det snart ska avslöjas att jag egentligen inte kan spela teater. Ja ni vet, allt sånt. Prestationsångest och sånt liksom.
Nu. Är jag rädd för att min mamma ska dö. Allt det andra har bleknat. Jag försöker leva i nuet, se nyktert och äkta på livet och mig själv, känna vad jag är värd och jag försöker vara lycklig alla stunder jag kan. Så den här rädslan är ju det värsta och bästa som hänt mig. Jag släcker lampan i taket i min lägenhet och klättrar orädd upp i min loftsäng, i trygg vetskap om att inga monster finns bakom mig eller under min säng. Sen slits jag sönder en stund av tanken på hur det kanske kommer bli, om min mamma inte finns snart. Sen tar jag mina tankar i famnen, och gör allt jag kan för att vända på det. Hon finns ju nu. Man får vara rädd för döden. Men man måste leva medan man lever.
Här sponsrar vi Pressbyrån hej vilt. Har v...
Här sponsrar vi Pressbyrån hej vilt. Har varit där så mkt de senaste dagarna att tjejen i kassan nyss frågade om jag vill ha ett bonuskort och få gratis kaffe.
En förmiddag bestående av blekning av syst...
En förmiddag bestående av blekning av systerns hår, en ångestattack över att det inte blev som det skulle, en promenad in till stan i snöyra, inköp av plektrum till veckans båtspelande, och nu längdskidor på TV tillsammans med mamman. Ett litet liv Fint och lugnt.
Åh vad härligt... Jag och min kära kära st...
Åh vad härligt... Jag och min kära kära storasyster har varit ute tillsammans för första gången sen i juli! Vin, prat, några tårar och sen lite svettig dans. Precis vad vi behövde och ville ha. Nu: sova.
Ibland är det skönt att bara fundera över ...
Ibland är det skönt att bara fundera över vilken färg man ska ha på nagellacket. Jag orkar inte repa den här veckan. Båtfolket får stå utmed en kass partygitarrist en vecka till, minst. Jag tror de överlever och förlåter mig. Jag förlåter iaf mig. Godnatt.
Titta fram
Nu är det förmiddag i östra sundet och jag sitter i en röd soffa medan min mamma vilar.
Igår var vi ute på avdelningsöverskridande äventyr, ett par våningar upp, eskorterade av två sjuksköterskor som imponerades något alldeles oerhört av ljusinsläppet på den avdelning vi besökte. Tydligen är det olika hur mycket ljus man får beroende på vilket slags sjuk man är. En slags kosmisk rättvisa kanske man kan tycka, då ljusinsläppet är större där fler får sämre besked. Fast för oss var det lite som ett ickebesked igår. Ingen ny information under solen, vi väntar och tittar framåt. Lite som den underbara tysk som bokat in mig i maj, som i sina mail meddelar att han tittar fram emot mitt besök! Ljuvliga tyska människa som lärt sig svenska bara för att han gillar Sverige och svensk musik så mycket. Se och titta, hur ska man veta skillnaden liksom?
Ute snöar det och another pensionär kommer förmodligen bite the dust idag, eftersom marken under pudersnön är blixthal. Lårbenshals, bye bye. Broddar, hej hej.
Och jag ska boka biljetter. Det är det enda jag gör nuförtiden. Det och spelar gitarr.
Dags att sova
Jag skulle lägga mig jättetidigt. Det gjorde jag inte. Detta eviga chattande! Det stör min nattsömn. Måste lära mig att logga ut från chatter så att jag slipper det ibland. När jag inte vill och orkar alltså. Och Amanda, ta inte åt dig. Dig vill jag alltid chatta med. Det är när folk man nästan inte känner vill chatta, i ett ögonblick då man själv egentligen vill göra nåt annat, som det känns jobbigt. Vad är det det heter nu igen, det här....? I-landsproblem, just så var det ja. Herregud. Klaga på att nån vill prata med en. Men ibland är det ju gött att klaga på nåt litet. Fast man vet i sitt inre att man egentligen känner nåt över nåt annat.
Men nu är jag alltså sådär trött som jag blir ibland, när jag tänker att jag nog inte vill borsta tänderna eller tvätta bort mitt smink, för jag vill lägga mig så fort som det bara går. Men så ibland i dessa stunder av trötthet är jag vuxen nog att tänka på hur det kommer kännas imorn bitti. Som att jag är en gammal alkis typ. Äcklig i munnen och ofräsch i hyn. Så vill jag inte vakna. Så jag tar med mig mitt Cliniquekit in till badrummet som den vuxna kvinna jag är, och gör mig klar för natten.
Tack för er tid, jag förstår om ni upplever den som bortslösad på detta oerhört ointressanta inlägg. Snart blir det de sista punkterna på listan, då blir det göttigheter igen. Annars är det ju mest himmel och helvete som ni märker. Man är den man är helt enkelt.
Jag har ont i mitt hjärta.
Jag har ont i mitt hjärta.
Lord almighty
Ojojoj, vad det är mycket att tänka på när man ska släppa en skiva. Läste precis igenom ett mail från en tjej på skivbolaget (JAG HAR ETT SKIVBOLAG!!!!!) som hjälper mig med info, vad jag behöver fixa och sånt, och jag fattade liksom inte vad det är jag behöver fixa, för jag har aldrig hört orden hon skriver. Känner mig som killen i Ingen bor i skogen som vill bli uppfostrad av djur. Det krävs en total minnesförlust, att han ska tappa alla referensramar och bygga upp helt nya för att det ska fungera. Nu är det ju absolut inte så att jag vill ha det så, men det ÄR så. Jag har inga referensramar, ingen koll, vet ingenting. Så jag mailade tillbaka och bad om ursäkt för min dumhet men att jag behöver förklaring på typ allt hon skrev. Hoppas hon gillar mig ändå.
Det är en halvtimme kvar till Stockholm. Där ska jag äta lunch och sedan åka vidare. Skulle gärna bjuda på en bild av vackra vintersverige, men det är inte så fint för allt har urvattnad mellanmjölksfärg, så jag struntar i det. Vi minns istället det här tycker jag:
Bara så ni vet så fattar jag själv hur mycket jag tjatar om Cypern, men det är inte bara för att jag saknar det, utan oxå för att jag inte har så mycket andra bilder i datorn än så det blir oftast kort därifrån... Här ovan ser vi en solbränd kvinna vid namn Gabrielle som vet hur man njuter av livet. På en luftmadrass i en pool.
Här ser vi Erikas fotofejja nr 2, den jag använder när jag tröttnat på mig själv som nån form av fröken Sverigekandidat som måste visa hela leendet hela tiden. Då är jag lätt förvånad tydligen. Här på en strandfest mitt i natten, mitt i sommaren, mitt i värmen. Varför lever man inte alltid så? Egentligen? På riktigt!? Det är mycket konstigt. Vi borde njuta mer i våra liv, vi vet ju aldrig hur länge vi får ha dem. När strandfesten var på upphällningen gick vi och badade nakna i havet. Fan alltså.
Det verkar som att det blir korta inlägg o...
Det verkar som att det blir korta inlägg och att bilderna hamnar lite var de vill när man mobilbloggar men det jag ville visa var iaf tråkigheten i mig samt finheten i Amanda. Nu spelar Swedish House Mafia för mig, mkt bra! tack för nu.
På tåget har man ganska tråkigt efter att ...
På tåget har man ganska tråkigt efter att man blivit väckt av sin granne fast man egentligen ville sova. Men det var inte meningen så jag är storsint och förlåtande. Tror att det till stor del beror på att jag har skaffar spotify premium och just nu lyssnar på världens bästa artist. Den som inte vet vem jag menar bör ta sig till decembers inlägg, där finns info om min musiksmak. En annan sak som lättar upp är att Amanda fladdrar förbi på min skärmsläckare.
Götta skulle det vara, annars funkade det ...
Götta skulle det vara, annars funkade det fint att blogga från lilla nya mobilen. Nu sover vi tycker jag. Hej.
Yo! Kolla in mig! Jag har uniform på jobbe...
Yo! Kolla in mig! Jag har uniform på jobbet o känner mig snygg och cool! Utom när jag måste ha den på scenen, men det ska snart åtgärdas med annan scenutstyrsel. Götts. Godnatt.
