Utskälld.
Jaha tänker ni, vad har hon nu på hjärtat? Jo, förstår ni, jag har på hjärtat att när en kärringjävel har mage att skälla ut en för att man slutar spela när det är NOLL personer som lyssnar, då blir jag förbannad. Sådär förbannad att jag vill gråta och inte riktigt kan försvara mig. För det är ca tre pers på båten idag (observera att detta är en underdrift med ca 100 pers, på vår båt som tar ca 1500 passagerare totalt), och jag spelade ändå två set, ett rätt långt, där ca 10 pers totalt kom och gick och lyssnade mer eller mindre uppmärksamt mitt i sina respektive jakter på mat eller alkohol. Sedan tog jag en rätt lång paus och jobbade med annat. Och när jag sedan spelade igen var det totalt fem personer i hela lokalen (personalen icke inkluderad, med dem och mig var vi nio stycken) varav tre satt långt borta och drack öl och pratade, en satt så långt åt sidan från mig att jag inte kunde se honom ens om jag vred sönder min nacke, och som dessutom surfade, samt en korsordslösande kvinna som suttit där hela kvällen utan att titta upp en enda gång, och som oxå satt i omöjliga vinkeln där man bara sätter sig om man inte vill vara publik utan vill sitta ifred alt. surfa och ha ett eluttag nära. Dessa fem personer lyssnade alltså inte på mig. En av dem applåderade efter nån av låtarna. Nån person kom och gick under tiden. Efter en låt där ingen applåderat eller ens tittat på mig, och då det oxå var dags för bandet här nere att börja spela sa jag det, att nu får man gå en våning ner om man vill ha mera livemusik, och sedan plockade jag ihop alla mina saker, något som ändå tar en 5-10 minuter. DÅ kom kvinnan. Efter mina TVÅ SET för NOLL intresserade. Där jag stod och redan kände mig som den sämsta trubaduren i världen. Då kom hon och skällde ut mig för att jag skulle sluta spela. Och då ville jag gråta. Det gjorde jag inte. Men jag kommer kanske göra det om en stund, när jag går och lägger mig. Att vara trött och känna sig kass och få skäll, det är ingen lyckad kombo.
Kommentarer
Trackback