anjaerika

Det här inlägget kan nog bli aningens mer positivt än det förra.. =) Idag och igår har jag varit ledig och vi har haft sol sol sol, och det gör mig så himla glad! Jag älskar när solen skiner och man verkligen får känna att det är sommar! Svensk sommar är ju underbar när den är här, men då vill man ju inte att den ska molna eller regna bort. Och det har den inte gjort heller i år, men nu under juli månad har vi haft lite otur med våra ledigheter och haft mest dåligt eller halvdant väder. Men så nu kom det vi väntat på! Två dagar vid sportstugan, (som stället kallas för att en frisksportsklubb håller till där, och som är en sjö, en gräsmatta, en brygga och frid i ett härligt litet paket), har jag fått och nu sitter jag och känner att solen nog har tagit lite i ansiktet idag. Älskar verkligen sommaren.

I övrigt så är det snart slut här, september och jobbet på svenska kyrkan som rytmikpedagog närmar sig med stormsteg! Och jag har inte riktigt börjat planera än, för jag vet inte vad jag ska göra. Mats, som jag ska jobba med, ska visa mig och vi ska ses nästa vecka. Hoppas att det inte blir för stressigt nu under de sista veckorna, vet ju inte alls än, hur mycket som behöver förberedas. Har laddat hem två uppsatser om barnrytmik iaf, så att jag kan läsa in mig lite på ämnet innan jag och Mats träffas.

Ser verkligen fram emot en höst i Göteborg!! Det ska bli så härligt att komma tillbaka, och spännande med nytt jobb. Gillar verkligen att det inte är heltid heller, så att jag har tid att skriva låtar och försöka boka in spelningar. Sen så har det dykt upp en annan sorts jobbmöjlighet oxå som jag hoppas jättejättemycket på, inför våren, men det får jag skriva mer om när det är klart, om det blir av. Men ni som gillar mig, håll tummarna för mig!

Sist men inte minst så blir det distansförhållande i höst igen. Vilket känns tråkigt, men eftersom jag vet att Jonas egentligen hellre bor i Stockholm (om det bara hänger på staden alltså, och inte på oss två) så gläds jag ändå för hans skull. Det blir såklart jobbigt att pendla igen, men vi har ju gjort det i ett helt år tidigare, så det ska väl gå. Anledningen är att Jonas har fått ett jobb på Dramaten, där han tidigare sjungit i Romeo & Juliakören, och deras körledare som oxå är producent på Dramaten, ringde och bad honom vara med i en föreställning, som biroll/sångare/statist tror jag. Och det verkar ju roligt, och dessutom så har han ju inget jobb i Göteborg, så det vore ju dumt att inte ta det såklart. Så vi får börja älska SJ igen och ta vara på de stunder vi får tillsammans! Och verkligen ta vara på de dagar vi har kvar innan vi slutar här. Älskar ju att bo med honom....

Det här känns lite som en uppsats över mina senaste förehavanden, men strunt samma, jag har inte så mycket mer att komma med idag. Förutom att livet känns gott. Jag tänker en hel del på A och att han faktiskt inte finns längre, men numera kommer det mest ljusa minnen som jag kan tänka på utan att bli ledsen. Kanske har jag börjat acceptera det här nu. Denna konstiga, konstiga verklighet som blev vår helt plötsligt den 7 april i år.

Men som sagt, livet känns gott idag, jag motar bort irrationella dåliga samveten som försöker smyga sig på ibland, jag fokuserar på mig, det goda i mitt liv, att jag har Jonas som är ett så stort ljus i mitt liv, och fina saker som händer och som ligger framför mig. Jobb, en lillasyster som flyttar till min stad (välkommen kära kära du!!!!!) alla fina vänner jag har och Elins fantastiska vackra barn. Herregud, det finns så mycket som är bra! Vilket sentimentalt slut... Men men, så blir det när man skriver det som dyker upp i hjärnan och fingrarna.