anjaerika

På tvn visas Bridget Jones 2, och det är inte utan att jag känner mig lite som henne. Alltså i början av filmen, när hon är lycklig och har hittat sin kärlek i Mark Darcy, inte i mitten när hon sitter i fängelse i Thailand misstänkt för knarksmuggling. Jag har oxå min Mr Darcy. Det är ju väldigt passande att han heter Darcy, för övrigt, i filmen. Som i Stolthet och Fördom. Som den perfekta mannen som alla suktar efter. Jag suktar efter min man i Stockholm, och hoppas få hit honom snart.

I afton har jag vågat mig ut bland folk för att jag fick ett så piffigt erbjudande att jag inte kunde låta bli! Ellen i min klass har en bror som anordnar poetry slam på Café Hängmattan, och de ville ha en förtrubadur, som iofs bara skulle sjunga en sång, men jag har ju aldrig sjungit och kompat mig själv på gitarr innan, så jag tog chansen! Bra med träning och att visa sig för lite folk, det är ju ett ställe man kanske kan spela på igen?! Fast när jag kom dit så visade det sig att det inte var poetry slam utan trubadur slam, och det gjorde mig jättenervös, för då sitter det ju massa folk i publiken som oxå är trubadurer och som snart ska upp och spela sina låtar... Men hur som helst så spelade jag, och det mesta gick jättebra! Utom när jag var så torr i munnen att jag fastnade på ett ord och fick ta om det. Men förutom det kändes det bra, och jag fick bra respons tycker jag. Sen satt jag bredvid en helt underbar liten tant som var 75 år och som just flyttat till ett hus precis i närheten, och ville kolla vad trubadur slam var för nåt.. Hon var så himla fin! Gav mig stöd och fina ord både innan och efter jag sjöng, och tyckte att det var en himla go kväll. Dessutom berättade hon att Linnéstan är överskattad och att det är precis lika härligt att bo vid Stigbergstorget... Mycket fin gumma.

Nu ska jag gå och lägga mig supertidigt och få jättemycket sömn och må som en prinsessa imogon. Gud vilken dröm!

En annan dröm som ska sannas snart är att jag ska få bo med Jonas och ha honom nära varje dag, hela tiden. Herreje, helt fantastiskt.

Godnatt.

Ja, sjukdom o misär vill inte släppa taget om min kropp. Och det är så sjukt, för jag är ju egentligen en väldigt, nästan överdrivet ibland, positiv människa, men här på bloggen verkar det som att jag är en enda stor klagomur... Eller tror att världen är min klagomur, kanske...

Men hur som helst. Igår hostade jag sönder mig själv, bokstavligt talat. Bröstkorgen höll på att gå sönder och jag visste inte vad jag skulle göra.. Det var kris och panik i mitt inre kan man säga. Så imorse var jag till doktorn igen, för att försöka få bättre eller starkare hostmedicin. Men han var en sån där vettig person som inte vill skriva ut saker i onödan och dessutom ansåg att jag ska hosta ut min sjukdom. (vilket iofs kan vara bra eftersom han oxå sa att om allt som vill hostas ut inte får komma ut, kan man få lunginflammation...) Så jag fick gå hem igen, med rådet att göra grönt te med vitlök och honung i, det ska tydligen oxå hjälpa mot hosta. Sagt och gjort, och jag pressade även i lite ingefära i min brygd. Och tack gode gud, det verkar fungera. Än så länge, just nu, i denna stund iaf. Jag hostar inte! Halleluja.

Svårt att skriva om nåt annat än sjukdom när det liksom tar över ens liv. Men jag är iaf ledsen över att jag inte kan vara i skolan... Vi skulle börja repa till turnén idag, och jag hoppas att de andra gör det trots att jag är borta, men jag vill oxå vara med! Hoppas verkligen att jag är bättre, o fortsätter att inte hosta av min häxbrygd, för imorn t.o.m fredag har vi Christina Kjellsson som gästlärare, och ska ha skrivarverkstad! Och det är ju en stor anledning till att jag går visskolan, iaf var det det från början när jag sökte, att få tips och inspiration till att skriva mer låtar, skriva oftare och få veta hur man ger sig själv idéer, och inte behöva vänta på gudomlig inspiration för att kunna skriva... Så jag vill väldigt gärna kunna gå i skolan resten av veckan!!!

Dags att vila nu, så att min önskan har en chans att slå in...