Bättre dag
Jag sitter på bussen på väg från Stockholm, har varit på audition idag. Och att det blev just buss tillbaka är ju olyckligt eftersom det tar 7 timmar, men Göteborg är tydligen ett populärt resmål vid valborg, något jag var helt ovetande om. Så jag förpassades till bussen medan de som var ute i god tid och bokade fick åka tåg. Och jag som inte ens ska fira, utan bara ska hem... Jaja, det går bra. Jag har sovit, läst manus, sovit lite mer, blivit väldigt hungrig men har inget att äta, och är nu snart framme. Tur att jag tog med mig datorn så jag kunde fördriva denna sista, väldigt utdragna timme innan vi är framme..
Det är verkligen konstigt att tankarna vandrar så fritt som de gör, och att sinnet på nåt sätt väljer helt själv hur det ska må. Idag är en fin dag, en bra dag, jag blir inte jätteledsen när jag tänker på honom. Hur kan det vara så? Igår var det ju så nattsvart? Det är iofs skönt att det inte är det idag. Idag är han ljus i mig, inte mörk. Tack för det.
Och tack snälla världen för Jonas som lyser upp mitt liv. Tack tack tack tack. Tacksamhet är en underbar känsla. Så uppfyllande och härlig. Om man ska uppmana människor till något så är det nog att vara tacksamma, för allt det fina man har fått. Då blir det ljusare.
Obegripligt.
söndag förmiddag...
Flera dagar i rad nu har jag vaknat supertidigt, sen blundat och trott att jag inte somnat om, vaknat två timmar senare och på nåt sätt trott att det fortfarande är jättetidigt. Och då blir jag mycket tröttare än om jag tror att det är en bra tid jag vaknar. Mycket psykologi i det här med utsövdhet. Men men..
Idag har jag återigen testat den för mig mycket ovanliga utomhusjoggningen. Jag springer ju mest och helst på löpband, av anledningar som ingen annan människa verkar förstå, men jag älskar det iaf. Men nu är det ju snart dags för Vimmerby igen och då måste man ju springa utomhus, för det gymet är inte värt pengarna. Så jag håller på och tränar mig i att gilla utomhusspringning oxå. Det var faktiskt inte så farligt, eller, det var snarare helt ok, men det stora problemet för mig är ju motivationen! På löpbandet kan jag se exakt hur långt jag sprungit, hur fort det går och hur långt jag har kvar. Utomhus blir allt på en liten höft och jag tar inte ut mig lika mycket. Får jobba på det där... Men motion är det ju hur som helst, och det var skönt att känna att det gick bra att springa på morgonen oxå, brukar ha för lite blodsocker och energi för det.
Idag ska jag göra några av de saker som jag skrev på min lilla lista igår.. Monologen till på onsdag läste jag på vägen till Katrin igår oxå, och jag tror att den börjar sätta sig i mig. Ska bara få till den oxå.. Och deklarera ska jag göra idag. Verkligen. Och hjälpa en vän med flytt kanske. Dags att sätta igång nu. Skönt att solen inte skiner idag, då skulle jag inte få nåt gjort.
Än så länge känns det ljust och lätt i mig idag. Tack livet för det.
fin dag
Har börjat på en sång om honom, men det är svårt att skriva när man börjar gråta lite då och då. Men det är ändå skönt att göra det på nåt sätt, det är som en egen kanal för ledsenhet, och man behöver ju vara ledsen, få ut tårarna över allt det här. Jag har ganska lätt ibland, att tänka på annat eftersom det är så otroligt overkligt, och så sköljer ledsenheten över mig som en chock ibland istället. Och då är det skönt att på nåt sätt ha hittat ett ställe att gråta på. Och jag vill ju skriva sången. Tänkte först att det är för snart, det går inte skriva om det här än, men nu när jag börjat känns det som att det får bli en sång om precis det som är nu, tror att jag hade nån slags omedveten tanke om att göra en sång om ett större sammanhang innan. Men mitt sammanhang är här och nu, och jag får skriva ur min lilla ruta av världen.
Det var begravning igår. Den går inte beskriva, det var bara stort, svårt, svart och ljust samtidigt, vackert, overkligt, mycket kärlek och ofantligt mycket sorg.
Idag är det Katrins 25-årsfest, det ska bli härligt att få gå dit och bara ha det härligt. Och om det inte blir bara härligt är det oxå ok, börjar vänja mig vid att det går upp och ner.. Men hur som helst kommer det vara många fina människor där, och fina fina Katrin som fyller stor!
Behöver egentligen även göra följande saker:
-repa monolog till min audition på onsdag
-repa låt till min audition på tisdag
-repa text och sång till ALV
-deklarera
-flyttpacka
Men jag har städat mitt källarförråd så fint så fint idag att jag ger mig själv lite ledigt ikväll. Ska läsa monologen till onsdag ett par gånger bara, så att den kanske sätter sig lite i ryggen. Eller märgen eller vad det heter. Där där man minns saker. Hjärnan kanske...?
Solen är min gud. Allt känns lättare i solsken.
som vanligt och inte
Känns sjukt att gå till skolan men imorn ska jag dit. Undrar hur det ska bli och orkar inte riktigt med att ha det första samtalet med folk om det här igen. Samtidigt som jag förstår att det är bra att prata om det och att även folk som inte är direkt berörda av det behöver prata om det.
Jonas är här. Det är en räddning för mig. Även om vi inte pratar så mycket om det eller om jag inte är så ledsen alltid eller vad som helst så finns han här för mig, som en liten fallskärm. Och som ett ljus. Och varje gång jag tänker på hur tacksam jag är för att han finns hos mig och för mig och är här nu, så blir jag ledsen eftersom min fina fina vän inte har det längre. Det här är så oändligt sorgligt. Det kryper in i allt i livet. Men vi vet att det kommer ljusna i alla fall. Vi vet att det kommer lätta och vi pratar om det oxå. Och om att sorgen faktiskt kommer bli mindre så småningom och då kan man minnas allt det fina han var och gav och vara glad över det. Det kommer.
Sova strax
Måndag kväll. Hjärtat är lite tomt och huvudet med. Men det har varit en fin dag tycker jag. Det är svårt att veta vad man ska säga men då säger jag inget. Och jag vet att man inte måste säga nåt heller. Ibland känns det ju bara som att man vill säga exakt rätt sak så att det lättar men det kan jag ju inte. Så jag försöker säga det jag har i hjärtat o hjärnan.
Imorn ska jag försöka springa lite på morgonen, känner att jag behöver få ur mig energi.
Godnatt
tankar
Livet. Detta stora lilla som man har. Som man plötsligt vill leva fullt ut varje minut för man vet ju inte men samtidigt måste man låta allt vara som vanligt och ha sin lunk. Det är ju i alla fall bättre det än att det stannar. Men tankar om hur viktigt det är att leva går ju inte undvika. Verkligen leva. Det liv man vill ha, med de människor man vill, där man vill. Känna livet. Ha livet.
Påskmiddag sen. Emma o Janne ordnar så att livet går vidare i allt, o vi får sitta tillsammans. Jag är rädd för att komma fram. En liten panik i magen. Vill att Jonas ska vara med mig. Vill aldrig inte vara med honom. Och så kommer tanken på att det vill ju inte hon heller. Med honom. Vara utan honom. Jag måste dit, till henne. Och ge det jag kan, det jag har. Kärlek.
Soffsömn, Stockholm & sol
Är i Stockholm! O får kärlek o sol o det är snart sommar o då blir kärleken evig! I alla fall blir den sambo i fyra månader, inte fy skam.
Denna dag började ju så underligt som att jag vaknade i en soffa i Långedrag, mycket märkligt. Men när man bara har arbetslösa eller pluggande och därmed påsklediga vänner (jag tillhör ju kategori 2) så kan det bli fest på en söndag och då går ju inte spårvagnarna så sent. Så vi fick sova över allihopa och natten blev både jättelång o kort. Festen lång, sömnen kort. Så himla dekadent och högstadiet/gymnasiet på nåt sätt, att tvingas sova på en soffa efter en fest... Och så blev det ju inte ens två timmar sömn innan jag var tvungen att åka hem, hämta min packning (just det mamma, jag hade packat i förväg!!) och sen åka till tåget. Men jag sov på tåget upp hit till Stockholm, så jag överlevde dagen ändå. Annars brukar sömnbrist göra mig till en i princip död person. Men det blir en tidig kväll i kväll, annars dör jag nog imorn.
O imorn kan jag inte vara död för då ska jag förhoppningsvis åka till Sundsvall över dagen! Gillar verkligen att vara här o kunna ta en snabbvisit hos syster yster med familj! O Jonas ska försöka följa med, finfint.
I övrigt är det dags att börja plugga repliker o stämmor, har inte hunnit det än. Bara lite, men måste ju kunna allt den 8 maj så nu ska jag börja ligga i. Känns väldigt härligt med ny miljö, nya repliker, nytt sammanhang o nytt nytt nytt. O så det fantastiska samboskapet som är en stor prick över mitt stora i!
Nu ska jag bli horisontal. Har varit det alldeles för lite det senaste dygnet.
