anjaerika

Jaha. Nu är jag i Vimmerby. Och det är både fantastiskt och helt sjukt och fel. Jag vill vara här, här händer allt jag vill ska hända. Jonas är här, mitt roliga jobb är här, livet är liksom här just nu. Men det som varit och är det viktigaste på sista tiden är inte här och jag har så svårt att acceptera det. Jag vill vara nära, finnas till, finnas för. Och jag hoppas att jag kan göra det på håll i alla fall. Finnas. Om man stavar finnas fel blir det finans. Finanskris, ytligare och lättare än en finnaskris... Det kanske man skulle tala om för alla dessa människor runt om i världen som beter sig som att konsumtion och pengar är den enda vägen framåt nu. Det är det inte. Det är kanske till och med vägen bakåt. Det skulle jag vilja skrika ut så att det hörs. Högt och tydligt. Det finns viktigare saker...

Huvudet är slut och helt fullt efter första repdagen, och jag måste sova snart. Jag tänker på S och saknar, längtar och hoppas att det går. Ok eller i alla fall att det går an. Du finns i mina tankar och jag känner att allt som händer just nu är för honom. Det jag inte orkar, det som är för stort eller för svårt, det får gå och det måste gå, för hans skull. Och för dig. Fina fina älskade S, jag önskar att jag kunde bära lite av din tunga börda. Jag skulle ge vad som helst för att kunna det. Maktlösheten är det tyngsta jag bär. Den och sorgen.