anjaerika

Men. Att välja ETT favoritminne ur sitt liv är ju sjukt. Vad ska det vara liksom? Livet är ju alltid nytt, starka känslor kommer ju och går för allt man upplever, hur ska man kunna välja en favoritstund? Så jag bestämmer mig här och nu för att ge er ett axplock. Några saker jag minns och gillar mycket.

Som när jag, åtta år gammal, var så nyfiken på hur min lågstadielärarinnas hus såg ut inuti (vi bodde nästan grannar) att jag klädde ut mig i mammas kjol, väst och klackskor samt stal hennes rouge och smorde in hela ansiktet med, lånade pappas portfölj, fyllde den med böcker och tågade iväg för att spela bokförsäljare och på så sätt få komma in och ta mig en titt.

Eller när killen som jag, då sexton år gammal, hade varit kär i i två och ett halvt år äntligen gav med sig, struntade i åldersskillnaden och drog med mig in bakom banken i Hammarstrand och hånglade upp mig.

Eller när jag fick jobb på Astrid Lindgrens Värld för första gången. Gud vad jag hade längtat efter att få jobba där.

När jag flyttade till London. Grät ögonen ur mig på planet dit men blev en fisk i ett vatten i världens bästa stad från första dagen. Världens bästa au pairfamilj, världens bästa vän som flyttade dit efter några månader, världens bästa danslärare på Pineapple Dance Studios och världens bästa musikaler. Och så Steve. Som var världens bästa kille länge sen.

När jag fick veta att Doris inte skulle dö utan överleva.

När jag kom till Vimmerby i somras och skulle få gå på Tobbe och Amandas bröllop.

När jag fick veta att det var klart. Att jag ska få släppa min skiva. På riktigt.

Som ni märker kan det bli en lång lista. Varför välja en favorit när man kan ha många? Min lärare släppte för övrigt in mig och jag fick kika på hennes hem. Hon var mycket pedagogisk och spelade med i min charad. Ljuvligt. Killen bakom banken var min kille i över ett år sen, Astrid Lindgrens Värld min arbetsplats i tre år och kommer nog bli det igen nån dag får jag hoppas, London finns för alltid i mitt hjärta liksom Steve, Doris, Tobbe, Amanda och Gunnar som hjälpt mig till skivkontrakt. Och många andra såklart. Fina minnen, fint nu. Jag har det fint. Och hoppas få minnas den här tiden som är nu som ett gupp, en svacka, som går över snart och sen lever vi länge på riktigt, både uppåt och neråt, allihopa.

Hur vackert är inte Östersund om vintern? Fint minne som blir nytt varje år.

Efter Svenska Manskören Boyz In Loves julkonsert gick vi ut och åt och jag fick umgänge med tex fantastiska Katrin som är ett ljus i mitt liv.

Fick även njuta av dessa tre underbara gossars sällskap. Underbart!

Tack för idag.