Jädrar i bomben..
..vad trött jag är! Idag har vi haft s.k Showtime, när vi visar upp den show vi just lärt oss, för varandra och alla koreografer, musikansvariga, projektledare m.m. Och det gick helt ok, även om en show som blivit inrepad i mig på blott fyra dagar inte kan förväntas sitta exakt och helt och hållet, men det var kul iaf! Och det mesta satt på ett ungefär iaf, och mer begärde jag inte av mig själv just idag. Men shit vad trött jag blev efteråt! Som att nån kom och sög all must jag någonsin haft rakt ur mig, och kvar blev ett litet skröpligt skal som bara ville sovasovasova. Så det tror jag att jag ska göra nu, den aningens genanta tiden 20.40. Men, är det fullt ös så är det, jag måste sova annars klarar jag inte detta.
Idag är det för övrigt 11 månader sen. Har tänkt på det en hel del idag, men inte på ett dåligt sätt. Det har passerat i min hjärna, fått ta nån sekund här och där, och jag har hoppats en hel del att han har det bra. Det verkar så i alla fall. Det kommer bara värme när jag tänker på honom, och för mig som tror på såna saker, betyder det att allt är lugnt. Även om jag fortfarande kan komma på mig själv med att hoppas att det inte ska vara sant. Han har det ju bra, men jag önskar fortfarande att han kunde vara här med oss istället. Jag har inga blommor att lägga på din grav, men du får en i tanken. Saknar dig.
Så är det, från det ena till det andra här i livet. Från show till sorg till att nu somnar jag snart vid min dator. Det är livet det. Allt mellan himmel och jord.
Kommentarer
Trackback
