anjaerika

Jag älskar hur jag kan må så bra i mitt inre av att höra en person prata om sin sopiga barndom med nonchalans i rösten, för jag vet vad det betyder. Jag vet att det betyder att den personen har slutat skämmas, har bearbetat det som hänt och sina känslor och gått vidare. Till ett lyckligare ställe, för sig själv och kanske även för den eller de andra som fanns med under barndomen. Det är ljuvligt att lyssna till såna ord, som liksom bara rabblas fram i förbifarten. Jag hör vad de betyder. Och vet var personen är. På samma ställe som jag.