Lord almighty
Ojojoj, vad det är mycket att tänka på när man ska släppa en skiva. Läste precis igenom ett mail från en tjej på skivbolaget (JAG HAR ETT SKIVBOLAG!!!!!) som hjälper mig med info, vad jag behöver fixa och sånt, och jag fattade liksom inte vad det är jag behöver fixa, för jag har aldrig hört orden hon skriver. Känner mig som killen i Ingen bor i skogen som vill bli uppfostrad av djur. Det krävs en total minnesförlust, att han ska tappa alla referensramar och bygga upp helt nya för att det ska fungera. Nu är det ju absolut inte så att jag vill ha det så, men det ÄR så. Jag har inga referensramar, ingen koll, vet ingenting. Så jag mailade tillbaka och bad om ursäkt för min dumhet men att jag behöver förklaring på typ allt hon skrev. Hoppas hon gillar mig ändå.
Det är en halvtimme kvar till Stockholm. Där ska jag äta lunch och sedan åka vidare. Skulle gärna bjuda på en bild av vackra vintersverige, men det är inte så fint för allt har urvattnad mellanmjölksfärg, så jag struntar i det. Vi minns istället det här tycker jag:
Bara så ni vet så fattar jag själv hur mycket jag tjatar om Cypern, men det är inte bara för att jag saknar det, utan oxå för att jag inte har så mycket andra bilder i datorn än så det blir oftast kort därifrån... Här ovan ser vi en solbränd kvinna vid namn Gabrielle som vet hur man njuter av livet. På en luftmadrass i en pool.
Här ser vi Erikas fotofejja nr 2, den jag använder när jag tröttnat på mig själv som nån form av fröken Sverigekandidat som måste visa hela leendet hela tiden. Då är jag lätt förvånad tydligen. Här på en strandfest mitt i natten, mitt i sommaren, mitt i värmen. Varför lever man inte alltid så? Egentligen? På riktigt!? Det är mycket konstigt. Vi borde njuta mer i våra liv, vi vet ju aldrig hur länge vi får ha dem. När strandfesten var på upphällningen gick vi och badade nakna i havet. Fan alltså.
Kommentarer
Trackback
