Från det ena till det andra, som vanligt.

Idag alltså. Har jag bokat resa till Cypern!!!! Tjohooo för mig, nu är det klappat och klart! Har ju vetat att jag ska åka, men så idag kände jag att det är värt mer att ha resan bokad och färdig än att få den till det billigaste pris som finns, som jag kanske skulle ha kunnat få om jag väntat och köpt i sista minuten, så nu slog jag till! Så den 4 juli drar jag tillbaka till älskade, älskade Cypern och får mig en vecka med sol, drinkar, härliga vänner och avslappning! Dessutom var det billigare att boka med hotell än utan, så vill jag har jag även ett boende! Jag har ju tänkt bo hos Gabbe, och kanske hos Johanna i Ayia Napa de dagar jag är där, men det skadar ju inte att ha ett hotellrum oxå. Vet iofs inte var det ligger, för det var ospecat, men det spelar inte så stor roll. Suger hotellet, eller ligger långt åt skogen så bor jag bara som planerat istället. Åhhhh vad skönt det är att ha det här bokat! Önskar att jag kunde stanna flera, flera veckor, men det känns gött att komma iväg iaf. Och egentligen längtar jag ju efter att jobba med showerna igen, så att vara där länge har egentligen mer att göra med att jag vill jobba, än att jag vill semestra. Men det är ju gött att slappa och sola oxå... Och träffa Johanna och Gabbe!!!!! Ljuva liv. Ljuva flickor. Åh, ni gjorde verkligen min sommar förra året.

Annars? Jo, jag är hos storasystern med lillasystern, och imorn blir en svår dag igen. Det är så jobbigt att gå igenom de här tunga sakerna, men om det är en sak man lär sig så är det att andas. Ett andetag i taget så går det. Även om det inte känns så. Men livet känns så outhärdligt orättvist ibland när jag tänker på det här. Jag vill ha min mamma tillbaka. Jag vill det. Mer än nånting annat i hela världen. Fan oxå. Jag hatar att det här har hänt och att jag är så maktlös. Mamma. Min mamma. Som borde vara här hos oss. Som jag borde kunna ringa till och berätta alla möjliga små och stora saker. Men det kan jag inte. Aldrig mera. Men mamma, jag ska älska dig varenda dag i hela mitt liv ändå. Och ha dig i mitt hjärta. Alltid alltid alltid. Och jag vet att jag är i ditt alltid oxå. Jag känner det.
Och jag vill ju berätta för dig, om de här små fjärilarna som jag plötsligt har i magen då och då. Hör du det fast jag inte kan säga det till dig? Jag tror det. Men jag vill ju säga det. På riktigt. Livet är faktiskt orättvist. Det är inte ofta som jag känner mig orättvist behandlad eller bitter, för jag tror inte riktigt på det. Det gör liksom ingen skillnad att vara bitter, det är okunstruktivt. Och det är det ju nu oxå. Men jag känner det nu ändå, och vill säga det. Att det är orättvist. Mamma, du borde, borde, borde få vara här. Jag borde få ha dig.
Nu skriver jag bara samma sak om och om igen oxå. Men det är det enda jag känner just nu. Kanske ska gå och titta på So you think you can dance istället. Sitta nära mina systrar. Det är fint.

Kommentarer
Postat av: Monica Olovsson

Hej!



Jag kommer att tänka på er imorgon med att tända ett ljus.



Kramar till er alla!!



Monica

2011-06-14 @ 22:07:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0