En spiral

Ibland slår det mig att jag, utan att jag inser det, tror litegrann att min sorg är en raksträcka. Att jag hela tiden är på väg framåt i den och att det jag har passerat är förbi och att det inte kommer kännas så igen. Så är det ju inte. Min sorg är som en tät, tät spiral som jag ibland inte vet om jag är på väg uppåt eller neråt i, och där jag passerar samma känslor om och om igen. Ibland väldigt nära och intensivt, ibland bara ganska lätt och flyktigt. Ibland kan jag liksom se på mina känslor från sidan och ibland är jag helt omsluten av dem. Och allt kommer igen. Förvirringen, förtvivlan, ljuset, värmen, paniken. Allt går runt. Och det kanske låter som att det är tröstlöst, men så känns det inte nu när jag tänker på det. Det bara är så. Jag kommer sakna och sörja min mamma hela mitt liv, på olika sätt olika dagar. Och jag skulle inte vilja ha det på nåt annat vis, nu när det här är min verklighet. Jag vill ha henne närvarande i mitt liv.


Kommentarer
Postat av: Ellinor

Jag älskar dig. <3

2012-04-15 @ 21:54:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0