Ett litet livstecken bara.
Ja hallå ja! Det är femtontimmarsdagar och skralt med internet vissa kvällar, så det är inte full rulle här direkt. Men jag lever, har nästan hälsan, och ser fram emot om ett par veckor när livet här är lite lugnare och vi kan vara lediga när vi ska och sånt. Och det här med att jag nästan har hälsan är det gamla vanliga, jobbar för mycket med rösten på för kort tid, blir hes och lite deppig av det. Men jag har hopp om framtiden, det brukar ju lösa sig det här.
Jag vet att det var nåt bra eller roligt jag tänkte skriva, men det har jag glömt nu så det får bli tidernas sämsta cliffhanger. Tune in för när jag kanske kommer ihåg vad jag tänkte blogga om.
För övrigt vill jag tacka mitt nattliga jag för fina drömmar på sistone.
Godnatt.
Jag vill tacka ditt nattliga du fòr de tvà nàtterna jag sov hos i dig i Clapham 2002, dà du den ena natten vàckte mig fòr att du sjòng i sòmnen och den andra fòr att du skrattade i sòmnen. Vad kan man kalla det annat àn hjàrtlig sòmn?
