Indoktrinerad.

Vet ni vilken tanke jag tänkte häromdagen, innan jag hann med min egen hjärna? Jo, den här:
 
"Min kropp är en sån som jag skulle tycka var jättesnygg om det inte vore för att den är min"
 
Fattar ni hur mycket av vårt samhälle som ligger i den meningen? Förstår ni att jag är utbildad, ipräntad, tvingad till att tycka illa om min egen kropp? Så indoktrinerad att jag inte kan älska min kropp trots att jag förstår att jag utifrån sett tycker att den är fin? Fy fan för den värld vi lever i. Jag vill inte vara med om det här. Jag vill kunna älska min kropp, precis som den är, utan skam, utan komplex, med skavanker och imperfektioner. Och jag försöker verkligen. Jag försöker att inte vilja se ut på ett sätt som jag inte kan. Jag försöker se det fina i min kropp, och lyckas faktiskt ganska ofta nuförtiden. Men det är en kamp. En kamp emot alla krafter som trycker på, som vill att jag ska hata mig själv, förminska mig själv, vilja vara någon och något annat. Jag vill inte att det ska vara en kamp. Jag vill kunna älska min kropp och mitt utseende med lätthet och utan uppförsbacke.

RSS 2.0