anjaerika

Jag hinner inte blogga ordentligt idag! Jag tänkte ha massa tid och göra massa grejer här på internet, men så blev det inte. Jag tror att världen försöker säga till mig att sluta planera så mkt, och börja ta tiden för vad den är. Jag tror även att den mentaliteten kommer ifrån en viss irländare som jag ju träffar titt som tätt. Det är rätt gött ändå. Ibland kan man liksom se en människas syfte i ens liv rätt tydligt rätt fort. Sen tror jag att det kan finnas flera syften i en person, som att få mig le ofta och mycket tex. Det är ett mkt gott och fullvärdigt syfte att fylla. Nu ska jag hem och hämta min shortsdräkt i jeanstyg som jag köpte häromdagen på min underbara shoppingtur, för den ska pryda min lekamen i afton när jag sitter i en bar och tittar på Eurovision Song Contest trots att Sverige inte är med. Det var minsann en innehållsrik mening! Hej på er.

Mina vänner köper hus, bilar och Iphones, gifter sig och skaffar barn. Jag solar på Cypern och sjunger om kvällarna. Det är olika, det där med faser i livet. För ett år sen trodde jag att jag var i samma fas som många av de andra. Eller, jag var ju det, fast det var ju inte på riktigt eftersom den som jag fasade med gjorde just det, fasade, och gladde sig inte så mycket åt framsteg och livsihopknåpande som man borde när man är tillsammans. Så vår fas tog slut och nu är jag på Cypern och sjunger. Vilket inte är fy skam alls, utan helt underbart, det är bara underligt hur mycket livet förändras på kort tid ibland.

Idag är det precis lika soligt som igår och den utlovade tröttheten på solen har alls inte infunnit sig utan jag tror bestämt att jag ska gå ut och njuta lite!

Idag ska jag ut i solen! Kanske med sällskap, kanske ensam, men det spelar inte så stor roll, jag ska ligga och lapa sol och ta det lugnt och andas, och jag ser fram emot det så mycket! Jobbar senare idag, men har några timmar över nu och det känns så himla skönt! Som ni förstår på detta har det varit lite stressigt, det är därför jag så himla mycket ser fram emot denna avslappning. Folk är sjuka, beslut ska fattas, mail ska skickas och ja, det är mycket jobb helt enkelt. Men det mesta är roligt, förutom folks sjukdomar då, så det är helt ok att det är mkt. Det är bara väldigt skönt när man hittar andningshål och tid för stranden... =) Jag skäms lite över att säga det, men jag har faktiskt inte badat i havet än... Och det är inte för att jag inte varit på stranden alls, det har jag faktiskt, men vattnet är lite kallt än... Jag har vadat i och svalkat mig, men jag känner att eftersom jag ska vara här i 5 månader till, så kan jag gott vänta med att bada tills jag vill bada, istället för att plåga mig själv. Och ja, jag är en badkruka. Jag erkänner utan mankemang eller skam, så är det. Solen är min gud men havet måste lirka lite med mig för att bli lika uppskattad...

Jag är lite kissnödig. Då är det svårt att skriva nåt vettigt. Men jag vet oxå att det här här enda tiden idag som jag kan sitta här och interneta lite, så jag får ta chansen helt enkelt.

Sand i mitt öra. Det har jag en hel del av och det kommer sig av att det har blåst hela dagen på stranden idag. Från sidan. Så mitt ena öra är igentäppt av sand. Men dagens tvagning ska nog råda bot på detta, får vi hoppas. Det blir som en peeling på köpet liksom. Och för er som tänkt en tanke till så, japp, det är sand överallt, inte bara i örat. Det är bara i örat jag är lite ovan att ha den, och därför tar upp detta som ett separat ämne här och nu. Sand är ju nämligen djävulens påfund och straffet man får för att man har det bra i solen och har nära till havet.

Man har några olika cirklar i livet. Tex fick jag för ett tag sedan lära mig om oroscirklar och påverkanscirklar. Poängen med dem är att göra sin oroscirkel så liten som möjligt och sin påverkanscirkel så stor som möjligt. Många saker kan man flytta från den ena till den andra genom att bara göra saker man tex oroar sig för, istället för att just oroa sig, och andra saker får man helt enkelt bara flytta bort från oroscirkeln för att de tar energi utan att man kan göra något åt det. Det försöker jag göra med min oro över mamma, bara lägga den åt sidan. Det hjälper inte att oroa sig, det hjälper inte att tänka tänk om-tankarna, utan jag måste stilla mitt lilla inre och bara tänka att snart vet vi och då kan känslorna få komma. Det är inte lätt alls att göra det, men jag försöker.

Igår förstår ni, var jag på dejt. På en sjukt bra dejt och det är helt overkligt att den var så bra!!!!. Jag fattar det inte. Fortsättning följer förhoppningsvis. Jag tror det iaf. Om man får tro på alla tecken som pekar åt det hållet.

Det är inte alltid rättvist att leva. Själva livet beter sig inte som det ska och folk som förtjänar allt gott får det onda. Det är så synd att jag skakar av frustration... Jag vill ha bra saker åt bra människor, lugn och ro åt de jag älskar och att det ska vara så där drömskt blått och orosfritt på lilla livshimmelen. Nu är det inte så, så jag håller alla tummar jag har för att det ska gå bra. Annars vet jag inte vad jag gör. Fan.

...får man faktiskt precis det man vill ha. Mycket bra.

Ok. Jag försöker igen. Jag fick mera tid och det förra inlägget var ju en skam för allt vad bloggande heter.

Gårdagens show! Yeah! Åååååh vad kul det var! Det är så härligt när det går bra, allt sitter, och publiken älskar det! YAY!

Saknar mina systerdöttrar så att jag håller på att stryka med, men annars är livet gott.

Stress vid datorn, det blir det inget bra blogginlägg av, men så är det. Så det får räcka såhär. Lovade mig själv att det inte skulle blir såhär för att jag kom utomlands, men det var innan jag visste att jag inte skulle ha internet hemma. Håll tillgodo, snart kanske jag hittar nåt slags system, så att jag kan vara här lite oftare....

Hem kommer man, till sin lilla etta som man bor i. Man har en liten känsla av att nåt inte är riktigt som det ska i hemmet och eftersom hemmet är lokaliserat till Cypern numera, dras slutsatsen relativt snabbt att det antagligen finns en objuden liten gäst i bostaden. Hur känslan uppkommer i samma stund som man låser upp ytterdörren är fortfarande oklart, men kalla det intuition den som vill, känslan finns där och är mycket tydlig. Åter till historien.

Sökandet börjar och då bostaden är på ca 25 kvadratmeter tar det inte länge innan gästen funnits. Bakom toalettstolen ligger han och trycker, mycket väl medveten om att jag inte alls önskar honom där. Kackerlackan. Kackerlackan som mäter i runda slängar 3 cm från hjässa till bakdel, känselspröt exkluderade. Han stirrar på mig med en blick som rymmer både ondska och rädsla, och tycks förstå att kommer det till handgemäng så ligger han i underläge. Jag hälsar med ett kort "där ligger du ja". Går sedan för att förbereda mig för strid, och stänger givetvis toalettdörren när jag lämnar rummet. Jag känner att odjuret där inne hellre vill fly än illa fäkta, men detta kommer icke tillåtas. Alltså stängs han in i väntan på vårt möte. Jag väljer först en sko som tillhygge men ändrar mig snabbt då den inte skulle komma åt i ett trångt utrymme, något som kan komma att ligga mig i fatet eftersom det trots allt är bakom toalettstolen striden ska ta sin början. Min taktik blir då istället stekspade i kombination med insektsspray, som lägligt nog har en kackelacka med avbruten nacke som logga.

Jag beger mig in i badrummet igen, stänger åter dörren och går till attack! Sprayen får inleda, i förhoppning om att den faktiskt ska bryta hans nacke, men detta sker inte. Kackerlackan har dock dålig självbevarelsedrift och springer rätt ut på badrumsgolvet i vild panik, varpå jag drämmer stekspaden rakt över honom med all kraft jag har i min lekamen. Han går i två bitar, varav den ena sprattlar lite som sista livstecken, och den andra flyger in bakom badrumsdörren. SEGER! Jag torkar upp liket med toalettpapper, spolar ner honom i toaletten, och tittar sedan den stunden alltid under toaringen innan jag kan sätta mig på toaletten. Han kan ju trots allt ha återuppstått, alternativt upptäckts av gamla vänner nere i avloppet, som bestämt sig för att hämnas. Mina toalettbesök är stressade och lite ryckiga som följd av sammankomsten, men ställningen kvarstår.

Erika - Kackerlackorna: 1-0.

ps. som sista ord vill jag nämna att jag alltså bor i ett internet-U-land. Inget internet finns att tillgå i mitt hem och kommer inte heller kunna installeras. Jag är hänvisad till kontoret på jobbet, och försöker komma hit så ofta jag kan. Jag struntar alltså inte i er, utan lider lika mycket som ni av frånvaron. ds.

Som man brukar säga liksom. Jag har varit oerhört frånvarande på min blogg på sistone, men tro inte att det är för att jag struntar i er! Det är helt enkelt internetbrist på Cypern. Än så länge, och kanske hela tiden. Vilket känns tråkigt men det får lösa sig på nåt sätt.