En blå bubbla
Det finns en blå bubbla utanför vårt hotell. Som ingen tydligen vill ha riktigt, och som inte heller fungerar som den ska. Men det har tänts ett hopp i våra själar, för kanske ska bliverkstadet laga den och typ hyra ut den till oss över sommaren. Tänk er. En blå bubbla, som jag kör omkring på denna ö. Det låter som nåt det!
På fredag är det avresedag!!! Då drar jag till Svedala som hastigast och får och ger kärlek i dagarna tre. Det är tanken iaf, och om jag känner människorna som jag ska träffa rätt, så blir det så. Mycket kärlek finns det, som legat och lagrats nu i några månader. Ska blir så oerhört gött att få träffa alla dessa fina människor!!!!
Tänk er. En blå bubbla till mig. Tänk om det blir sant!
Nya låtar
Hej på er, vill bara säga att jag har laddat upp ny musik på min myspace! www.myspace.com/anjaerikasvensson.
Glad Midsommar!
Stopp
När sorgliga, svåra saker händer tar det stopp i resten av livet litegrann. Ibland tar det helt stopp för det som händer tar upp hela ens livsyta, men oftast tar det stopp litegrann. Hade jag varit hemma i Sverige nu hade kanske allt stannat av, men eftersom jag är på Cypern och bara kan finnas i tanken hos de där hemma som har det svårt, så blir det halvfart. Stopp ibland, och huvudvärk av bara tanken på hur de har det där hemma. Hopp och förtvivlan, framåt, stopp, bakåt. Och det är så onaturligt, så svårt att ta in och så orättvist från början till slut. Det är inte meningen att små små barn ska bli så sjuka. Det är inte meningen att relativt nyblivna föräldrar ska behöva sväva i ovisshet över hur det ska gå med självaste livet. Det kan bara inte vara meningen. Och inte hjälper det att jag vet det eller skriver det, såna här saker händer ju ändå, saker som bara inte får hända händer, nu som då. Och det starkaste jag känner just nu är hur gärna jag vill kunna kramas med folket hemma. Med de som spenderar sina dagar i sjukhuskorridorer istället för ute i solen. De sägs ju att om man går till kärnan av oss människor så är i princip alla våra behov själviska, och kanske är det så. Jag vet inte hur mycket det skulle hjälpa dem att få en verklig kram istället för de smskramar jag skickar nu, men det skulle kännas bättre i min kropp om jag fick vara dem nära.
Update
Alltså, det händer mycket. Jag får tråkiga besked via facebook om människor jag älskar, så jag håller tummarna. Så hårt jag bara kan och önskar mig närmare, för när det är svårt vill man inte sitta på Cypern och vara stöd. Då vill man sitta bredvid. Så nära man får och kan. Jag sitter här med frustration men oxå med hopp, jag hoppas allt jag bara kan.
Jag bokar även biljett hem till Sverige och äntligen är allt säkert, klart och betalt! Jag ska hem de där ynka små dagarna för att vara med på den bästa, finaste dagen. Så otroligt skönt. Jag längtar mig gul och blå och fattar inte varför ett bröllop i östra Småland inte får samma uppmärksamhet som vår kronprinsessas, som ju äger rum just idag. Det här borde vara minst lika stort.
Och så fick jag ju stipendiet. En massa pengar från konstnärsnämnden, så nu kan jag genomföra mitt projekt, börja skissa på exakt hur det ska se ut, och förverkliga en dröm. Det är fantastiskt!
Livets upp- och nergångar, de kommer ofta samtidigt och på varandra. Det är hit och dit och upp och ner. Lycka för en, sorg för en annan. Men det fina i vår kråksång tycker jag ändå är att i allt det här finns vi där för varandra på alla sätt vi kan, och gläds tillsammans, oroar oss tillsammas, håller tummarna och jublar sen när det går bra. Det kan ingen Cypernvistelse med sina uppenbara geografiska närhetsbrister ta ifrån oss eller hindra. Jag är så glad för alla de människor jag har i mitt liv, och jag älskar att jag har vett att uppskatta livet, er och nuet precis som det är. Det är livet. Jag lever nu jag. Bara nu.
JAG FICK DET!
Jag fick det hörrni! Stipendiet från Konstnärsnämnden! Hurra för mig, nu blir mitt projekt av när jag kommer hem!
Och nu ska jag sola, hej så länge!
Kass
Jag är lite kass på att blogga nu, jag vet. Men solen skiner, internet är svårt att få tag i och det finns så mycket annat att lägga tiden på här!
Men! Jag har fått ett härligt besked, som innebär mindre sjukdom än vi befarat, och det känns fantastiskt!
Andra bra saker är att bröllopet närmar sig och jag läääängtar!!! Ska bli så underbart att få komma hem och träffa massa av er som jag saknar så mycket!
Och Irland och jag, vi hänger. Nuet är svårt att hålla fast i, och det går inte alltid, men jag försöker. Och så försöker jag känna efter så att det inte ska bli som det blivit förr. Stress in i nåt som ändå inte blir som man vill sen. Så jag tänker på den här dagen, idag. Och försöker klacksparka lite på den gamla invanda planeringsErika som tror att jag måste veta nu hur det ska bli sen. Det kan jag ju ändå inte.
Och igår dödade jag ännu en kackerlacka i mitt hem. Inte bra. Jag tror att de kommer in genom AC:n, vad tror ni?
Nu ska jag iväg och göra vår roligaste show, Welcome to the Circus! Heja mig!
Grattis Sverige
Det är nationaldag och jag vet inte ens vad det är vi firar om jag ska vara ärlig. Hänger ju med både norrmän och irländare här och de vet minsann vad de firar! Det är frigörelse och egen nationalitet! I Sverige, vad firar vi? Att vi inte längre äger andra länder och bestämmer över vad de ska göra med sina marker och människor? Inte vet jag.
En ungdom är försvunnen här och det oroar mig. Det känns läskigt att det händer otäckheter titt som tätt. Vi ska inte gå hem själva mera, det har vi bestämt iaf. Inte ens genvägen som är så nära att det är löjligt. Man vet aldrig. Usch.
Jag har en klump i magen som jag så innerligt av hela mitt allt och jag hoppas ska lösa upp sig imorgon när svaren kommer. Det måste måste måste bli bra. Så bra det kan. Det måste det. Håll tummarna nu, jag vet att ni gjort det förut och det tackar jag för.
Nu ska jag göra nåt annat än att häcka på ett kontor. Det känns ovärt på nationaldagen liksom. Eller nåt.
Utanför tvättstugan!
Ja där förstår ni, där kan det hända mycket för den som har tur. Här finns nämligen trådlöst internet att tillgå för den med de rätta kontakterna. Och det är alltså jag. Så jag internetar och tvättar, ett under av effektivitet!
Dagarna går här och jag måste hitta flygbiljett till Sverige! För snart är det dags! Yayyayyay! Bröllop i Svedala mellan de finaste av fina vänner, det kan inte bli annat än succé! Och jag är bjuden och anmäld och snart fixad så att allt är löst på jobbet, och då bär det iväg! Imorgon är det en månad kvar och I CAN'T WAIT! Ibland får man ta till engelska för de riktiga kraftuttrycken, det vet ni.
Amanda, en blivande brud samt fru.
Tobbe, blivande gum samt make. Me like.
Solen lyser på kropp och själ, och jag undrar återigen hur jag en gång i tiden kunde tvivla på att det här skulle bli bra?! Men så är jag ju en liten fegis nånstans inne i hjärtat, fast inte en sån fegis som inte gör saker, utan en sån som gör det men oroar sig innan det blivit av för att jag inte vet hur det ska bli. Och nu sitter jag här och undrar om det finns nåt sätt som det skulle ha kunnat bli bättre på? Det tror jag nämligen inte. Livet är så gott här, jag börjar sakta men säkert stressa av, jag har fina människor runt mig hela tiden och får göra fantastiskt roliga saker varje dag. Helt sjukt. Men så tänker jag att det är meningen. Det är meningen att jag ska få den bästa tiden precis just nu, för det är precis vad jag behöver. Tid som är min, där bra saker händer, och där ingen stör och petar mig i sidan och säger att jag inte är värd det allra allra bästa. Kanske är det så att han som gjorde det inte menade det när han gjorde det, men det sänkte mig ändå, och jag behöver komma upp. Och jag är uppe! Jag känner verkligen att jag är där jag vill vara i hjärtat, hjärnan och kroppen.
Vackra vårblomster i Götet 09, kanske inte den bästa bilden av lycka, men datorn är ny och jag har inte så många bilder inlagda än, så den får representera uppåt framåt-feelingen!
Den gröna ön fortsätter att besöka mig i mitt liv och det är väldigt behagligt, lätt och fint. Dag för dag, leende för leende och ögonkast för ögonkast känns det rätt. Här och nu. Vem hade nånsin kunnat tro att jag skulle klara av att leva så mycket i nuet? Inte jag, det vill jag lova.
I detta nu pågår en centrifugering och i detta snart är det slut på tvättid. Så tack för mig för nu.
