Den här ungen var oxå i Vimpan, de förhöjd...
Den här ungen var oxå i Vimpan, de förhöjde stämningen. Jag gillar ju henne och hennes föräldrar som ni kanske vet.
Jag tog ett morgondopp i Nossen häromdagen...
Jag tog ett morgondopp i Nossen häromdagen. Då känner man livet i sig.
Hemma.
Jag är i min lägenhet. Jag är i den och ska sova i den, och FYI så har jag gjort det tre nätter de senaste 27 dagarna. Så jag ska njuta nåt alldeles oerhört av den här sömnen. Jag förbereder genom att ha så många fönster som möjligt öppna så att det ska vara så där kallt och krispigt i sängen. Mmmmmmm.
Jaha, annars då? Jo, jag har ju haft det makalöst bra i Vimmerby som ni kanske har sett. Borgen är helt galet fin, och det är även alla mina vänner som är där. Shit alltså, det är ett paradis på jorden det där. Särskilt när man får sommarens varmaste dagar och bad i Nossen som krydda på moset. Och! Jag vill även tipsa alla som kanske ska till Astrid Lindgrens Värld om att gå och se Mio min Mio på Lilla Scenen! Det kan vara det bästa jag har sett i parken to this date, och ni vet ju alla att det vill inte säga lite. Herregud vad fint det var. Sådär så att jag rös och grät om vartannat och bara njööööt. Och det visar ju oxå bredden. Att de har byggt en femtiomiljonersborg som med ensembelns hjälp slår andan ur alla besökare på sitt sätt, men att de oxå kan bygga en föreställning med två skådespelare, några musiker och en trädlåda som får tjäna som allt mellan himmel och jord, och även den föreställningen gör en helt mållös. Det är fint det. Och jag fattar att jag låter som en reklampelare, men det struntar jag i. För det är så bra, alla borde åka dit. Särskilt alla som har barn. Det är paraparaparadiset.
Den enda sorgen är ju att jag åkte hem idag, och fick reda på nu ikväll att Rosénskan ska göra inhopp som Lovis imorn! DET hade man ju velat se. Man har ju väntat sedan tidernas begynnelse på att få se henne som Lovis. Och så missar jag det med EN dag. Tråkigt. Men kul för dig Amanda! Yo!
Jag tänkte ju bjuda på bild, men de har jag ju i mobilen, så det får bli om en stund, i ett annat inlägg. Som ni redan kommer ha läst när ni kommer hit ner eftersom bloggar funkar så. Att det man publicerar sist kommer först. Så bilden ni såg var tänkt att ligga här nånstans kan man säga.
Och så från högt till lågt, som det brukar vara här hos mig. Jag längtar efter mina systrar nu. Och efter min mamma. Mamma, jag vill så gärna prata med dig om allt det underbara jag får uppleva! Idag tex, spelade jag in det sista till skivan! Din sång tex. Det blir så fint. Så himla himla fint. Jag hoppas så att jag får ont i magen av det, att du hör mig när jag sjunger för dig.
Nu ska jag krama min kudde och sova i min säng.
Jaha, annars då? Jo, jag har ju haft det makalöst bra i Vimmerby som ni kanske har sett. Borgen är helt galet fin, och det är även alla mina vänner som är där. Shit alltså, det är ett paradis på jorden det där. Särskilt när man får sommarens varmaste dagar och bad i Nossen som krydda på moset. Och! Jag vill även tipsa alla som kanske ska till Astrid Lindgrens Värld om att gå och se Mio min Mio på Lilla Scenen! Det kan vara det bästa jag har sett i parken to this date, och ni vet ju alla att det vill inte säga lite. Herregud vad fint det var. Sådär så att jag rös och grät om vartannat och bara njööööt. Och det visar ju oxå bredden. Att de har byggt en femtiomiljonersborg som med ensembelns hjälp slår andan ur alla besökare på sitt sätt, men att de oxå kan bygga en föreställning med två skådespelare, några musiker och en trädlåda som får tjäna som allt mellan himmel och jord, och även den föreställningen gör en helt mållös. Det är fint det. Och jag fattar att jag låter som en reklampelare, men det struntar jag i. För det är så bra, alla borde åka dit. Särskilt alla som har barn. Det är paraparaparadiset.
Den enda sorgen är ju att jag åkte hem idag, och fick reda på nu ikväll att Rosénskan ska göra inhopp som Lovis imorn! DET hade man ju velat se. Man har ju väntat sedan tidernas begynnelse på att få se henne som Lovis. Och så missar jag det med EN dag. Tråkigt. Men kul för dig Amanda! Yo!
Jag tänkte ju bjuda på bild, men de har jag ju i mobilen, så det får bli om en stund, i ett annat inlägg. Som ni redan kommer ha läst när ni kommer hit ner eftersom bloggar funkar så. Att det man publicerar sist kommer först. Så bilden ni såg var tänkt att ligga här nånstans kan man säga.
Och så från högt till lågt, som det brukar vara här hos mig. Jag längtar efter mina systrar nu. Och efter min mamma. Mamma, jag vill så gärna prata med dig om allt det underbara jag får uppleva! Idag tex, spelade jag in det sista till skivan! Din sång tex. Det blir så fint. Så himla himla fint. Jag hoppas så att jag får ont i magen av det, att du hör mig när jag sjunger för dig.
Nu ska jag krama min kudde och sova i min säng.
En lite bättre bild!
En lite bättre bild!
Mattisborgen.... Alltså jag vet inte var j...
Mattisborgen.... Alltså jag vet inte var jag ska börja eller vad jag ska säga, men jag är ju i Vimmerby nu och ja, Mattisborgen i Astrid Lindgrens Värld är helt makalös. Precis som jag trodde fast tusen gånger bättre. Här stannar jag.
En bra vecka.
Hej hörrni! Man kan säga att dagens rubrik gäller både veckan som varit och veckan som kommer. För jag har haft en bra jobbvecka, även om den var för stressig ett tag, och veckan som kommer, den kommer inte gå av för hackor alls! Kolla in det här:
Jag ska spela in den sista låten till skivan imorn eftermiddag.
Jag ska åka till Vimmerby imorn kväll, och äntligen få se den nya Mattisborgen, och träffa alla som jag längtar så innerligt efter. Och! Få fira Tobbes födelsedag på tisdag!!
Jag ska gästsjunga i Framed på fredag, när de spelar på Polketten på Liseberg!
Jag ska på Katrin och Patriks bröllop på lördag, få sjunga på det oxå, och förmodligen ha en av de bästa dagarna och kvällarna som sommaren, kanske till och med året, kommer bjuda på.
Och till råga på allt ska jag under veckan packa för min Cypernresa, för den åker jag ju iväg på nästa måndag! (Haha, vem försöker jag lura, jag kommer ju packa på söndag kväll, men man kan ju alltid önsketänka lite!)
Herreje, det är inte alla som får så mycket fint på några få dagar. Grattis mig!
Nu är det snart sovdags och sen hemdags. Göttdags.
Jag ska spela in den sista låten till skivan imorn eftermiddag.
Jag ska åka till Vimmerby imorn kväll, och äntligen få se den nya Mattisborgen, och träffa alla som jag längtar så innerligt efter. Och! Få fira Tobbes födelsedag på tisdag!!
Jag ska gästsjunga i Framed på fredag, när de spelar på Polketten på Liseberg!
Jag ska på Katrin och Patriks bröllop på lördag, få sjunga på det oxå, och förmodligen ha en av de bästa dagarna och kvällarna som sommaren, kanske till och med året, kommer bjuda på.
Och till råga på allt ska jag under veckan packa för min Cypernresa, för den åker jag ju iväg på nästa måndag! (Haha, vem försöker jag lura, jag kommer ju packa på söndag kväll, men man kan ju alltid önsketänka lite!)
Herreje, det är inte alla som får så mycket fint på några få dagar. Grattis mig!
Nu är det snart sovdags och sen hemdags. Göttdags.
Tack till er tio.
Det är fint ändå, att tio personer går in och läser min blogg varje dag, även när jag inte bloggat på en vecka. Tack ska ni ha! Ni ska veta att jag har försökt under veckan som jag varit på båten, men dels har jag haft det stressigt som sällan förr, för att jag fått byta jobb tillfälligt och vara kryssningsvärd, vilket var ungefär tretusen procent stressigare än mitt jobb, och dels har datorn låst sig varenda gång jag försökt. Men nu har jag återfått mitt riktiga jobb, OCH datorn verkar funka! Hurra!
Jag har inte så mycket intressant att berätta dock, mer än att jag känner väldigt tydligt att stress inte är bra för mig. Det är liksom inte ok för mitt psyke fortfarande. Jag klarar det medan det pågår, men sen när jag slappnar av, som jag gjorde idag för första gången på hela veckan, så brister det. Jag grät på gymmet. Ni vet sådär när det vibrerar i bröstet för att man vill gråta mer än man känner att man kan just då. Lyssnade iofs på en podcast som var svår och jobbig och det kanske var dumt på ett sätt, men samtidigt kan man ju inte inte lyssna på radio för att man kanske börjar gråta av det. Och jag vill ju egentligen helst inte trycka tillbaka gråt när den kommer heller, men samtidigt är det så himla svårt att låta det komma fram här på båten. Ja, jag vet inte vad man ska göra åt det, mer än att försöka att inte stressa så mycket framöver, och njuta av ledigheten som kommer nu. För efter helgen nu, så är jag ju ledig i tre veckor! Och sen jobbar jag bara en vecka, sen är jag ledig i tre till! Helt sjukt. Men sjukt på det där bra sättet.
Hörrni, det här kan bli ett sådär långt inlägg om nästan ingenting så jag tänker att jag kanske ska lägga ner nu och gå ut och se hur folket i danslokalen har det denna fredagnatt kl 01.06 när Framed, vårt kära band för veckan, spelar Walk of life! Framed, som för övrigt är såna där härliga grabbar, såna som man faktiskt stannar i mässen en extra stund med istället för att gå och lägga sig direkt när man slutar, för att det är så gött att tjöta lite. Jag gillart skarpt.
Det var det hela. Tack och hej.
Jag har inte så mycket intressant att berätta dock, mer än att jag känner väldigt tydligt att stress inte är bra för mig. Det är liksom inte ok för mitt psyke fortfarande. Jag klarar det medan det pågår, men sen när jag slappnar av, som jag gjorde idag för första gången på hela veckan, så brister det. Jag grät på gymmet. Ni vet sådär när det vibrerar i bröstet för att man vill gråta mer än man känner att man kan just då. Lyssnade iofs på en podcast som var svår och jobbig och det kanske var dumt på ett sätt, men samtidigt kan man ju inte inte lyssna på radio för att man kanske börjar gråta av det. Och jag vill ju egentligen helst inte trycka tillbaka gråt när den kommer heller, men samtidigt är det så himla svårt att låta det komma fram här på båten. Ja, jag vet inte vad man ska göra åt det, mer än att försöka att inte stressa så mycket framöver, och njuta av ledigheten som kommer nu. För efter helgen nu, så är jag ju ledig i tre veckor! Och sen jobbar jag bara en vecka, sen är jag ledig i tre till! Helt sjukt. Men sjukt på det där bra sättet.
Hörrni, det här kan bli ett sådär långt inlägg om nästan ingenting så jag tänker att jag kanske ska lägga ner nu och gå ut och se hur folket i danslokalen har det denna fredagnatt kl 01.06 när Framed, vårt kära band för veckan, spelar Walk of life! Framed, som för övrigt är såna där härliga grabbar, såna som man faktiskt stannar i mässen en extra stund med istället för att gå och lägga sig direkt när man slutar, för att det är så gött att tjöta lite. Jag gillart skarpt.
Det var det hela. Tack och hej.
Med nästan sammanbiten min men upprymt inr...
Med nästan sammanbiten min men upprymt inre beger jag mig per tunnelbana mot kyrkan på Drottningholm där Anna & Verner ska gifta sig idag och jag ska få sjunga! Hurra!
Jag är inte gladast i världen över att det...
Jag är inte gladast i världen över att det är ersättningsbuss vi ska åka istället för tåg... Men nu åker vi snart. En helg i Sthlm med bröllop och allt, det blir fint det.
Från det ena till det andra, som vanligt.
Idag alltså. Har jag bokat resa till Cypern!!!! Tjohooo för mig, nu är det klappat och klart! Har ju vetat att jag ska åka, men så idag kände jag att det är värt mer att ha resan bokad och färdig än att få den till det billigaste pris som finns, som jag kanske skulle ha kunnat få om jag väntat och köpt i sista minuten, så nu slog jag till! Så den 4 juli drar jag tillbaka till älskade, älskade Cypern och får mig en vecka med sol, drinkar, härliga vänner och avslappning! Dessutom var det billigare att boka med hotell än utan, så vill jag har jag även ett boende! Jag har ju tänkt bo hos Gabbe, och kanske hos Johanna i Ayia Napa de dagar jag är där, men det skadar ju inte att ha ett hotellrum oxå. Vet iofs inte var det ligger, för det var ospecat, men det spelar inte så stor roll. Suger hotellet, eller ligger långt åt skogen så bor jag bara som planerat istället. Åhhhh vad skönt det är att ha det här bokat! Önskar att jag kunde stanna flera, flera veckor, men det känns gött att komma iväg iaf. Och egentligen längtar jag ju efter att jobba med showerna igen, så att vara där länge har egentligen mer att göra med att jag vill jobba, än att jag vill semestra. Men det är ju gött att slappa och sola oxå... Och träffa Johanna och Gabbe!!!!! Ljuva liv. Ljuva flickor. Åh, ni gjorde verkligen min sommar förra året.
Annars? Jo, jag är hos storasystern med lillasystern, och imorn blir en svår dag igen. Det är så jobbigt att gå igenom de här tunga sakerna, men om det är en sak man lär sig så är det att andas. Ett andetag i taget så går det. Även om det inte känns så. Men livet känns så outhärdligt orättvist ibland när jag tänker på det här. Jag vill ha min mamma tillbaka. Jag vill det. Mer än nånting annat i hela världen. Fan oxå. Jag hatar att det här har hänt och att jag är så maktlös. Mamma. Min mamma. Som borde vara här hos oss. Som jag borde kunna ringa till och berätta alla möjliga små och stora saker. Men det kan jag inte. Aldrig mera. Men mamma, jag ska älska dig varenda dag i hela mitt liv ändå. Och ha dig i mitt hjärta. Alltid alltid alltid. Och jag vet att jag är i ditt alltid oxå. Jag känner det.
Och jag vill ju berätta för dig, om de här små fjärilarna som jag plötsligt har i magen då och då. Hör du det fast jag inte kan säga det till dig? Jag tror det. Men jag vill ju säga det. På riktigt. Livet är faktiskt orättvist. Det är inte ofta som jag känner mig orättvist behandlad eller bitter, för jag tror inte riktigt på det. Det gör liksom ingen skillnad att vara bitter, det är okunstruktivt. Och det är det ju nu oxå. Men jag känner det nu ändå, och vill säga det. Att det är orättvist. Mamma, du borde, borde, borde få vara här. Jag borde få ha dig.
Nu skriver jag bara samma sak om och om igen oxå. Men det är det enda jag känner just nu. Kanske ska gå och titta på So you think you can dance istället. Sitta nära mina systrar. Det är fint.
Tiden går!
Herregud, jag har haft fullt upp i veckan! Inte en sekund över för er stackare som sitter och försmäktar utan mina blogginlägg. Men så kan det gå. Nu är det snart slut för ikväll och det här passet, går av i Fredrikshamn imorn bitti. Och jag hatar ju att blogga om ingenting så det får räcka såhär. En annan dag ska jag blogga om skitmänniskorna man träffar här. Men idag kan jag snabblogga om de fina istället. De som älskar en och vill ha mera mera mera. De är bra människor de. Hej så länge
Aldrig för gammal för kärleken
Det är mitt soundtrack i detta nu. Det är en dansbandslåt kan jag informera er om, och dansband, det får man så det räcker och blir över på den här båten. För nu, när bandet har spelat klart för kvällen, så har vi även en playlist för att stilla våra gästers enorma dansbandsbehov! Stena Saga, vi finns där för våra gäster vill jag lova.
Annars? Jag tänker mycket och försöker väl sluta med det lite kan man säga. Jag har viktiga saker att tänka på, som min skiva, mitt liv och att jag och lillasystern ska åka till storasystern nästa vecka, men sen finns det annat som jag borde ta som det kommer. Men det är så jävla svårt när man har en överaktiv analyseringsådra och hjärna.
Och. Om en till person säger att han eller hon vet hur det känns, så får den en smäll på käften. Ingen vet hur det känns att leva mitt liv. Inte en enda person. Det är ju sant för alla, men jag fixar inte det uttrycket nu. Jag vill skrika och slåss med folk som säger det. Säg det inte. Säg nåt annat eller håll tyst.
Elin och Ellinor, jag längtar efter er. Åh vad härligt det blir nästa vecka när vi ses alla tre igen. Ni är pelare i mitt liv. Utan er hade jag drunknat, kvävts och havererat för länge sen.
Godnatt.
Annars? Jag tänker mycket och försöker väl sluta med det lite kan man säga. Jag har viktiga saker att tänka på, som min skiva, mitt liv och att jag och lillasystern ska åka till storasystern nästa vecka, men sen finns det annat som jag borde ta som det kommer. Men det är så jävla svårt när man har en överaktiv analyseringsådra och hjärna.
Och. Om en till person säger att han eller hon vet hur det känns, så får den en smäll på käften. Ingen vet hur det känns att leva mitt liv. Inte en enda person. Det är ju sant för alla, men jag fixar inte det uttrycket nu. Jag vill skrika och slåss med folk som säger det. Säg det inte. Säg nåt annat eller håll tyst.
Elin och Ellinor, jag längtar efter er. Åh vad härligt det blir nästa vecka när vi ses alla tre igen. Ni är pelare i mitt liv. Utan er hade jag drunknat, kvävts och havererat för länge sen.
Godnatt.
Älskar du mig Erika?
Japp, det var lagnamnet ett av quizdeltagarlagen valde idag. De ritade även dregel på sidan så att jag verkligen skulle förstå att de ville ha mig. Och för tydlighetens skull skrev de även till sina telefonnummer och "Vi liker deg". Gött för mig! Vill man så kan man välja och vraka förstår ni. Fulla, solstinna båtgäster, det är min melodi det. Det är sjukligt att män tycker att det är så oerhört imponerande med en tjej som spelar gitarr. Jag fattar det liksom inte. Varför?! Så ovanligt är det inte. Men, för er som nu inte visste detta sedan innan, kan jag även informera om att det bästa sättet att få uppskattande blickar på stan av diverse löst mansfolk, det är att bära omkring på en gura. En gång hade jag med mig två, då blev det nåt slags överslag, Göteborgs mansbefolkning gick av. Och jag vill tillägga att för dig med dåligt utseendesjälvförtroende, så har det absolut ingen betydelse. En kvinna med en gitarr på ryggen är per automatik attraktiv. Så, nu vet ni det!
Soldäck är ju annars the shit. Fan vad trevligt det är att stå ute och spela! Yo. Och snart ska jag sjunga med allas vårt favoritdansband Spotlight! Bandet som var husband i Bingolott back in the days, 1991. Eller var det 1992? Nåt av åren var det hur som helst, och detta faktum uppmärksammades tydligen i Nittileaks för några veckor sedan! Trevligt av dem tycker jag.
Det är en fin söndag, men helst skulle jag vilja vara på grillfest i Varberg. Så är det. Men man kan inte få allt här i världen. Jag får ju en 30-årsfest hos den ljuva, underbara Emma nästa lördag istället, och den hade jag inte heller velat missa för allt i världen.
Som vanligt fylls anjaerika.blogg.se av ämnen som engagerar och berör. Tack för mig, nu blir jag dansbandsdrottning för en stund.
Soldäck är ju annars the shit. Fan vad trevligt det är att stå ute och spela! Yo. Och snart ska jag sjunga med allas vårt favoritdansband Spotlight! Bandet som var husband i Bingolott back in the days, 1991. Eller var det 1992? Nåt av åren var det hur som helst, och detta faktum uppmärksammades tydligen i Nittileaks för några veckor sedan! Trevligt av dem tycker jag.
Det är en fin söndag, men helst skulle jag vilja vara på grillfest i Varberg. Så är det. Men man kan inte få allt här i världen. Jag får ju en 30-årsfest hos den ljuva, underbara Emma nästa lördag istället, och den hade jag inte heller velat missa för allt i världen.
Som vanligt fylls anjaerika.blogg.se av ämnen som engagerar och berör. Tack för mig, nu blir jag dansbandsdrottning för en stund.
Hej och förlåt men jag har en bra anledning
Yo. Nu har jag bloggat dåligt igen. Men. Det är såhär att vi hade möhippa för Katrin i torsdags. Så jag har både varit väldigt upptagen med planering (följt av själva utförandet som höll på i ett dygn) och varit helt oförmögen att blogga eftersom jag skriver om det jag tänker, och jag kunde ju inte gärna skriva om den i förväg. Och att ljuga är ju inte riktigt min grej som ni kanske vet, så de blev inget bloggande helt enkelt. Så ligger det till och jag hoppas att ni förlåter mig och att ni sex som slutat läsa kommer tillbaka en dag.
Idag har jag spelat utomhus! På soldäck här på båten, och det var grymt! Värsta semesterfeelingen, jag fick Cypernvibbar hela tiden, från när vi satt vid poolen och sjöng på eftermiddagarna. Hemskt mysigt. Och folk blir ju så glada när man underhåller dem! Mycket bra. Nu ska jag bara få ordning på hesheten som jag inte riktigt vet om den beror på torr luft bara eller torr luft och en liten smygförkylning. Men jag tror dessvärre på den senare. Det är nåt som inte vill bryta ut som bara ligger o gnager liksom. Men men.
Nu kan man säga att jag säger emot mig själv, eftersom jag precis klagade på nåt litet, men nu ska jag klaga på folk som klagar på småsaker. De vet ingenting. Och man gör ju det. Man klagar på de små sakerna i livet, och det är väl egentligen ett bevis på att man har ett ganska bra liv i allmänhet. Men ibland nuförtiden får jag lite skav på sånt klageri. Jag kan känna som att folk borde uppskatta sina underbara liv mera. Och kanske faktiskt ibland tänka lite på att inte klaga på skitsaker till mig, för jag har inte så mycket sympati för de där små sakerna. För det är skitsaker som kommer lösa sig senast imorn. Inga stora, livsomvälvande, svåra saker som gör det tungt att leva. Men så vet jag ju som sagt att man gör ju det. Klagar på det lilla. Och är samtidigt tacksam att folk inte tänker "såhär kan jag inte säga till henne!" om mig. Så jag vet inte vad det är jag vill egentligen. Kanske bara uttrycka just det känslan lite. Att ibland tycker jag att folk bara skulle hålla käften om sina oproblematiska problem och se det underbara som är resten av deras liv istället. Man kan fokusera på det göttiga. Man kan faktiskt det.
Hur som haver så är jag alltså på båten igen, lite tidigare än vanligt. Jobbar lördag till lördag den här veckan istället för måndag till måndag. Så nästa ledighet blir 9 dagar! Och sen! Jobbar jag EN vecka. Innan min SEMESTER! Det är så ovanligt i mitt liv att jag höll på att stava fel. Jag hade betald semester senast år 2001. Då hade jag jobbat 6 månader som telefonist och tjänat in några semesterdagar. Fast fan, jag hade faktiskt några dagar i december 2009 kom jag på nu. Men skit samma. Det är ovanligt i mitt liv och nu får jag det! Hurra för mig! Ledig med lön, vilken grej. Helt sjukt.
Snart är det sovdags för Svensson. Svensson som har ett litet frö av nåt i magen. (Nej, jag är inte gravid. Jag är så långt ifrån gravid man kan vara.) Men nåt göttigt som ligger och gror, som gör mig glad.
Se! Så kan man göra. Man kan glädjas åt det lilla, till och med det lilla som man inte ens vet än vad det är. Det kan man glädjas åt och leva i och njuta av. Det är ett sätt att se på världen och sitt liv. Ett bra sätt tycker jag.
Idag har jag spelat utomhus! På soldäck här på båten, och det var grymt! Värsta semesterfeelingen, jag fick Cypernvibbar hela tiden, från när vi satt vid poolen och sjöng på eftermiddagarna. Hemskt mysigt. Och folk blir ju så glada när man underhåller dem! Mycket bra. Nu ska jag bara få ordning på hesheten som jag inte riktigt vet om den beror på torr luft bara eller torr luft och en liten smygförkylning. Men jag tror dessvärre på den senare. Det är nåt som inte vill bryta ut som bara ligger o gnager liksom. Men men.
Nu kan man säga att jag säger emot mig själv, eftersom jag precis klagade på nåt litet, men nu ska jag klaga på folk som klagar på småsaker. De vet ingenting. Och man gör ju det. Man klagar på de små sakerna i livet, och det är väl egentligen ett bevis på att man har ett ganska bra liv i allmänhet. Men ibland nuförtiden får jag lite skav på sånt klageri. Jag kan känna som att folk borde uppskatta sina underbara liv mera. Och kanske faktiskt ibland tänka lite på att inte klaga på skitsaker till mig, för jag har inte så mycket sympati för de där små sakerna. För det är skitsaker som kommer lösa sig senast imorn. Inga stora, livsomvälvande, svåra saker som gör det tungt att leva. Men så vet jag ju som sagt att man gör ju det. Klagar på det lilla. Och är samtidigt tacksam att folk inte tänker "såhär kan jag inte säga till henne!" om mig. Så jag vet inte vad det är jag vill egentligen. Kanske bara uttrycka just det känslan lite. Att ibland tycker jag att folk bara skulle hålla käften om sina oproblematiska problem och se det underbara som är resten av deras liv istället. Man kan fokusera på det göttiga. Man kan faktiskt det.
Hur som haver så är jag alltså på båten igen, lite tidigare än vanligt. Jobbar lördag till lördag den här veckan istället för måndag till måndag. Så nästa ledighet blir 9 dagar! Och sen! Jobbar jag EN vecka. Innan min SEMESTER! Det är så ovanligt i mitt liv att jag höll på att stava fel. Jag hade betald semester senast år 2001. Då hade jag jobbat 6 månader som telefonist och tjänat in några semesterdagar. Fast fan, jag hade faktiskt några dagar i december 2009 kom jag på nu. Men skit samma. Det är ovanligt i mitt liv och nu får jag det! Hurra för mig! Ledig med lön, vilken grej. Helt sjukt.
Snart är det sovdags för Svensson. Svensson som har ett litet frö av nåt i magen. (Nej, jag är inte gravid. Jag är så långt ifrån gravid man kan vara.) Men nåt göttigt som ligger och gror, som gör mig glad.
Se! Så kan man göra. Man kan glädjas åt det lilla, till och med det lilla som man inte ens vet än vad det är. Det kan man glädjas åt och leva i och njuta av. Det är ett sätt att se på världen och sitt liv. Ett bra sätt tycker jag.
