Skrivångest

Jag har ångest. Ingen riktig, svår ångest, utan skaparångest. Jag går ju vislinjen på Nordiska Folkhögskolan, och vi har en gästlärare den här veckan. Tror att jag har skrivit om detta tidigare. Hur som helst, idag kände jag mig tillräckligt frisk för att gå till skolan, och hamnade mitt i skrivarverkstaden som är det ämne vi har med henne. Man skulle ta med två texter som man skrivit, en som man själv gillar o är nöjd med, o en som man inte är så nöjd med. Och det var verkligen ett jättebra forum, man fick både positiv o negativ kritik av några klasskompisar (vi var indelade i grupper) o av henne. Och den text som jag tagit med som jag inte var riktigt nöjd med hade både bra o "dåliga" partier, och det visste jag ju redan, det känns att den inte är en helhet. Men grejen var att Christina, vår lärare, gillade vissa delar supermycket, o blev helt eld o lågor över dem! Och det är ju såklart superkul, men så fick jag en skrivuppgift av henne tills på fredag, och det är den som ger mig sådan ångest nu. För då vill jag ju få till resten av låten så bra som hon tycker att de delarna är! Samtidigt som hon tycker att jag ska släppa på min prestationsångest och perfektionism och bara skriva, så att spärren lossnar lite. Hon tycker att jag är för hård mot mig själv... Och det är nog sant, men det blev så svårt att inte vara det nu när det känns som att jag vill leva upp till det hon tycker, att jag kan skriva så bra. Fan, jag är insnurrad i ett litet virrvarv, och det har tagit stopp. Har lyckats få ur mig typ en vers till, men vil göra mer. Och så vill jag, och det menar jag, sluta censurera mig själv och bara skriva på, men det är som att jag har nån slags inbyggd stoppknapp som sköter mig, för så fort jag skriver nåt som jag inte är helt nöjd med, så säger jag neeeej, högt för mig själv och slopar den idén. Hur gör man?! För att bara acceptera, skriva, gå vidare, tycka att man är bra, tycka att det är ok att vara dålig, tycka att det inte är så jävla viktigt?!

Och så är det ju dessutom audition imorgon, för jobbet på Sportlife. Som jag så himla gärna vil lgå på trots att jag inte borde för jag är inte frisk än. Jag skulle vilja se in i framtiden o se om jag blir sjukare av att göra det eller inte. Men man har ju bara den chansen att visa upp sig, de tar ju inte hänsyn till at jag är sjuk liksom.. Mycket att tänka på i afton.

Åter till min konstnärsångest...
Christinas tips:
Konkretisera texten
Avbefolka (jag hade en överbefolkad text med för många personer i så man visste inte vem den handlade om)
Sänk kraven på mig själv
Bestäm vad jag vill berätta

Det är det sista som är det svåraste med den här texten. För den behandlar liksom ett ämne som jag verkligen vill berätta om, men inte kan förmå mig att säga rakt ut. Och jag har inte tillräckligt med distans till det för att skjuta det ifrån mig och göra en mer allmängiltig text. Och det vill jag nog inte heller. Vill göra en personlig text, och få ut det jag faktiskt tänker om det här. Kan ju vara så att jag inte riktigt vet vad jag tänker, och att det är därför det är så svårt. Och sen är det nån slags skam som ligger o gror mitt i allt oxå, som är svår att hantera.

Ja, det här blev ju precis som den texten. Personligt, privat, fast på ett sätt som kanske bara jag förstår. Och att jag skriver så här spelar ju ingen roll, men låttexten måste ju gå att förstå...

Nu ringer det. Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0