anjaerika

Idag har det hänt. Det största som kunde hända! Jag har träffat, och PRATAT med de fina människorna från En annan del av Köping!!!!!! Jag ÄLSKAR den serien och när jag hörde att de var i parken idag gick min 'jag-har-ingen-röst-depression'  raskt över i ren och skär barnasprudlande glädje, och senare, när jag såg att de kom och satte sig för att äta på samma lunchrestaurang som jag höll jag på att smälla av... Jag satt och nervösade en stund men sen bestämde jag mig för att gå fram och prata, annars skulle jag ju ångra mig till tidens slut. Och när jag kom dit blev det alldeles underbart! Jag började med att säga hej och att jag sett dem på tv, och det verkade de ju ha hört förut. Men sen började Tobbe (min favoriiiiit!) prata med mig om ifall jag sett honom, vad han skulle äta till lunch och att de skulle hem till Köping sen. Och jag blev så lycklig, han var precis så tvär och snabb och Tobbig som han är på tv. Så därför är detta den stora stora dagen som jag inte visste att jag väntat på, men som kom till slut och gjorde mig glad.

Min röstdepression är litegrann tillbaka nu dock, för jag vill inte vara hes... Men jag ska försöka med det för mig otroligt svåra konststycket att vara tyst om jag inte absolut måste prata, (som när vi repar tex), så kanske det blir bättre.

Tack för idag, tack för en underbar härlig dag. Som dagisbarnen sjunger. Det var upp o ner på många sätt men kommer att gå till historien som dagen då jag träffade Köpinggänget, allt annat kommer blekna fort.