Samma gamla vanliga.
Före show är man trött. Efter show är man trött. Före sömn är man trött. Efter sömn är man trött. Efter allt, före allt, jämt jämt jämt pratar man om, och känner, att man är trött. Detta har nu pågått i cirka 5 veckor och förväntas fortsätta i sisådär två veckor till. Då blir det en veckas paus innan det drar igång igen nere på Cypern. För då blir det rep-sömn-rep-sömn-rep-premiär-sömn-rep-show-sömn och ja, ni förstår mönstret. Vi kommer jobba en del såhär i början. Det är ju lätt värt det men jag längtar efter att inte vara trött. Fast jag är ju glad iofs. Jag älskar det och njuter av att jobba, hela tiden! Så jag kan ta tröttheten.
Och! Idag när vi showade sjöng jag! Egentligen fick jag inte, men jag kunde inte hålla mig. Och det gick bra! Har lite ont i halsen nu så resten av veckan ska jag låta bli, men rösten är iaf tillbaka! Hurra för mig!!
Ett helt inlägg om bara trötthet och röst. Stackars er.
