Klipphopp!

Hurra för mig! Idag har jag hoppat från en elva meter hög klippa rakt ner i det turkosa havet!!! Ååååååå vad härligt och läskigt och fantastiskt det var! Jag stod i typ tio minuter och tvekade, precis som sist när vi hoppade från klippor, och då var det dessutom lägre, OCH jag höll en stor stark kille i handen. Idag gjorde jag det själv! Så himla stolt över mig själv. Egentligen finns det ju ingen logik i att jag skulle klara fallet bättre med en Irländare som håller mig i handen, men det var iaf lite mindre läskigt då. Men idag! Bara jag, tjoho! Vi var på moppeutflykt med teamet och jag hade hyrt en egen lite moppe som jag körde omkring på. Kände mig cool och snygg och som att här kommer jag och tar livet med storm liksom. Konstigt att man kan få så mycket känsla av en liten moped på en liten ö. Men så var det!
Annars då? Jo, jag har lite mera tålamod nu. Vet lite mer, hoppas kanske ännu mer. Svårt att leva är det, men bättre än alternativet om ni frågar mig. Jag älskar livet ju. Och kanske att folk tycker att jag ödslar tid på onödigheter nu, men jag tror inte det. Jag tror att det är värt det. Jag tror ju, äntligen igen efter en ganska lång svacka, att kärleken är värd det mesta. Den är ju själva essensen. Jag tror och hoppas och har tålamod. Just nu.
Och jag har fina, fina människor här på Cypern. Som jag jobbar och lever livet med. Åh vad jag är glad att jag hamnade just här, just nu, med just dem!
Jag lever bara nu. Det är svårt att minnas ibland, men så himla självklart egentligen. Nu. Livet är fint hörrni.
Jag och flickorna!

Kommentarer
Postat av: Elisabeth Augustsson

Snedbenetjejerna :-) Vad fina ni är tillsammans!

2010-08-09 @ 22:43:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0