prataomdet.se

Det gör mig så ledsen att vårt samhälle ser ut så att en tjej inte vet om hon blivit utsatt för ett övergrepp, och att en kille tydligen inte heller vet om han utfört ett. Vad har han för bild, för fostran, på det sexuella planet om han kan tro att det han gjorde var ok? Är bilden av den sexuellt passiva kvinnan så starkt cementerad att man kan tro att det är ok när man knullar nån som sover? Som inte reagerar och som inte visar tecken på att vilja? Jag blir förtvivlad. Förtvivlad för dig som blivit utsatt för det här men, just då i alla fall, inte kunnat avgöra vad det var eller hur du ska känna inför det. Förtvivlad för att du är så långt ifrån ensam om att ha haft den här typen av upplevelse. Och förtvivlad för att gränsen ligger alldeles för långt bort från dig, från oss tjejer, när det gäller att avgöra vad som är ok eller inte. Det ÄR en våldtäkt, det är alldeles uppenbart, men jag förstår om du inte trott det eller inte vetat hur du ska göra med dina känslor. För att din sexuella fostran inte har handlat om dig. Gränsen för våra känslor inför sex ligger närmare den vi ligger med än oss själva. Ska man dra det till sin spets så är vi invaggade i att ge njutning, fejka en orgasm om den inte kommer, underkasta oss det han vill, och i att sexet är slut när han har kommit. Var finns vi i det? Vår gräns måste flyttas närmare oss. Den ska ligga där vi kan avgöra vad vi vill enbart för vår egen skull och inte för hans. Den ska vara vår och bara bli hans om han blir inbjuden att gå över den. Den ska inte vara så suddig att han kan tro, eller låtsas att han tror, vilket det nu må vara, att det är ok att knulla nån som sover och inte kan vakna.
Till sist vill jag bara be om ursäkt för den otroliga heteronormativitet jag beskriver och spär på med det jag skriver, men den sidan kanske vi får ta upp en annan gång, i ett annat inlägg.
Det är tisdagmorgon och jag läser en länk på facebook som heter prataomdet.se. En sida där människor, mest tjejer av det jag läst hittills, skriver om sina upplevelser av sexuella övergrepp, gränsdragningar och svårigheterna kring det. Och jag blir ledsen och förtvivlad. Bland annat det här läser jag: http://prataomdet.se/2010/12/20/anonym-pratar-om-det-3/#comment-193 och bestämmer mig för att kommentera. Och det är en viktig fråga, så nu får ni oxå läsa hennes berättelse om ni vill, och mitt svar om ni vill. Mitt svar kommer här nedan:
Det gör mig så ledsen att vårt samhälle ser ut så att en tjej inte vet om hon blivit utsatt för ett övergrepp, och att en kille tydligen inte heller vet om han utfört ett. Vad har han för bild, för fostran, på det sexuella planet om han kan tro att det han gjorde var ok? Är bilden av den sexuellt passiva kvinnan så starkt cementerad att man kan tro att det är ok när man knullar nån som sover? Som inte reagerar och som inte visar tecken på att vilja? Jag blir förtvivlad. Förtvivlad för dig som blivit utsatt för det här men, just då i alla fall, inte kunnat avgöra vad det var eller hur du ska känna inför det. Förtvivlad för att du är så långt ifrån ensam om att ha haft den här typen av upplevelse. Och förtvivlad för att gränsen ligger alldeles för långt bort från dig, från oss tjejer, när det gäller att avgöra vad som är ok eller inte. Det ÄR en våldtäkt, det är alldeles uppenbart, men jag förstår om du inte trott det eller inte vetat hur du ska göra med dina känslor. För att din sexuella fostran inte har handlat om dig. Gränsen för våra känslor inför sex ligger närmare den vi ligger med än oss själva. Ska man dra det till sin spets så är vi invaggade i att ge njutning, fejka en orgasm om den inte kommer, underkasta oss det han vill, och i att sexet är slut när han har kommit. Var finns vi i det? Vår gräns måste flyttas närmare oss. Den ska ligga där vi kan avgöra vad vi vill enbart för vår egen skull och inte för hans. Den ska vara vår och bara bli hans om han blir inbjuden att gå över den. Den ska inte vara så suddig att han kan tro, eller låtsas att han tror, vilket det nu må vara, att det är ok att knulla nån som sover och inte kan vakna.
Till sist vill jag bara be om ursäkt för den otroliga heteronormativitet jag beskriver och spär på med det jag skriver, men den sidan kanske vi får ta upp en annan gång, i ett annat inlägg.

Kommentarer
Postat av: Annie

Tycker du verkligen att gränsen ligger så långt bort från oss tjejer att ta, och att den är så nära männen?



Berättelsen är givetvis vidrig, som du skriver, men jag tror att det finns stora faror i att så grovt generalisera och förenkla genom att kategorisera i kön i så stor utsträckning som det ofta görs. Möjligen kan det ckså vara så i det här fallet att tabletten var den stora orsaken till att hon inte sa i från, och inte att hennes sexuella fostran gällt mannen... Hon skriver ju också att hon var arg och att hon hade puttat bort honom om hon inte varit påverkad.



jag tror också att det finns stora skillnader i hur män och kvinnor blir behandlade sexuellt, och vi spelar också olika mycket på vår sexualitet, men kanske att det inte är hela sanninge, och kanske att man måste inse det och lära om sig till att hantera det annorlunda. det går ju att förändra sitt sätt. Nu pratar jag inte om den hr tejen länge alltså, utan om problematiken i stort. Eller en liten del av den ialla fall.



God jul i norrlandet om det är dit du ska!!! =)

2010-12-21 @ 09:36:51
Postat av: Erika

Jo, du har rätt i att generalisering av den typen jag gör är orättvis och sällan leder till nåt konstruktivt. Och jag tror att jag kanske borde ha väntat längre efter att jag läst hennes inlägg, innan jag kommenterade och sa vad jag tycker. Men det jag egentligen ville komma åt är att det ofta läggs alldeles för stor vikt vid reaktionen hos offret vid ett övergrepp, och inte alls tillräckligt stor vid förövarens beteende. Nu är det ju tack och lov på väg att ändras (får man hoppas) i och med den ändrade lagstiftningen, men det viktigaste är ju ändå att försöka nå människorna bakom all statistik och förmedla till människor som utför sexuella övergrepp, att det inte handlar om huruvida man får ett nej rakt ut eller inte, utan om att sex är något mellan två människor och inte något som en person kan ta av någon annan. I många situationer idag är det ju dessutom, helt riktigt, så att man pratar om att sexuella övergrepp inte handlar om sex utan om makt, men just i det här fallet, och fler av dem som finns på prataomdet.se verkar det ju faktiskt ha handlat om just sex som gått överstyr och inte om ett maktutövande. Och jag tycker att det verkar som att det är när man rör sig i det gränslandet som det är allra svårast att stå upp för sin upplevelse och kunna känna att skammen inte är ens egen, utan ska tillhöra den som haft sex utan tillåtelse med en.



Och trots att man inte ska generalisera, så vet jag inte hur jag ska uttala mig om det här utan att göra det.. Både killar och tjejer växer ofta upp med bilder av män som aktiva och kvinnor som passiva, i många situationer i livet. Börjar man sedan gå in på sexualundervisning i skolan, hur mycket den påverkar i förhållande till hörsägen om andras erfarenheter, eller porr, så tror jag att man kan hitta orsaken till en del av problemet. Och dessutom så tror jag, som du frågar om, att gränsen för många tjejers sexualitet, särskilt i unga år, ligger längre ifrån dem själva än vad den borde. Jag vet att min gjorde det, och det verkar ju iaf på prataomdet.se som att fler har det så. Den ligger kanske inte alltid närmare den kille man är med just då (som sagt, ber om ursäkt för heteronormativiteten här...) utan den kan ligga lite varstans. I vad man tror att andra gör, i vad man sett eller hört, i att vilja vara som andra, passa in, men jag tror att många unga har svårigheter att stå upp för sina egna viljor till fullo i sexuella situationer. Och nu kan jag snurra in mig i att killar har det precis likadant, och nästan vilja radera det jag skrivit och börja om, men det får vara såhär. Jag får iaf många, många tankar kring det här ämnet..



God Jul till dig oxå, hälsa din fina familj!! Kram

2010-12-22 @ 11:33:12
URL: http://anjaerika.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0