anjaerika

Min kära, kära storasyster har varit på besök i en vecka, och åkte hem idag. Vi har haft det så himla härligt!!! Hon har vilat och vilat och solat och solat, jag har jobbat en del och hängt när jag kunnat. Och det var så naturligt att hon var här att jag inte fattade hur bra det var förrän hon åkte. Efter min hett efterlängtade eftermiddagslur nu idag vaknade jag och tittade mig omkring och förstod inte vart hon tagit vägen. Elin, du saknas redan här! Men det är 3 månader kvar här nu, och det är ju mkt kortare tid än det var mellan februari och nu, då vi sågs sist, så det kommer gå fort.

Livet med Irland är fortsatt fint, även om det börjar kännas att vi har helt olika arbetstider. Vi ses ju typ aldrig. Men när vi ses är det gött.

Och förra helgen, då var det gött med stort G, stort Ö och två stora T. För då var det bröllop i Smålands skogar mellan två av de finaste! Och de var verkligen de finaste! Så vackra, så kära och så glada! Jag lipade typ hela helgen, rörd var helgens ord kan man säga.

Och helgen bjöd även på en fin stund på Astrids barnsjukhus, då jag fick träffa fina lilla Doris, som låg i sin säng men som såg på mig och var med i matchen. Det var härligt. Skönt att få se och träffa John och Frida oxå, det har varit overkligt att inte kunna finnas där under den här obarmhärtiga krisen.... Nu är jag borta igen, men inte i sinnet, bara med kroppen. Och har en någorlunda färsk kram att hålla fast vid när det känns som att det är långt hem.

Annars? Ja, det här känns som en redogörelse mer än nåt annat, men det blir svårt att skriva annat när man skriver så sällan. Jag tappar stinget liksom.

Men jag längtar efter att bli runtkastad i poolen. Det blir jag ibland och då får jag fnittra och leva flickdröm. Det är härligt. Livet här är lite på låtsas, undrar hur det kommer kännas sen? Den som lever får se. Jag hoppas att det är jag. Och ni.