En annan insikt.

Människor som säger fina saker. Som säger dem för att de tycker att man ska få höra det fina de tänker om en. Åh, det är fina människor det! Och jag började gråta och kunde inte riktigt sluta och tänkte att det var ju ett framsteg. Bättre gråta än inte när tårarna ändå börjat rulla. Sen slutade jag faktiskt. Så nu vet jag det. Att det går att sluta.

Det finns så mycket tråkigt, så mycket som är svårt, så många små och stora hinder man ska ta sig över eller krypa under eller springa rakt igenom. Och så finns det människor som med sina små ord lyfter livet, precis här och nu. Ord som de egentligen lika gärna kunnat behålla för sig själva eftersom de inte vinner nåt på att säga dem, men de gör det ändå, för en annan människas skull. För att man ska få bli glad. För att man ska få veta nåt fint. 

Jag gråter alltså lite idag. Till Grey's och över ord som framkallade känslostorm och kanske över lite annat och kanske mest för att jag är trött jobbar lite för mycket just nu. Men allt började med Grey's ändå. Och jag slutade till slut. Så, dagens lärdom, från morgon till kväll. 
 
Dagens bild är på den fina människans barn och mig:



För övrigt verkar det ha varit min webläsare som var problemet. Jag har bytt och hoppas på styckebyten till höger och vänster i detta inlägg. Vore fint tycker jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0