Grupper
Jag är ju för grupper. Jag är fostrad med S som i solidaritet som ledord i varandet med människor, jag har gått en teaterskola där hela poängen med utbildningen är att bli en grupp, jobba i den och komma framåt med den. Jag tillhör gärna en grupp (vänskaplig, arbetsmässig, ja överallt i mitt liv) och får panik av lukten av utanförskap, mitt eget eller andras. Men. Det finns grupper och så finns det hopfösningar. Det finns frivilliga grupperingar och påtvingade. Det finns konstruktiva grupper och det finns meningslösa. Det finns de som egentligen bara finns för att vi hittat på ett ord. Invandrare är just en sådan grupp. Som inte egentligen finns men som vi benämner och göder som begrepp, tills vi tror att det är sant och riktigt och verkligt. Vi tror ju numera i Sverige att invandrare är en grupp. Att det är en verklig grupp människor. Så är det inte.
Jag tittar på reprisen av Debatt där skjutningarna i Malmö behandlas. Per Svensson, journalist på Sydsvenskan, håller fanan högt i samtalet. Han är stjärnan i mina ögon. Många andra tycker oxå bra saker, men han är bäst. Återkommer till detta. Först vill jag presentera några fler som är där.
Kent Ekeroth sitter oxå med i studion nämligen. Kent är Sverigedemokrat och har redan tidigare i mediaSverige visat prov på bristande intelligens, verklighetsförankring, medmänsklighet och empati genom att yttra ord som
– Vi ser med oro på den framväxt islam har i Sverige precis som vi såg med oro på den framväxt nazismen och kommunism hade. Vi vill ha ett västerländskt fritt samhälle. Därför blir det första att stoppa invandringen och göra om en politik som går ut på integration.
(detta citat är alltså inte från Debatt, utan från en intervju i Aftonbladet dagen efter valet i år, då Kent fick sig en plats i Sveriges riksdag) Slutsatsen vi kan dra av detta citat är alltså att Kent tror att islam är en politisk åskådning, inte en religion. Bra Kent!
Kent, Per Svensson från Sydsvenskan, en i Malmö bosatt radiopratare samt ett par representanter för Malmös polisstyrka samtalar alltså, med Belinda Olsson som programledare, om skjutningarna i Malmö, och det som gör att Per är stjärnan och de andra bara är olika långt ner på segregera mera-stegen, är att Per, till skillnad från de övriga, konsekvent tar upp att det här är dåd gjort av en (eller möjligtvis flera) gärningsman, mot andra människor. Ja, människorna har alla haft mörk hud och mörkt hår, men han pratar om dem som människor och emotsäger allt vad benämningen 'invandrare' är i alla sina resonemang och säger även vid ett tillfälle att begreppet i sig är (jag minns inte ordet) förlegat, farligt, opassande. De andra, de slänger sig med begreppen till höger och vänster och uppmanar 'invandrare' att stanna inne, pratar om konsekvensen av för hög invandring, kass integration och apajävel-incidenten för några år sedan.
Jag känner här att jag måste nämna att jag inte ser några som helst likheter mellan de åsikter radioprataren och polisen har och de Kent har, det jag menar är bara att de pratar om invandring och invandrare i samma ordalag. Som att 'invandrare' är en grupp. Och där har vi ju själva kärnan i problemet. Det som gör att en eller flera människor tar ett skjutvapen och avfyrar det mot främlingar. Att vi klumpar ihop människor, bestämmer vad de är för något, odlar ett begrepp, ger människor en etikett när de kommer till vårt land (och vad är det egentligen? 'vårt land'?), en etikett de sedan får leva med resten av sina liv, om de stannar här. De ingår i en grupp de aldrig valt eller haft chansen att gå med i eller ur, för att de av en eller annan anledning bestämt sig för att flytta. De är invandrare i Sverige, först och främst. Tydligen.
Människor är människor. Som bor på olika platser, gör olika saker, har olika åsikter. Och ja, det kan mycket väl finnas en identitet i var man kommer ifrån, man kan känna stolthet eller skam över sitt ursprung, men skillnaden här är ju att själva ursprunget inte spelar roll. Utan det är slutdestinationen som spelar roll. Att de kommit hit, från någon annanstans, därför får de en etikett. Invandrare. Och det största problemet är ju fortfarande att de, men inte jag, ses som människor med invandrarbakgrund. Jag har tagit upp det förut men gör det igen. Jag ser svensk, eller västerländsk ut, alltså besparas jag etiketten. Och besparas därmed bekymmer. Och beskjutning.
Kommentarer
Trackback
